Ett nytt år med nya möjligheter.

Visst är jag filiosofisk! Näe, kanske är det inte min bästa egenskap men ett försök går väl alltid bra. Året har börjat bra, snön yr utanför och graderna ligger enbart på -10. Känns skönt att slippa måsta gå ut för skönt är det inte ute.
Året avslutade vi i vaket tillstånd 🙂 med en god hemlagad middag och (hör och häpna) 1 glas vin var plus vatten. Smällarna kikade vi på från fönstret för ut iddes ingen av oss gå. Tänk för bara 10 år sedan så var det minnsan livsviktigt att ha smällare, vara ute när det blev nytt år osv. Man ändrar sig med åren även om man inte är pensionär riktigt ännu iaf. En sak som jag inte slutat med ännu är att försöka var först med att hinna säga Gott Nytt År, jag hann det i går också och då blev jag nöjd.
Dagen har gått i sakta mak (som vanligt) och inget särskilt har inträffat. Jag har fördrivit tiden med att kolla igenom nättidningarna efter nyårets efterräkningar om misshandel och skönt nog så fann jag knappt något. Detta brukar vara en av de värsta helgerna när det gäller misshandel av kvinnor och barn. Det är väl för tidigt att ropa hej för mycket har antagligen varken anmälts eller upptäckts ännu.

Måste börja med att slå

ett slag för Karl-Axels projekt, UKNM, gå dit och läs kanske finns det någon i din omgivning som behöver det.
Så är helgen slut och jag är dödstrött. Det beror inte på ”dåligheter” utan på en katt som inte får ro. Sedan vi kom hem med Martin så har Eddie skrikit på nätterna och någon enstaka gång på dagen. Han låter som en brunstig katt trots att han är kastrat. Det verkar ha ett samband med Martin och den skada han fick men vi begriper inte riktigt hur. Eddie fräser så fort han bara anar Martin i närheten. Detta brunstskrikande 4-5 gånger varje natt gör sitt till. Fast problemet är större, Eddie verkar vara rädd och knyter sig när han går runt och skriker. Har provat med mycket gos och kramar men det räcker inte riktigt till. Får se vad en veterinär kan ha att säga om fenomenet.
Tessan har börjat känna att saker kommer att lösa sig till det bättre och hon är trots allt medveten om hon fungerar i ”svackor” och just nu är den jämn men bakslaget kan komma när som helst. För oss alla är det ett otroligt stort framsteg att ärligt kunna prata med henne om det och se att hon ser och att hon kan kanske börja lära sig att hantera det bättre. Någonstans är dagens situation en befrielse för oss alla i Tessans krets inklusive henne själv. Hon har iaf lovat att ringa innan om det skulle bli så illa att hon börjar få ”skär” tankar men det finns ju inga garantier att det blir så. I en destruktiv nedåtgång med all ångest så ser man inte sina borden eller löften.
Läste i helgen att en av mina favoriter jag läser har erfarenhet av fenomenet bpd, kanske kan man fråga honom fast just nu har han det svårt själv och han vet inte att jag finns heller så man klampar ju inte bara dit och säger ”hej, här är jag kan du svara på lite frågor?”. Får se, nätet är ju fullt med info och många saker har jag redan, man försöker lära sig utan hjälp utifrån och utan att en diagnos är fastställd heller men allt och då menar jag allt pekar ditåt.
Tråkigt att man aldrig är nöjd med vädret men nu tycker jag att regnandet kan upphöra – man blir bara dyster av det. Det enda jag önskade mig var faktiskt att det skulle bli svalare inte att vi skulle få en regnperiod. Aldrig är man nöjd, det är bara ett konstaterande faktiskt.
Lite flitiga har vi varit i helgen, ja inte jag då men Karl-Axel. Jag har suttit mest och försökt få fart på datorn, IE5.5 har segat sig så ända in i baljan och jag förstår inte det riktigt, men, men….
En till kattsak och det är Martin, han går jättebra på sitt skadade ben och det är lite märkligt. Han verkar ha klarat sig bättre än bra och haltar snabbare och snabbare. Hans uteliv är ju ett minne blott men det har han inte försått ännu för ivrig att komma ut är han. Känns iaf jättebra och det dåliga samvetet är ett minne blott för min del iaf.

