Gårdagen gick åt till hela altanen.

När vi vaknade i går morse fick vi båda hicka och mer än så. Altanen såg ut som den fått fläcktyfus. Det där rengöringsmedlet är tydligen väldigt bra och man skall nog inte hälla det rent på valda delar av golvet. Det blev raka vägen till f.d B&W, nuvarande COOP för att köpa brytningsfärg till oljan för annars skulle det inte bli särskilt bra alls. Karl-Axel kom hem med nötbrun brytfärg och vi blandade. Det såg okej ut och nu återstod att olja in det hela. Våt olja ser väl alltid snyggt ut och vi var lite fundersamma men till slut började det torka och resultatet är över förväntan faktiskt. För sakens skull fixade vi till det övriga som också skulle stå på balkongen, bordet blev inoljat fast med klar olja, dvs ofärgad. Stolarna skurade och tom gökarnas trädkonstruktion blev oljad med nötbrun olja.

Nu hinner jag inte ett smack mer för jobbet är nästan fulltid denna vecka men vi tog en liten sovmorgon och tur var väl det eftersom vi kom så tidigt i säng i går ”sarkastisk”. En kopp kaffe har hunnits med och uteciggen, nu återstår det vanlig. Puss på er ni som förtjänar det åtminstone.

Ett lite P.S. en av de ”märkliga besökarna” från tidigare i våras, dvs mars, april och maj osv. har provat ett par gånger men hamnar som alltid på min felsida smile D.S

Vad är detta för skit? Förbannad är lindrigt men hinner inte mer nu.

Allt har sin tid märker jag

och tv´n fick sin igår kväll efter maten. Datorn fick vila förutom i en del pauser.

Tänkte på en sak som jag inte glömt bort men inte skrivit här. Min inläggning på HIA (Hjärtintensiven) förra veckan gjorde en bra sak, förutom att man tänker efter mer, och det var två rosor från min pappa. Kortet var på engelska (vårt naturliga språk iom afrikaåren) och sa ”Thinking about you, Love Dad”. De orden gjorde gott med tanke på att vi i nästan 3 år inte haft kontakt. Jag har frivilligt valt bort den kontakten eftersom han gör som han gör mot mig jämt och ständigt. En självbevarelsedrift. Jag vet också att han aldrig kommer att göra annorlunda eftersom jag är stark och har en åsikt, viker inte undan utan säger det som är viktigt för mig. Sådant klarar han inte av utan han vill hellre ha en liten medgörlig dotter och DET har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli heller. Allt görs på olika sätt och jag menar inte att jag är en stridspitt eller så men jag reagerar faktiskt och protesterar när man ger mig egenskaper jag inte har. En svår sak att förklara men det finns lite texter under Övriga skriverier. Min syster går undan och tystnar, min bror tar pappa rakt upp och ner utan krusiduller (Bjarne fick förmånen att leva med pappa solo ett år och lärde sig att han inte var så ”farlig” och Bjarne är kille och heller inte äldst vilket jag är) och jag har en åsikt som jag uttalar osv. Det tog mig över 28 år att våga uttala mina åsikter för jag var rädd för honom så länge (hemska tider). Vi är olika och pappa har alltid sett oss olika även om vi alla 3 är hans barn. Jag skulle vara bättre än de andra två och jag antar att eftersom jag var förstfödd, äldst så gjorde han mig till något perfekt i hans värld iaf och att inte stämma med den bilden accepterade han aldrig. Jag känner massor och lever med mina känslor, säger när jag är glad, busar när jag får lust, reagerar och agerar när saker är fel, vill så mycket (det har lugnat sig med åren) och är bara mig, det är det enda jag egentligen alltid velat vara, MIG.

