Helgen var vilsam och skön,

städningen blev aldrig riktigt färdig (vi gör en storstädning) men det gör inget. Besök hade vi också och det var roligt, man blir pigg och alert av små barn. Tack för besöket,.
Och så det då detta med väntans tider, de är över.
Snart kommer det att stå i tidningarna och då vet alla redan allt så nu kan jag glädja de som är intresserade av det. I morgon landar Tiina med de 3 barnen som hon inte sett på över 1 helt år. Planet landar klockan 12:05. Jag undrar hur många av media personerna som kommer, förhoppningsvis kommer många för nu måste det ut vad som faktiskt skett och framförallt inte skett från svenskt håll. Varför får man inte stöd i Sverige när det gäller bortrövade barn? Får se om vi kan länka till något i morgon. Jag ser med spänning fram emot att träffa Tiina och barnen. Jag längtar så jobbet blir lidande av allt och Karl-Axel önskar enbart en faktura från mig… Så det kan bli men det känns faktiskt som att jag också fött barn, euforin är enorm.
Vi är också några som väntat lika mycket. Nedräkningen är påbörjad. Planet landar om ca 18 timmar.

Idag är huvudet slut,

trött och inte alls där fast en del tycker kanske att det är mitt allmänna tillstånd fast det stämmer ju inte riktigt..
Veckan har varit intensiv och värre blir det nästa vecka fast på ett helt annat plan. Hoppas jag kan skriva ut det mest underbara som skett under denna veckan, vi får se vad vännen säger. Hon kommer hem på tisdag.
Tack för denna arbetsvecka, det blir nog ingen uppdatering alls under helgen för vi skall vara flitiga hemma (har vi åtminstone tänkt vara)

Pga allt som skedde

under natten missade jag den stora Grattis på födelsedagen KRAMEN till min underbara man, puss på dig älskling. Karl-Axel fyller faktiskt 53 år idag och tårta blir det inte heller ikväll för då är inte jag hemma utan på resande fot. Kanske kan vi på den resan träffa en annan vän som ingen av oss träffat ännu, spännande.
Dagen har ju redan börjat så underbart det kan fast en annan vän har andra sorger som vi skall hjälpas åt med.
Dagen blir rätt så intensiv och snart skall jag dra iväg.

Dagen började annorlunda

efter en natt utan Tessan hemma, hennes ihop plockning gick bra. Hon flyttar inte så långt, bara huset mitt emot så vi kan vinka till varandra (fast det gör vi nog inte på ett tag, men senare). Det är bra för Tessan eftersom hon måste göra sådant det är enklare att inte göra här hemma.
Nu väntar jag bara på vad som skall ske under dagen för min vän, håller tummarna och väntar tillsammans är just nu det enda man kan göra. Spänningen är olidlig faktiskt och dygnet blir oerhört långt.
Jobbet här går vidare med full fart. Jag har fått väldiga problem med min högra arm och axel så jag får se vad som blir av det. Muskelinflammation säger en av mina kloka vänner och skäller försiktigt på mig för att jag inte gör något åt det men hon är inte så snabb på det där med läkare heller….
Dagen lider mot sitt slut och inga nyheter än så länge så man får väl åka hem och vänta där istället när klockan är dryga 22:00 på kvällen.
(skriver som idag fast det är imorgon)
Samtalet som vi alla väntat på kom klockan 23:05 svensk tid. Äntligen tjejen så händer det, barnen är omhändertagna och hemresan kan påbörjas. Hon har fått prata med barnen utom yngsta barnet som var alldeles för ”plyg”. Glädje och rusiga känslor är väl allt man kan säga, om ämnet återkommer jag när hon är hemma igen. UNDERBART. Mellanbarnet uttryckte samtalet med sin kära mor så här, ”Nu, mamma, nu får vi komma hem”, gråter en skvätt för de orden.