Väntar på besked men

vet inte riktigt om jag skall börja ringa ner Ultuna eller inte, kanske bäst att avvakta lite. Martin är 8 år om 5 dagar och nu är det bara att vänta och se, konstigt det där med våra kära.
Natten var iaf sval så sömnen har varit bra men kort, kanske återkommer jag senare idag när vi fått veta mer om Martin, håll tummarna.
Ja så har vi fått besked om Martin. Han har ett korsband som är av i hans vänstra bakre knä. Det går att låta det läka fritt, dvs utan operation men det läker bättre med operation. Samvete och ekonomi, går det ihop överhuvudtaget? Visst försäkring i all ära men det finns självrisk också.
Det var en glad Martin som vi hämtade. Han blev glad att se oss, tänk att en fyrbent kär vän visar uppriktig glädje vid åsynen av oss, hans familjemedlemmar. Samvetet gnagde och gnagde men samtidigt verkade Martin så nöjd så kanske kan detta gå iaf. Vi provar utan operation och fungerar inte detta så är det bara tillbaks till Ultuna. Veterinären sa att vi får avvakta en månad och se. Det blir en tid för han har ont trots att han gärna vill socialisera med oss. Vi har smärtstillande som skall ges i 5 dagar och hoppas nu att det hjälper.
Godnatt och sov gott, det skall jag försöka göra med en skadad Martin i sängen

Det har åskat, regnat

och varit äckligt kvavt hela dagen men solen är åtminstone lite osynlig för vi behöver alla lite svalka. Hoppas nu att det blir svalare.
När vi nu kom hem så hade vi en hel sjö av något på köksgolvet. Trodde akvariet hade sprungit läck eller annat men icke. Började syna och delar av det är definitivt urin från en av kissarna. Vilken vet vi inte riktigt först. Martin är osynlig och vi ropar runt en del men finner honom inte. Så helt plötsligt ligger han i soffan och han är inte riktigt bra. Hans väsnterbakben viker sig och han har ont. Snabbt ringa runt till veterinärer – Uppsala är det enda som kan ta emot. I väg i bilen dit med en sjuk Martin. Veterinären tycker inte att han verkar ha problem alls men så tar jag upp Martin och ställer honom på golvet, han kryper iväg på alla 4 och så ser vi ett spår av vätska längs vägen. Inser att det måste varit han som kissat i nästan hela köket och något är helt klart fel.
Martin får stanna kvar för observation och provtagningar till åtminstone i morgon. Usch, undrar om han fått njursvikt eller annat för hur sjutton kan det bara rinna så där. Han måste också ha haft ett rent helvete i köket med allt som bara rann ur honom. Gruvar mig för i morgon. (((Kramar om))) Martin så här via rymden och hoppas så att det är enkelt åtgärdat.
Godnatt från mig klockan 02:00 egentligen onsdag redan