Pappa är född -37 och alltså 65 år gammal. Mellan varven var han en pappa även om han aldrig varit den där engagerande typen som gjorde saker med oss barn. Han ställde bara krav och en del omänskliga sådana också. Barn skall få vara barn varken mer eller mindre, vi är inga perfekta prydnandsföremål som varken kan tänka eller känna, så enkelt är det. I min naivitet så trodde jag också att efter alla dessa år av rädsla för pappa så hade han lärt sig att även jag skulle respekteras och få vara mig själv men det blev både jag och Kallemannen varse då för 3 år sedan för då gjorde han igen det han alltid har gjort och allt, precis allt kom igen (han slog mig inte men allt annat och ögonen, dessa ögon). Alla saker som skett, alla saker som gjorts osv och helt plötsligt så var jag den där lilla flickan igen som skulle fostras och mer därtill. Man behöver inte älta allt som skett och allt som gjorts både grymt och elakt utan man kan lära sig respektera sin förälder trots allt men där är det viktigt att även barnen respekteras. Pappa kan aldrig sudda bort det onda han gjort och som faktiskt existerat i våra liv om han gör på samma sätt igen och igen. Därför har jag ingen kontakt med honom idag för jag vill överleva mentalt och inte behöva vara den lilla flickan gång på gång. Den lilla flickan har jag slutat vara för många år sedan och det är enbart han som får mig dit igen och nu närmar jag mig min 40 årsdag och känner att jag är långt ifrån den lilla flickan och vill inte måsta bli henne och bli henne sker ju eftersom min pappa fortfarande kan göra mig sådan. Denna artikel beskriver inte min uppväxt men väl andra barns, en del lever tyvärr inte längre. Jag har haft ett himmelrika och man jämför med detta och inte en liknelse finns. Makt och kontroll kan utövas på många olika vis så tro aldrig att det ena är det andra likt.

Jag tänker på två vänner nere i södern och håller tummarna för ”mormor”. Vi finns här. ((((Kram)))) till er alla.

Dagen i övrigt går lite i vilans tecken men balkonggolvet skall tas tag i och förhoppningsvis hinner vi med inoljningens alla lager innan kroppen sagt upp sig för idag.

Orkade inte i går,

hade heller ingen lust, cellerna är trötta men i övrigt är et okej. Tycker att det är väldigt roligt med debatten som blev pga mina ord kring evenemanget Pride. Nu har Suzann skapat en sammanfattning kan man säga över tankar och kommentarer på Succé. Där får man även debattera utan att man är medlem i den delen av forumet. Skriv av hjärtans lust där eller här.

Man tände eld på kvinna, så enkelt är det med rubriksättningen till denna artikel. Innehållet är kort och säger inte mycket om mångt men känna kan jag och många med mig. Jag menar nu inte att det enbart alltid är kvinnor som drabbas av våldet för våldet är ett av de värsta sakerna som eskalerar i vårt samhälle idag men varför skall det vara på det här viset. Vem fan har gett sig rätten att skövla andra människors liv och rätten till kontrollen över de? Jag är arg och det är inte bra så här på morgonen alls att vara arg. Kanske klottrar jag en tanke eller två ikväll eller så inte, det beror på orken. Nu är det jobbet som väntar och kläderna på.

Del 2 – Det har nog blivit lite

missförstånd kring vad jag menar trots allt. För enkelhetens skull tar jag det här i stället för att svara varje enskilt inlägg angående mina tankar kring Pride. Jag beundrar och respekterar människor och särskilt människor som står upp för sin sak och faktiskt tar ignoranta och eller okunniga människors kommentarer i våt och torrt. Observera nu att jag inte menar någon som skrivit i min gästbok så att ingen missförstår mig nu. Jag menar alltså i största allmänhet detta att inte acceptera att olikheter döms ut utan bejakas istället. Vi har nämligen rätten till våra liv.

Det jag menade vad gäller att det extrema sexuella framhävdes på Pride, observera att vi endast var där några timmar på söndagen. Grundsexualiteten är väsentlig och viktig för alla människor oavsett partnerpreferens. Grundsexualiteten är alltså inte alls det jag reagerade mot utan att det mer, för mig, extrema sexet drogs fram och pekades med. Det är för mig lite fel att pracka på våra ungdomar bilden av det extrema sexet, såom SM, dominans, bondage mm, och då spelar din sexuella tillhörighet ingen som helst roll. Jag är då så förutsägande att jag förutsätter att alla människor mer eller mindre gillar att ha sex, antingen som kärleksbekräftelse eller på sexuell lusta och det oavsett trans-, bi-, homo- eller heterosexuell.

Jag som är aningen utomstående (är heterosexuell) då vad gäller Pride osv tycker ävenså att det är en festens och glädjens plats, glitter, glamour och glädje. Ett sätt att bejaka sig själv, mötas, ha rätten att få finnas helt enkelt. Jag är för rätten till att älska vem du vill, rätten att leva med vem du vill osv. Jag har mött homosexuella människor, jag gillar människor och skiter faktiskt i deras partnerval eller kärlekspreferens och jag respekterar dom för dom om de är värda att respekteras. Med mig får man gärna hålla sin partner i handen och visa ömhetsbetygleser, så gör nämligen jag och det är fint att göra så med den man tycker om.

Att jag skrev som jag gjorde om att man kanske inte borde framhäva det grövsta i sexuell väg är för att jag tycker det är sådant våra kära ungdomar kan få upptäcka om det är så att det är vad de gillar att göra och inte att det skall vara det man ser mest utav på en festival. Jag känner att vi inte får ge fel bild till vad som faktiskt är mer att betrakta som ”normalt” vad gäller sex. Mycket sexuellt våld har förekommit bland våra unga i olika former vad gäller övergrepp tex från andra unga som faktiskt inte alltid begriper den skada de gör osv. Det finns många fler exempel varför jag tycker det är fel att påvisa det våldsamma i sex när man är ung. För mig personligen är sex en fin sak mellan mig och mannen jag älskar.

Del 1 Med en enkel tulipan på bemärkelsedagen Monica

Vi fortsätter att ta det lugnt och skall iväg en kort sväng för att förbereda inplastning som kommer in i morgon, känns bra att kunna få fakturera efter en dryg månad utan fakturor och vad det betyder i plånboken säger sig självt kanske men vi är glada ändå. Tiden är det som är nu, tiden.

Återkommer kanske senare är aningen trött men det är okej. Vill också lägga till en sak om gårdagens funderingar och det jag reagerat på är detta med framhävandet av extrem sex för att ge rätten till sin egen preferensram och detta med könslöshet, vi är inga det. Får utveckla det vidare senare Tiina när alla cellerna är på plats.

Pride och HBT tankar

Nu har farbror doktorn och proverna sagt sitt om Karl-Axel, inga baciller, inga konstiga eller misstänksamma värden på några som helt prover. Ett återstår dock och det är Borelia, svar fås om en vecka. Det Kallemannen har är ff ”bara” virus och där är det endast tiden som kan påverka, tiden och vila. Han är iaf sjukskriven två veckor men skall ha kontakt nästa vecka så vi får se. Vi tar det lugnt också och eftersom tiden liksom bara försvann i väntan på provsvar och åtgärder så struntade vi i jobbet idag.

Funderade en hel del på mina skriverier om Pride nedan och om det kunde missförstås, kände också att det blev en del felvalda, skrivna ord för vad jag menade så jag gör om det lite grann. Att vara homo-, bi-, eller ha annan sexuell läggning har, för mig, inte med rätten att vara en själv att göra. Den rätten har vi alla människor och oavsett vilken sexuell preferens man har så är det människan som räknas, dvs vi alla har rätten till ett riktigt och genuint liv med den partner vi faktiskt föredrar oavsett kön. Däri finns det många olika sexuella läggningar men jag som ”utomstående” tycker att det är fel att dra fram dessa saker för för mig handlar det inte om rätten till sexuella preferenser utan rätten till ett bra liv på likvärdiga grunder för oss alla. Det är den rätten jag känner är viktig att dra fram och visa att man får vara det man är eller känner sig vara. Det är något som behöver visas till våra unga, våra gamla och våra sådana som jag, du och resten av världen. Att därifrån visa alla olika varianter av sexuella preferenser, oavsett grundsexualiteten, är stort och i mina ögon fel gentemot våra unga för många tabun blir därigenom mer rätt och kan bidra till snevridna syner på vanlig enkel sex som i grunden bör handla om ömsesidig respekt.

Nu skall jag laga lite middag åt oss hade jag tänkt, visserligen redan för ett par timmar sedan men det är skönt ute på vår balkong.

Del 1 Mycket känns märkbart annorlunda och i sak återstår vad vi gör utav det. Jag menar nu inte annat än att se sig omkring lite mer och faktiskt måna om det som är.

Vår date i söndags gick bra även om det pga av en del omständigheter inte riktigt blev som det var tänkt. Fröken Bella var iaf nöjd och belåten till trots för en hel del strul och hon fick en riktig happening och ännu en liten sak att lägga till sin erfarenhetslista. Vi möts igen om ca 3 veckor och då skall vi få en nattgäst vilket känns lite som – på tiden. Bella gav oss två biljetter till Pride så vi tog oss faktiskt en sväng bort till Tanto på Söder. Tyvärr så var ingen av oss riktigt i skick att promenera omkring men vi har iaf varit där och gökarna Jonsson likaså.

En sak som jag faktiskt tycker är tråkigt med allt detta med berättigande av homosexuella är att det måste tas fram så extrema saker som möjligt. Vi ger en syn till våra sökande ungdomar att det extrema är rätt. Vadå extrema saker? Jo, bla SM (sadomasochism) som får ett eget ansikte via alla dessa människor klädda i SM tillbehör. Sexuella rättigheter i mer extrem form. Sådant tycker jag att man kan få upptäcka den dagen det isf är av intresse och man förhoppningsvis mognat. Kalla mig inskränkt, försoffad eller vad som helst men så här känner jag. Jag vet att det inte är det Pride handlar om men det är vad jag reagerade negativt på och positiva saker fanns det gott om. Pratade goja med en kille som fanns i HIV positivas tält, han hade en tritonkakadua som hade skadat näbben men det var ingen fara. Vi såg harmoni, tillfredsställelse och det om något är positivt. I övrigt tycker jag att det är en rätt att få vara den du är och inte den omgivning vill göra dig till. Jag gillar när jag tex ser två män hålla varandra i handen och titta på varandra med kärlek, en puss, ömhet osv det är nämligen kärlek. Precis som jag älskar att se tex en gammal tant och farbror promenera tillsammans skrynkliga och dana där värmen lyser mellan de båda och då kan jag tom känna mig mer kär i min älskade man och önska att även vi en dag promenerar så tillsammans.

Vi har också återgått till att arbeta, få timmar (mellan 10 och 15) men åter till ordningen lite trots för att jag ff har besvärligt i bröstet osv. Karl-Axel skall till farbror doktorn alldeles strax för han har ff bomull i huvudet.

Livet är skört och man

får tid till eftertanke i en del situationer, som denna vi nyss genomgått. Förundras över hur föränderligt allt är. Jag tar inte min älskade Kalleman för given men jag tar honom som partner för given, alltså att han skall faktiskt finnas hos mig, vid min sida. Vi båda är märkbart tagna av det som skett och frisk är jag ju inte även om det inte är någon fara direkt.

Mina tankar går till mina rumskompisar som inte hade samma tur som jag. Den ena är två år äldre än mig, den andra något äldre än så, båda med livslånga hjärtskador som med vissa förutsättningar kan ge relativt långa liv trots allt.

Vi har en date idag med Bella klockan 13:00 så nu avslutar jag. Kram och tack, vi hörs/läses.

Hemma igen efter ett antal omtumlande

dygn innehållande en hel del rädslor och tankar. Viruset tog en liten ände med förskräckelse kan man väl kalla det för även om jag inte är frisk ännu. Onsdagens vansinniga smärtor i bröstet och torsdagens svälda vänster ben och hand gjorde att jag landade på KS (Karolinska Sjukhuset) akuten och efter dryga 7 timmar där lades in med diagnosen en liten hjärtinfarkt. Gissa om tankarna rasade och tårarna rann. Det var otäckt och jag blev rädd, röka fick jag inte heller. Jag hade inte kommit dit för ont i bröstet utan svullna vänsterdelar av min kropp. Sprutor i magen, alla möjliga attiraljer, mm, mm.