Nu har det gått

(En viktig sak om veckans dagbok, den lägger jag inte ut förrän nu, 010322)
ett par veckor sedan sist men det har hänt väldigt mycket under dessa veckor som har gjort att lusten att skriva inte har funnits där och inte heller tiden. Det har varit tufft för Therese och väldigt tufft för oss föräldrar. Någon gång skall jag sätta mig ner och skriva om hur det är att ha ett barn som inte mår bra och vilka konsekvenser det för med sig för den engagerande omgivningen.
Tessan flyttar iaf idag och det blir antagligen oerhört bra för henne på sikt, boendet är enbart ett provisorium men en riktig bostad är på g. Nu skall hon tydligen få all den hjälpen hon inte fick för dryga 4 år sedan, bättre sent än aldrig får man väl säga då. Det är bara att avvakta och hålla alla tummarna för henne.
Att hjälpa ett barn som inte mår bra fungerar inte när man inte får stödet man behöver som föräldrar för i grunden så är en förälders rätt just att få vara förälder inte slagpåse, inte konflikthärd (som det blir när man ifrågasätter märkliga saker, får hoppa in och rädda situationer som är på väg att spåra ur, får ta konsekvenserna för barnens märkliga prioriteringar osv). Jag vill ha rätten att få vara MAMMA och kanske kan få vara det nu om inte alla ord bara var just tomma ord.
En god vän till mig går just nu bara och väntar på en upplösning av 14 dramatiska och smärtsamma månader. Vi är några vänner och just nu finns vi tillhands och väntar andaktigt tillsammans med henne. Allt som går att hålla, håller vi så att det skall gå fort för så mycket längre orkar hon inte vänta. Det skulle ske idag eller i morgon, det där stora. Ni som läser detta får också hålla det ni kan hålla så tar vi djupa andetag tillsammans.

Nu är det redan mars

och jaf tycker jag att tiden bara rusat iväg. Vad händer egentligen, hinner jag med det jag vill göra i mitt liv. Svaret på det är ett enkelt NEJ!!!
Man kan nog inte hinna allt om man inte skall ha ett vilsamt liv också. Fritiden är så dyrbar iaf att mer vill jag inte pressa in i det tajta schemat vi ändå lever i. Visst skulle jag kunna tänka mig både det ena och det andra men när skulle det gå att göra och under vilka omständigheter. Skall man komma inspringande till den där extra saken för att sedan stressa iväg hem eller annan stans för att kanske hinna ännu mer, nä det är inget för mig utan då får det vara så här.
Jag har laddat hem ett program som skapar en bokaktig sida eller fler sidor. Tänkte prova att skriva veckobrev i den för då lägger den bara till sidorna vartefter jag skriver där i och man behöver då inte lägga in sidhänvisningar och länkar fram och tillbaks. Länkar är nämligen lätt att glömma när man håller.
Idag hann vi med en hel del, köpte extra minnen till våra datorer (jobbets), nytt batteri till min dator, Tessan köpte ett stereopaket på avbetalning (hoppas hon sköter sig nu då) och så blev det ju lunch idag med, gissa vart—IKEA såklart.
Gissa vem som inte stannade hemma idag då, jo herr envis, Karl-Axel himself fast nog borde han ha gjort det.
Vi fick in mer jobb som skall levereras nästa vecka och ja, det känns fortfarande bra faktiskt med orderingången. Må den fortsätta i samma lugna tempo så kommer vi att ha det bra ekonomiskt och samtidigt vara lite mer pigga och fräscha.
Goda vänner till oss har ”rymt” iväg på en kort skidweekend och jag hoppas innerligt att de får det underbart för det har de verkligen förtjänat. Jag blir nästan avis för jag älskar att åka slalom. Första gången kommer jag fortfarande ihåg. Aldrig någonsin hade jag stått på slalomskidor och så skulle vi åka till Björkliden på klassresa i 9:an, gissa vem som bara slog sig gul och blå för att sedan knappt kunna gå på flera dagar. Helt rätt gissat, det var ju jag. Envis och envis är och var jag så visst gav jag mig inte. Ett minne för livet och som gett mig mersmak. Det har iof tiden i Schweiz också gjort, när jag var på flickinternat, och vi åkte skidor hela dagar från bla. Wengen, Grindelwald, Kleine Scheidegg, Lauberhorn osv. Det var skidbackar det