Hela kroppen värker

och det måste vara för att jag varit så arg att min natt blev en lång fight med tankarna fast jag sov. Det känns nästan som jag partat hela natten men tänker kanske Tessan då, du som är så gammal vet väl inte hur det kan kännas *ler* liite faktiskt åt tanken.
Det där med ålder är en sak för sig faktiskt. Hur är man som ”gammal”? När jag var 15 så var man nästan död vid 30 års ålder, det var tom en hel livstid till de som var 20 år. Idag så tycker jag inte att mina 38 år är någon ålder på en gammal ”ko”, ej heller Karl-Axels 53 år så vad är då gammalt? Ja, inte är det min mamma som bara är 57 och ja, kanske min moster börjar höra till de äldres skara med sina 68. Ja där är nog gammal för mig idag. Visst är det konstigt hur man ser på detta med gammalt. En annan sak som också kan visa på åldern är när ett gråhårigt äkta par går tillsammans och nästan strålar, ja de är gamla men oh så fina.
Detta leder då osökt till ämnet”gråa hår”. Vad spelar egentligen gråa hår för roll mer än att man var halvdöd förr med gråa hår, idag så är gråa hår inget annat än trötta strån. Själv har jag äran att ha hittat 4 och Karl-Axel tycker att han är gammal för han är så grå, inte så mycket på hjässan men mycket på bröstet. Färgen på håren avgör ju inte hur man är men ger ett annat intryck ibland. Karl-axel är fin med sina gråa hår och han hade varit lika fin utan gråa hår så vad spelar då gråa hår för roll – ingen alls.
Ge av dig själv till andra det du vill få av andra och var mot andra som du vill att de skall vara mot dig. Ger du till en som inte uppskattar dig sluta ge och finn en som uppskattar dina gåvor för annars ger du bara i onödan och tömmer även dina egna inre resurser.

Gissa vad som hänt idag!?

Vi har blivit fulltaliga igen, vår Bertil är åter och helt oskadd, aningen smalare men annars inget fel på henne alls. YES! En granne såg henne ligga på parkeringen och tog in henne i bilen och kom sedan och ringde på. Tänkt att hon varit borta i över 1,5 månad. TACK GRANNEN fast jag inte ens vet vart du bor eller vad du heter. Lite senare under eftermiddagen blir det så här "glatt"!

Katastrofer och annat är inte ofta förekommande men de gör det ibland och nu har det hänt. Datorn skulle omformateras och allt brändes ner på cd skvor. Var väldigt noga med alla möjliga och ömöjliga både filer och program, serienummer osv. Hela min *.pst (Outlook) mapp gjordes en backup på mot cd´n osv. Fick till alla inställningar, kom ut på nätet igen och så började jag då återställa alla mina program och andra saker när det inte existerar en *.pst fil någon stans bara 124 mb utrymme på cd´n som jag inte kunde varken se eller komma åt.

En annan liten programbackup jag gjorde finns inte heller men utrymmet är upptaget. Vad ända i h-e är detta. Så rosenrasande är jag så tom kroppen gör ont. Karl-Axel gick omkring och visslade glatt men det blev för mycket för mig som satt och bara kokade så jag bad honom snällt sluta innan mitt inre exploderade, inte för att han gjort något men för att jag hade svårt att hantera "oljud" i mitt kaos. Han ville så gärna hjälpa mig men vad han skulle kunna göra rent praktiskt vet ingen av oss.

En tanke som jag insåg bara så här. Jag är inte arg till min natur utan oftast alltid glad och insikten av denna otroliga ilska som jag går omkring med just nu är ganska ofattbar. Obehaglig tom för så brukar jag inte vara. Tänk om jag varit lagd åt ett annat håll med dämningarna helt lös, usch vad hade då kunnat inträffa!

Badandet igår blev inte så mycket badandet för det var helt enkelt för varmt för både oss och gökarna så vi var inte borta så länge utan åkte hem och vilade för att orka grilla. Mycket "inte orka" men det är så just nu. Efter duschen så blev vi alla lite pigare och tom mat var gott.

Nu struntar vi idet här för Tessan bjuder faktiskt på middag men lusten att gå är borta. Hoppas verkligen att jag får sitta helt ifred en liten stund bara så jag kan lugna ner mig utan att bli sur eller irriterad på helt oskyldiga saker. Dagen kunde ha blivit en bra dag och morgondagen kan kanske bli en bättre (hoppas jag)

Idag tänker vi inte

vara med datorer utan faktiskt ta oss iväg till ett bad med skugga. Skuggan behövs för gökarna och även iaf för mig. Pallar inte detta väder längre, har knappt sovit alls i natt och den sömn som blev blev svettig och orolig.
Så ni som njuter av denna bastu i det fria, njut för jag hoppas så att regnet snart kommer för både min, de äldres skull och naturen. Vill inte ha bränder som förr förra sommaren.
Hoppas din dag blir bra för det skall min bli, hejdå!