Dagen därpå, fredag förmiddag alltså. Efter första ronden sägs det att det behöver inte vara en infarkt utan kan vara hjärtmuskelinflammation men jag har ingen infektion i kroppen. Allting känns skumt och jag har ont i bröstet som läget är nu. Det görs ett hjärtultraljud med positiva resultat, dvs inget fel där heller, dit åkte jag i rullstol. Eftermiddagen fortsatte utan att någon närmare lösning gavs men det var nog ingen fara alls. Jag ville hem men måste vänta på att fler prov skulle tas i dag innan jag eventuellt kunde få åka hem.

Sov gott hela natten förutom toabesök och vattendrickande. Vid 07:30 sades det att jag skulle få åka hem men först när proverna var helt okej och dessa skulle tas först. Ringde och väckte Karl-Axel före 9 och sa att jag får komma hem. Stackarn var helt slut för tankarna och insikten slog ner i honom som jag vet inte vad. Vi är inte vana att vara utan varandra heller så bortsett från oron och de tankarna så är ensamheten tung. Jag hann iaf både äta frukost, få i mig lunch och först efter den togs blodproverna som var okej. Diagnosen är snuva i hjärtsäcken som man tydligen kan få av virusinfektion och det behöver inte ens medicin utan vila.

Man skall vara rädd om det man har för man vet aldrig hur länge man får ha det kvar är väl den enklaste regeln livet handlar om. En annan sak är att jag var inte ens röksugen under de dygn jag var inlagd, konstigt faktiskt men jag gjorde dumt nog som jag brukar – tog en cigg till kaffet här hemma så nu är det kört igen. Det värsta av allt var ändå att jag inte var röksugen när jag tände min giftpinne. En annan sak är vad gäller ont i bröstet och det är att hade jag inte varit inne på Thorax så hade jag definitivt åkt dit för så ont jag har i bröstet och så som det kramar fram och tillbaka hade jag bara trott en enda sak, hjärtinfarkt. Mannen har slocknat av emotionell utmatning tror jag och vilan är han väl förunnad. Jag skall vila lite till jag med. Vi läses och en sak – TACK för allt stöd, det kändes bra och jag tror att Kallemannen mådde mer än bra av det.

Nu höll jag alldeles på att glömma en viktig sak, Carina´s födelsedagGRATTIS på födelsedagen Carina hoppas du får en fin dag.

Just nu är allt bara gnäll, stön och stånk

men det blir bättre så småningom. Jag trodde jag var på G i går eftermiddag för jag kände mig nästan pigg men mycket går att ordna med artificiell hjälp, dvs Panodil eller annat likvärdigt. Vi är bättre så visst är det åt rätt håll men ändå. Detta är något av det dj-e jag känt på länge och jag känner verkligen för min mamma och alla andra som har fibromyalgi eller andra smärtliknande sjukdomar. Det finns en stor skillnad och det är att detta går över det gör INTE dom sjukdomarna så egentligen så är det inte ett dugg synd om mig även om det känns så 😉 Både Kallemannen och jag har bestämt att vi skall vara friska senast torsdag för vi hoppas på att eventuellt få ”leka” lots åtminstone.

Här har inte hänt mycket alls mer än det ovan så det finns inte mycket att förtälja alls. Jo, jag kan beskriva taket riktigt ordentligt om någon nu vill läsa det fast jag har ingen lust att skriva om det så det får vara. En sak iaf om Mannfred och hans hormonella läge så har vi märkt en markant skillnad och det är om Kallemannen är i närheten då vill den lille miniterroristen gärna ta ett litet (ont gör det lik förbenat faktiskt) ”kärleks” bett eller flera. Är mannen inte i närheten, alltså synlig eller ”hörlig” så gillar han faktiskt mig och han försökte mata mig åtminstone 9 gånger i går, det ni.

Idag väntas en ”Fabbe” ankomma så bistå gärna Jerry med familj med både tumhållning och hejarop.

Trots både det ena och det andra så är vissa saker tvungna att göras idag och tur är väl att Karl-Axels armar inte värker och mitt huvud inte känns som bomull för då kompenserar vi varandra och kan få det som måste göras gjort. Ni har väl läst hela semestersammanfattningen från lördagen och söndagens skriverier?