Stackars Mannfred,

det är meningen att han skall utsättas för vatten. Idag trillade han ner i toastolen (som tur var var toan urspolad) så det blev till att hämta bilen till porten för han får inte bli förkyld. För den som undrar så trivs faktiskt fåglarna med kylan. Henning sitter ju på axeln vart vi åker men Mannfred får åka transportbur ett bra tag till tills han är van att sitta på axeln. Det skall bli roligt när båda ”gökarna” sitter på axeln när man är ute och rör sig bland övriga människor.
Läste en annan variant av min fröjd för några månader sedan, Giraffer tänk vilka vägar saker och ting kan gå ibland. Läs den, den är trevlig och med glimten i ögat.
Tessan är här och jobbar idag och det är bra för henne att komma iväg på något annat än att vara hemma. Det är lättare när man inte bara sitter hemma och tänker över livet.
Min huvudvärk verkar ha försvunnit helt och hållet men Karl-Axel har lite feber och kanske borde han stanna hemma i morgon. Envis är han iof så det tror jag inte riktigt på. Det passar rätt bra med jobbet att han är hemma och vilar men vi får väl se.
Vi fick en akut förfrågan om laserutskrifter i färg för ett utskick som skall ut i morgon. Filen kom och den gick definitivt inte att skriva ut, ena bilden var bara svart. Vi begärde en ny bild och sedan tog kvällen slut. Jag höll på med denna f-e fil och fick slutligen till den när klockan hunnit bli över 22:00, skickade iväg filen till utskrift och sedan gick vi hem. Vad gör man inte för att kunderna skall få sitt material, inte sjutton blir man rik på det heller men förhoppningsvis genererar det i sin tur nöjdare kunder och fler kunder.
Detta var slutet av februari år 2001, tiden går fort och man kan ofta undra var tiden tagit vägen.

Tidigt hemma innebär

inte tidigt i säng. Det finns så mycket annat man kan göra då helt plösligt, som att glo på tv´n som man nästan glömt bort existerade där i vardagsrummet.
Det kom in lite nya jobb som vi inte måste stressa med men som är väl så viktiga för försörjningen. Det verkar som om året, trots allt annat som skett, börjat bra här på företaget och slutligen ävenså för Karl-Axel och mig.
Idag var vi på IKEA och åt lunch, att äta lunch är en seger i sig eftersom vi alltid slarvar med maten… Efter lunchen blev det en del letande i butiker och eftersom det var en lugn dag så kikade vi efter ett lämpligt datorpaket till Mika—han visste precis vilken dator han ville ha. Slutligen kom vi då till ElGiganten där de hade bra priser på Fujitsu-Siemens paket, förvisso utan bildskärm men med skapligt innehåll. Vi körde hem en lycklig och nybliven ägare till ett bra datorpaket som inte kostar multum att uppgradera med minnen och cd-brännare så småningom.
När jag går runt i butiker så hittar jag massor med sker som jag vill ha och samtidigt vet jag att det är onödiga saker. Oftast slutar det inte med något avancerat köp utan en cd skiva eller annan onödig pryl följer med hem och så kan man fortsätta att längta tills nästa runda när förhoppningsvis plånboken är lite tjockare.
Denna kväll blev det också tidigt hem, akta dig, det börjar bli en snart bli en vana.

En ny dag en är en ny möjlighet.

Det är sant fast man inte tror det. Deklarationen skall finjusteras idag för att lämnas in direkt till skattemyndigheten. Vi skall söka anstånd med kvarskatten, den blev ju aningen hög denna gång.
Ett roligt och annorlunda jobb, montering av vipparmar till slutkunden Svenska Spel. Det är inte vår kund men iaf. Annorlunda jobb är alltid särskilt välkomna. Karl-Axel är risig, hoppas verkligen inte att flunsan hälsar på hos oss också. Jag har bara huvudvärk men flunsan börjar visst med huvudvärk.
En liten incident som hände i går kväll. Vår lilla *gök* Mannfred satt på Karl-Axels huvud när Karl-Axel gjorde iordning badvatten, vad händer jo Mannfred lille trillar i badkaret och blir alldeles förskräckt. Vi lånade en riktig fön av våra grannar och så påbörjades Mannfred torkningen. Märkligt nog satt han kvar fast det inte var så kul. Det tog ett tag att torka den lille kraken och slutligen var det en nöjd liten herre som faktiskt gillade att man kliade honom under vingarna. Det var nog tur att han landade i vattnet trots allt.
Vår nykomling på JOWES, Mika, hade jobbat i går så leveransen av vipparmarna var nästan klar. Måste bara säga att Mika är väldigt duktig och vill jobba trots att många av sakerna är tråkiga och det är en grundförutsättning att kunna jobba här och göra det bra. Mika är fotbollspelare och ”köpt” av Bro IK. Där har jag en hel del åsikter men eftersom jag inget kan om fotboll och regler så vill jag inte diskutera ämnet här. Det jag kan säga om det är detta åtminstone, hur kan man låsa ungdomar utan att stimulera deras kunnande inom sporten för att i stället förvägra de andra möjligheter när andra, större lag vill ha de och ge ungdomarna möjligheter. Mika är låst ett helt år till innan han kanske kan få sin chans igen, förutsatt att det laget fortfarande är intresserad av honom. Detta kan jag inte förstå.
Färden hem blev faktiskt lite tidigare än vanligt för en gångs skull. