Ja så kom vi då iväg

till Sollentuna mässan och mysigt var det. Henning fick vila hemma, han klarar inte särskilt mycket ännu och vi vill skynda långsamt, men Mannfred var med och det var roligt. Äntligen blev vi medlemmar i SBF, Stockholms Fågelförening. Vilka underbara djur där var. Usch och fy alltså, en annan borde aldrig gå dit där det finns massor av djur. Kattungar, hemlösa katter, minigrisar, papegojor i alla möjliga former och färger, hundar osv. Bodils minicirkus missade vi vid upträdandet men vi var där med alla djuren och där fanns en kakadua som lekte med en katts svans. Mannfred var jätteduktig trots att han blev aningen less på slutet innan vi for hem. När vi sedan kom hem blev Henning glad men han ville gå och lägga sig rätt snart så nu sover herrarna gök sin skönhetssömn.
Jag undrar på vad jag egentligen kan skriva om saker och ting som är och om det kommer att användas mot mig eller annan medlem. Jag menar då inte dessa tankenoteringar utan de andra, om ätstörningar, misshandel mm. Det finns så mycket jag vill sätta på pränt men som kanske blir för utelämnande fast jag vet inte. Vi har ju tillgång till lösenordsskyddade sidor så kanske får vissa saker hamna där. Det finns så många saker som kanske kan stödja eller bara ge tips till någon annan i många olika situationer. Att leva som förälder till ett barn med ätstörningar tex, vilket dj-a liv och kamp och den är inte slut än bara för att jag inte skrivit om den på länge. Den kampen har tagit sig olika former under årens lopp och vad den är inne i nu vete sjutton. Vi står och tittar på fast vi är absolut inte passiva utan slåss för rätten till hjälp och rätten till ett bra liv trots att ingen annan verkar göra det.
Relationer överlag är ett ämne som berör mig eftersom jag är en sådan som engagerar osv. Många gånger blir engagemang helt fel fast det vet man ju inte förrän efteråt. Vad innebär vänskap, vad innebär att vara ärlig osv. Ja, funderingarna är många och en annan har erfarenhet kring de sakerna men… blir man klokare av det och ändrar man sitt varande? Ja, i viss mån men man är ju sig själv ändå så att sluta by sig, att sluta vara den man är går ju inte. Du förfinas med åren och blir lite smidigare men annorlunda, det är nog en omöjlighet *ler*.
En liten kuriosa sak som inte är så mycket att bry sig om men ändå (föddes nyfiken). En del besökare går igenom många sidor på Gökboet men få eller inga skriver en rad. Det är alltid roligt med en liten hälsning eller åsikt. Vill man inte skriva i gästboken så går det alltid med mail. Ha det bra tills nästa tanke.
Stå för den du är och tyck om den personen, det andra vill ha får de skapa själva!

Senare i går blev det inte

men senare är det väl nu också *ler*. Mannens feber försvann, mysko. På tal om min man, han är bara för mycket… Vårt städskåp i köket innehåller en hel del grejor. Jag skulle hämta en diskhaler (min asthmamedicin) och öppnar båda skåpdörrarna och det skulle jag inte ha gjort. Karl-Axel har verkligen staplat det ena efter det andra på varandra så först kom det säkringar, sedan en burk med spik och sedan blev det så att jag fick hålla emot vad det nu var och han fick stänga fort som attan. Visst kan jag säga att jag inget gjort i det skåpet på evigheter men jag har heller inte stuvat de. Karusell eller centrifug är rätt så signifikant beskrivning på Kallemannen. Han är en underbar man men ”virrigare” (med glimten i ögat) får man nog leta efter. Nästan varje dag så letar han efter sin försvunna pipa som bara han lagt någonstans, ibland är det hans bilnycklar som fått fötter eller annat i den klassen. Karl-Axel brukar iof skylla på Henning och det är då en nödlösning.
Ja, vad säger man? Här sitter jag och skrattar åt en datorskärm. På tal om datorskärmar och skratt så minns jag vid ett par tillfällen förra hösten. Vi hade ingen dator hemma då men till slut tog vi hem en eftersom jobbet blev lidande en aning när jag var med på en mailinglista för misshandlade kvinnor. Jag svarade på mail och skrev och hann inte med jobbet.
Iaf så skulle vi chatta och vi hade ännu ingenstans att ställa varken datorn eller skärmen så vad gör jag? Jo, jag sitter i hallen med tangentbordet i knäet, datorn på hallbänken och skärmen på en annan stol. För det första så gick det inte att gå i hallen och för det andra så fick jag inte ihop varken uppkoppling eller dator. Samtidigt satt en vän och chattade med de andra och mig via hennes telefon. Skrattade vi åt skärmen eller vad? Jag och flera med mig hade så ont i magen av allt skrattande och några for ner på golvet och jag skrev bara fel med mitt tangentbord i knäet.
Hade andra sett detta så hade vi nog alla hamna på låst avdelning. Några av tjejerna hade sambo eller äkta hälfter hemma och de hade bara skakat på huvudet.
Minnen är härliga ibland, kul att komma ihåg sådana saker faktiskt.
En underbar artikel i dagens Aftonblad Plinka lilla höna kär som spelas av hönan Hulda. Husdjursmässan i Sollentuna och dit hoppas jag att vi tar oss i morgon. En annan är djurfantast och jag kan inte låta bli. En gång trodde alla i familjen att jag skulle bli veterinär för jag pysslade om allt som gick att hitta i djurväg men pga av lathet så blev det inte det. En annan sak är att jag aldrig skulle kunna arbeta som veterinär för vi skull inte ha någonstans att bo då. Jag skulle aldrig kunna avliva ett icke allvarligt sjukt djur och då skulle de få följa med hem.
Denna artikel hittade jag genom enkortare notis i Aftonbladet nu ikväll. Skyddstillsyn, hur i h-e kan det få bli en sådan dom och särskilt när mannen misshandlat kvinnan tidigare. Näe nu går jag och lägger mig för det jag ville skriva försvann. Godnatt!

Fel, fel så fel hade jag,

inte i tanken men antagandena om artiklar, dvs medias bevis på misshandel. Fann många i går och denna var bara en av flera. Skönt med grannar som lyckades göra en skillnad för det är många gånger det som behövs.
Får återkomma senare nu måste vi iväg, sena som alltid. Karl-Axel har feber och en annan har fått något konstigt så vi får se vad som sägs senare.
Ha en bra dag tills senare alltså!

Ett nytt år med nya möjligheter.

Visst är jag filiosofisk! Näe, kanske är det inte min bästa egenskap men ett försök går väl alltid bra. Året har börjat bra, snön yr utanför och graderna ligger enbart på -10. Känns skönt att slippa måsta gå ut för skönt är det inte ute.
Året avslutade vi i vaket tillstånd 🙂 med en god hemlagad middag och (hör och häpna) 1 glas vin var plus vatten. Smällarna kikade vi på från fönstret för ut iddes ingen av oss gå. Tänk för bara 10 år sedan så var det minnsan livsviktigt att ha smällare, vara ute när det blev nytt år osv. Man ändrar sig med åren även om man inte är pensionär riktigt ännu iaf. En sak som jag inte slutat med ännu är att försöka var först med att hinna säga Gott Nytt År, jag hann det i går också och då blev jag nöjd.
Dagen har gått i sakta mak (som vanligt) och inget särskilt har inträffat. Jag har fördrivit tiden med att kolla igenom nättidningarna efter nyårets efterräkningar om misshandel och skönt nog så fann jag knappt något. Detta brukar vara en av de värsta helgerna när det gäller misshandel av kvinnor och barn. Det är väl för tidigt att ropa hej för mycket har antagligen varken anmälts eller upptäckts ännu.