Virus, 3 dygn m 40 graders feber =

ynklig och mer därtill. Farbror doktorn sa att det bara var virus (CRP 17), jag hade hellre haft bakterier för det finns penicillin mot det. Det är synd om mig, ännu mer än så faktiskt. Jag har inte känt mig så liten på många, många år. Tydligen har fler än Karl-Axel och jag fått detta. Inte snuvig, inte hostig men alla andra influensa symptom. Det är tur att Kallemannen inte blivit utslagen för annars hade inget blivit rätt här hemma men det ser ut som att han är på g att tappa orken nu. I värsta fall kan det hålla i sig upp till 14 dagar och det enda som finns att göra är febernedsättande, vätska och vila. Det måste vara för att vi vilat och blivit bortskämda och därmed sänkt garden en aning så – krasch. Vackert väder men vilken glädje har jag av det från sängen. Inte ens datorn är något jag orkar med, slökikar och så sova. Måste sitta ett tag för kroppen värker. Slutgnällt. Skit med det, tur är kanske att inga riktiga jobb finns förrän nästa vecka. Sov gott ett tag igen.

Roligt att komma hem och bli sjuk – not!

Sömn, feber, svettas, feber osv. Just nu känner jag mig som i en bastu fast det är positivt, febern är på g ner. Karl-Axel var piggare än mig i går och tur var det för annars hade det inte blivit varken mat eller annat för jag kunde inte gå. Jag längtade efter mat vi åt hos Eja och Igge, men salladen blev aningen fel för löken var stark men creme fraichen var god till pottarna och det gick ner. Idag är vi nog lika ynkliga och lite fördjävligt är det faktiskt eftersom Karl-Axels moster fyller 80 år och vi skulle vara där klockan 13:00. Ingen av oss kan hur mycket vi än vill och det är nog inte bra med en massa konstiga baciller vid den åldern heller.

En argsint gök har det blivit av Mannfred fast det gäller bara mig. När vi hämtade Mannfred och Henning så flög Mannfred på mig och bet mig i vänster hand, vi tog det för att han var sur. Väl hemma så flög han på mig och bidrog till två nya hål i min högra öronsnibb – vansinnigt ont. I går morse flög han på mig igen och högg strax under mitt vänstra öga och också min högra hand. Vi blev alltså tvungna att klippa hans vingpennor så att han inte lika enkelt kan attackera mig för tydligen så är det nu hans tur att vara hormonstinn. Jag kan inte sätta fram mina händer, gå nära buren eller liknande för han får spel. I värsta fall kan detta ta lång tid men för Henkes del så gick det nästan ett helt år så vi står ut även om jag tycker det är lite läskigt. Det syns när han vill hugga för hela han burrar upp sig. Egentligen så borde jag ta konflikten rakt av med Mannfred och markera att jag bestämmer samt vara snäll hela tiden där då Karl-Axel skall vara den hårda och tuffa enligt råd från där vi köpte Mannfred. Får se för jag måste frivilligt utsätta mina händer för bett och just idag är jag inte på det humöret.

Vistelsen Vi har haft det jättebra och blivit riktigt bortskämda med frukost, fika m bullar och middag varje dag. Vi har bla handlat i Skåne, försökt bistå med bilproblem, turistat vid något som heter Hovshallar med underbar utsikt och där jag fann vildhallon. Nätterna har blivit sena men givande, särskilt mycket datoranvändande har det inte blivit utan jag har läst i godan ro istället. Det har varit en fascinerande vistelse för visst är vi olika men olikheter berikar och det har det verkligen gjort i detta fall. Lugnet som omgett både mig och Karl-Axel har gett oss mycket och så den varma atmosfären från alla medlemmarna. Ni gav oss mer än ni tror, tack för det.