Så fick vi äntligen träffa

en vettig läkare som faktiskt gav så många bekräftelser angående Tessan så vi nästan tappade andan. Skall bli spännande att se vad som nu händer. Tidigare har det sagts så mycket men inget har egentligen hänt.
En annan sak som helt blivit missat, vi är med BREDBAND, ingen ADSL eller annat ”fusk” utan riktig bredband med Bredbandsbolaget. Allt har fungerat bra hittills men deras portal där man skall lägga upp fler epostadresser och aktivera sin hemsidesadress är paj och vi ringde supporten för 3 veckor sedan för att få dessa uppgifter manuellt och ja, tiden går och inte nytt ännu. Karl-Axel har iaf en bredbandsadress och resten kommer väl under året någon gång 🙂
Får se hur länge vi blir kvar på JOWES pga värmen, våra chefer har faktiskt inte fixat airconditioner och det är fördjävligt 🙂 med *glimten* i ögat.
Värmen (skall inte klaga, jag vet) börjar bli vidrig rent ut sagt, man kan inte tro att jag vuxit upp i Väst Afrika men där var jag van och det var många år sedan nu. Nätterna börjar bli outhärdliga och själv har jag suttit och nästan somnat varje kväll trots att jag hinkat många liter vatten.

Så var det mesta omkullkastat

lite sådär igen. Tessan kraschade en aning så vi befann oss med henne under natten till i går. Jag stannade kvar hos henne och hon slocknade direkt. Omplåstring och kramar är väl det enda just nu. Till läkaren för att sy lite och nogranna instruktioner om sårvård. Pga av värmen så ökar den vanliga infektionsrisken alldeles otroligt mycket. Skall till annan doktor idag för samtal så får vi se vad som händer och fötter. Samtalet med den läkaren var ett lyft, åtminstone för mig. Alla tankar fick jag bekräftade och då har vi aldrig varit helt ute utan väldigt inne i rätt banor. Tänk om hon som var så ful visste att hon antagligen förvärrade Tessans tillstånd med hennes falska budskap. Man kan inte ge någon som inte är frisk sjuka budskap som dessutom stämmer illa med verkligheten.
Med tanke på den där mlk så har inga pengar kommit heller, bara en liten parantes mit i allt, inga fler mail har kommit heller och det är väl lika bra det. Tror mig veta att hon faktiskt läser här.
Dags för arbete, det lilla som är iaf så hörs vi någon annan dag.
Ha en jättebra dag från ett otrolig varmt län, det var 22 grader 07:45

Solen skiner och visst

blir jag alltid på spralligare humör när den skiner. Kaffet är uppdrucket och vilken cigg jag är inne på törs jag knappt tänka på.
Det blev aldrig någon dammsugare. Den vi (läs Karl-Axel) ville ha ville ha mer plånbok än vad vår kunde ordna till så den får allt vänta ett tag till. Däremot så blev det en porsche kaffebryggare, det finns sådana och vad den kostade skall vi inte ens tänka på men kaffet den ordnar till är gott. Läcker design och bra apparat gör ju köpet acceptabelt och mannnen är nöjd.
Flitens lampa lös faktiskt på oss idag, tack och lov så fick golven lite omvårdnad. Skräpigt är det lika fort ändå eftersom våra kära fyrbeningar springer in och ut men det känns rent och det är huvudsaken.
Arbetsveckan blir en stilsam sådan på både gott och ont, tomt i plånboken men vilsamt fast det är en kombination som oftast inte alls går i hop och det kommer vi att märka av lite senare under månaden och riktigt mycket nästa.
Vi har varit hos Tessan en liten sväng och hjälpte henne med lite småfixdetaljer och åt middag tillsammans. Nu kommer hennes vardag och då får vi se hur det går med allt. Osäkert känns det trots att hon är så motiverad och faktiskt oerhört handlingskraftig. Insikten om hennes problem är stort fast någon trollformel för framtiden finns inte.
Nu är det sängdags så god natt och sov gott tills nästa gång