Måste börja med att slå

ett slag för Karl-Axels projekt, UKNM, gå dit och läs kanske finns det någon i din omgivning som behöver det.
Så är helgen slut och jag är dödstrött. Det beror inte på ”dåligheter” utan på en katt som inte får ro. Sedan vi kom hem med Martin så har Eddie skrikit på nätterna och någon enstaka gång på dagen. Han låter som en brunstig katt trots att han är kastrat. Det verkar ha ett samband med Martin och den skada han fick men vi begriper inte riktigt hur. Eddie fräser så fort han bara anar Martin i närheten. Detta brunstskrikande 4-5 gånger varje natt gör sitt till. Fast problemet är större, Eddie verkar vara rädd och knyter sig när han går runt och skriker. Har provat med mycket gos och kramar men det räcker inte riktigt till. Får se vad en veterinär kan ha att säga om fenomenet.
Tessan har börjat känna att saker kommer att lösa sig till det bättre och hon är trots allt medveten om hon fungerar i ”svackor” och just nu är den jämn men bakslaget kan komma när som helst. För oss alla är det ett otroligt stort framsteg att ärligt kunna prata med henne om det och se att hon ser och att hon kan kanske börja lära sig att hantera det bättre. Någonstans är dagens situation en befrielse för oss alla i Tessans krets inklusive henne själv. Hon har iaf lovat att ringa innan om det skulle bli så illa att hon börjar få ”skär” tankar men det finns ju inga garantier att det blir så. I en destruktiv nedåtgång med all ångest så ser man inte sina borden eller löften.
Läste i helgen att en av mina favoriter jag läser har erfarenhet av fenomenet bpd, kanske kan man fråga honom fast just nu har han det svårt själv och han vet inte att jag finns heller så man klampar ju inte bara dit och säger ”hej, här är jag kan du svara på lite frågor?”. Får se, nätet är ju fullt med info och många saker har jag redan, man försöker lära sig utan hjälp utifrån och utan att en diagnos är fastställd heller men allt och då menar jag allt pekar ditåt.
Tråkigt att man aldrig är nöjd med vädret men nu tycker jag att regnandet kan upphöra – man blir bara dyster av det. Det enda jag önskade mig var faktiskt att det skulle bli svalare inte att vi skulle få en regnperiod. Aldrig är man nöjd, det är bara ett konstaterande faktiskt.
Lite flitiga har vi varit i helgen, ja inte jag då men Karl-Axel. Jag har suttit mest och försökt få fart på datorn, IE5.5 har segat sig så ända in i baljan och jag förstår inte det riktigt, men, men….
En till kattsak och det är Martin, han går jättebra på sitt skadade ben och det är lite märkligt. Han verkar ha klarat sig bättre än bra och haltar snabbare och snabbare. Hans uteliv är ju ett minne blott men det har han inte försått ännu för ivrig att komma ut är han. Känns iaf jättebra och det dåliga samvetet är ett minne blott för min del iaf.

Väntar på besked men

vet inte riktigt om jag skall börja ringa ner Ultuna eller inte, kanske bäst att avvakta lite. Martin är 8 år om 5 dagar och nu är det bara att vänta och se, konstigt det där med våra kära.
Natten var iaf sval så sömnen har varit bra men kort, kanske återkommer jag senare idag när vi fått veta mer om Martin, håll tummarna.
Ja så har vi fått besked om Martin. Han har ett korsband som är av i hans vänstra bakre knä. Det går att låta det läka fritt, dvs utan operation men det läker bättre med operation. Samvete och ekonomi, går det ihop överhuvudtaget? Visst försäkring i all ära men det finns självrisk också.
Det var en glad Martin som vi hämtade. Han blev glad att se oss, tänk att en fyrbent kär vän visar uppriktig glädje vid åsynen av oss, hans familjemedlemmar. Samvetet gnagde och gnagde men samtidigt verkade Martin så nöjd så kanske kan detta gå iaf. Vi provar utan operation och fungerar inte detta så är det bara tillbaks till Ultuna. Veterinären sa att vi får avvakta en månad och se. Det blir en tid för han har ont trots att han gärna vill socialisera med oss. Vi har smärtstillande som skall ges i 5 dagar och hoppas nu att det hjälper.
Godnatt och sov gott, det skall jag försöka göra med en skadad Martin i sängen

Det har åskat, regnat

och varit äckligt kvavt hela dagen men solen är åtminstone lite osynlig för vi behöver alla lite svalka. Hoppas nu att det blir svalare.
När vi nu kom hem så hade vi en hel sjö av något på köksgolvet. Trodde akvariet hade sprungit läck eller annat men icke. Började syna och delar av det är definitivt urin från en av kissarna. Vilken vet vi inte riktigt först. Martin är osynlig och vi ropar runt en del men finner honom inte. Så helt plötsligt ligger han i soffan och han är inte riktigt bra. Hans väsnterbakben viker sig och han har ont. Snabbt ringa runt till veterinärer – Uppsala är det enda som kan ta emot. I väg i bilen dit med en sjuk Martin. Veterinären tycker inte att han verkar ha problem alls men så tar jag upp Martin och ställer honom på golvet, han kryper iväg på alla 4 och så ser vi ett spår av vätska längs vägen. Inser att det måste varit han som kissat i nästan hela köket och något är helt klart fel.
Martin får stanna kvar för observation och provtagningar till åtminstone i morgon. Usch, undrar om han fått njursvikt eller annat för hur sjutton kan det bara rinna så där. Han måste också ha haft ett rent helvete i köket med allt som bara rann ur honom. Gruvar mig för i morgon. (((Kramar om))) Martin så här via rymden och hoppas så att det är enkelt åtgärdat.
Godnatt från mig klockan 02:00 egentligen onsdag redan

Hela kroppen värker

och det måste vara för att jag varit så arg att min natt blev en lång fight med tankarna fast jag sov. Det känns nästan som jag partat hela natten men tänker kanske Tessan då, du som är så gammal vet väl inte hur det kan kännas *ler* liite faktiskt åt tanken.
Det där med ålder är en sak för sig faktiskt. Hur är man som ”gammal”? När jag var 15 så var man nästan död vid 30 års ålder, det var tom en hel livstid till de som var 20 år. Idag så tycker jag inte att mina 38 år är någon ålder på en gammal ”ko”, ej heller Karl-Axels 53 år så vad är då gammalt? Ja, inte är det min mamma som bara är 57 och ja, kanske min moster börjar höra till de äldres skara med sina 68. Ja där är nog gammal för mig idag. Visst är det konstigt hur man ser på detta med gammalt. En annan sak som också kan visa på åldern är när ett gråhårigt äkta par går tillsammans och nästan strålar, ja de är gamla men oh så fina.
Detta leder då osökt till ämnet”gråa hår”. Vad spelar egentligen gråa hår för roll mer än att man var halvdöd förr med gråa hår, idag så är gråa hår inget annat än trötta strån. Själv har jag äran att ha hittat 4 och Karl-Axel tycker att han är gammal för han är så grå, inte så mycket på hjässan men mycket på bröstet. Färgen på håren avgör ju inte hur man är men ger ett annat intryck ibland. Karl-axel är fin med sina gråa hår och han hade varit lika fin utan gråa hår så vad spelar då gråa hår för roll – ingen alls.
Ge av dig själv till andra det du vill få av andra och var mot andra som du vill att de skall vara mot dig. Ger du till en som inte uppskattar dig sluta ge och finn en som uppskattar dina gåvor för annars ger du bara i onödan och tömmer även dina egna inre resurser.

Gissa vad som hänt idag!?

Vi har blivit fulltaliga igen, vår Bertil är åter och helt oskadd, aningen smalare men annars inget fel på henne alls. YES! En granne såg henne ligga på parkeringen och tog in henne i bilen och kom sedan och ringde på. Tänkt att hon varit borta i över 1,5 månad. TACK GRANNEN fast jag inte ens vet vart du bor eller vad du heter. Lite senare under eftermiddagen blir det så här "glatt"!

Katastrofer och annat är inte ofta förekommande men de gör det ibland och nu har det hänt. Datorn skulle omformateras och allt brändes ner på cd skvor. Var väldigt noga med alla möjliga och ömöjliga både filer och program, serienummer osv. Hela min *.pst (Outlook) mapp gjordes en backup på mot cd´n osv. Fick till alla inställningar, kom ut på nätet igen och så började jag då återställa alla mina program och andra saker när det inte existerar en *.pst fil någon stans bara 124 mb utrymme på cd´n som jag inte kunde varken se eller komma åt.

En annan liten programbackup jag gjorde finns inte heller men utrymmet är upptaget. Vad ända i h-e är detta. Så rosenrasande är jag så tom kroppen gör ont. Karl-Axel gick omkring och visslade glatt men det blev för mycket för mig som satt och bara kokade så jag bad honom snällt sluta innan mitt inre exploderade, inte för att han gjort något men för att jag hade svårt att hantera "oljud" i mitt kaos. Han ville så gärna hjälpa mig men vad han skulle kunna göra rent praktiskt vet ingen av oss.

En tanke som jag insåg bara så här. Jag är inte arg till min natur utan oftast alltid glad och insikten av denna otroliga ilska som jag går omkring med just nu är ganska ofattbar. Obehaglig tom för så brukar jag inte vara. Tänk om jag varit lagd åt ett annat håll med dämningarna helt lös, usch vad hade då kunnat inträffa!

Badandet igår blev inte så mycket badandet för det var helt enkelt för varmt för både oss och gökarna så vi var inte borta så länge utan åkte hem och vilade för att orka grilla. Mycket "inte orka" men det är så just nu. Efter duschen så blev vi alla lite pigare och tom mat var gott.

Nu struntar vi idet här för Tessan bjuder faktiskt på middag men lusten att gå är borta. Hoppas verkligen att jag får sitta helt ifred en liten stund bara så jag kan lugna ner mig utan att bli sur eller irriterad på helt oskyldiga saker. Dagen kunde ha blivit en bra dag och morgondagen kan kanske bli en bättre (hoppas jag)

Idag tänker vi inte

vara med datorer utan faktiskt ta oss iväg till ett bad med skugga. Skuggan behövs för gökarna och även iaf för mig. Pallar inte detta väder längre, har knappt sovit alls i natt och den sömn som blev blev svettig och orolig.
Så ni som njuter av denna bastu i det fria, njut för jag hoppas så att regnet snart kommer för både min, de äldres skull och naturen. Vill inte ha bränder som förr förra sommaren.
Hoppas din dag blir bra för det skall min bli, hejdå!