Under lördagen så kom faktiskt r2 med sambo och så var vi ännu fler. Spännande och nervöst var det innan deras ankomst, jag var rätt så stressad men Igge var desto lugnare så vi kompenserade varandra kan man väl säga. Givetvis blev den välkända blå bänken använd och vädret visade sig från sin bästa sida. Det grillades och grillmästaren lämnade grillen och r2 gjorde sitt bästa som tillförordnad grillmästare, många skratt blev det. Tiinas Lejon Terva överlämnades högtidligt och också min välförtjänta 10:a som gick direkt till Sebastian. Underbart var det och så givande. Vi vinkade av r2 m sambo på söndagsförmiddagen. Eftermiddagen blev en tur till Hovshallar.

Vi var tvungna att fundera på returen hemåt hur lite vi än ville. Vi hade ett minikalas på måndagkväll för den blivande 9 årigen, Sebastian. Vädret var tråkigt nog stormigt men minifesten var mysig och vi hoppas få se en blivande trollkarl 😉 igen. Tisdag förmiddag, returen är ett faktum. Det kändes jättetrist att åka hem för det kändes så bra att vara där hos familjen Eja och Igge med barn och djur. Konstigt nog reagerade jag inte mot deras kissar och inte mot Gibber heller. Tack för oss, det var mer än givande och vi ses igen.

Hemresan skulle ske via Göteborg då min mamma och mina syskon bor där. Det gick bra och jag körde inte fel, brukar ta fel i Tingstadstunneln nästan varenda gång jag kör där. Stackars mamma, hon hade just lyckats somna när vi ringde och sa 10 minuter kvar, vi hade beräknat ankomsten till 16:00 och kom strax efter 14:00 (??). Vi hade nämligen planerat in felkörning som uteblev – bravo Carina äntligen rätt i Göteborg.

Vi tog det lugnt hemma hos mamma och lillebror kom på besök (lillebror och lillebror men ändå, snart 38 blir han och kära syster, de är tvillingar). Pratade som vanligt, vi är en talför familj i ärlighetens namn. Lillasyster m familj kom en snabbsväng på väg till middagen de var bortbjudna på, så vi fick kramas lite. Middag hos syster blir det på onsdag så då får vi både ses och pratas vid mer.

(Onsdag) Mamma hade en massa kläder och andra saker som hon ville vi skulle kika på men jag lovade att vi skulle gå igenom det på torsdag, kände bara för att vara lat. Josefine (syrrans yngsta), snart 6, ville komma så storebror Andreas lotsade henne till mamma. Vi kramades och gosade en massa och pricken över i:et blev sminkningen innan vi sakta knatade iväg till syrran. Det blev sent men roligt och det känns som det brukar när vi träffs. Lite typiskt så kom lillebror sent och var inte ens hungrig men vi pratade och pratade.

Senast idag, torsdag, skulle vi ha varit hemma i Kungsängen men för att få möjligheten att träffa r2 med sambo och också får höra den kända radiodagboken blev vi kvar till fredag morgon. Torsdagen blev inte riktigt vad som var tänkt men mamma blev glad och det är väl ibland huvudsaken. Vi kom iväg sent in till stan (Göteborg) och hann bara lämna in en fotorulle och käka glass, lite överdrivet kanske för vi promenerade dryga 45 minuter kring Nordstan i väntan på att filmen skulle vara klar och att r2 skulle få en sportslig att komma hem.

Vi möttes, bjöds på gott fika, fick nästan lite svindel och så en succé – friseringen. Det tog ett litet tag innan r2 förstod att det inte var skämt när Kallemannen frågade om trimning så trimmat blev det och kort blev tagna på härligheten, 3 mm blev kvar och snyggt. Vi hade trevligt och roligt och konstigt nog så reagerade jag inte heller på deras kattfröken, Sheeba. Tack och på återseende.

Hem om dryga 6 timmar. Vi lyssnade på radiodagboken och både mamma och jag blev imponerade med tanke på fallande damer, Kallemannen gillade också det han hörde. Måste säga att r2´s röst är fascinerande och även det han hade att säga. Glimten i ögat och allvar på samma gång, för att inte tala om budskapet i orden. Måtte Jontas vara mutbar så vi får höra alla program. Synd att Jontas var bortrest eller tur kanske för hans del annars hade vi gärna sagt hej till honom också.

Nu måste jag lägga mig ett tag men vi läses väl senare.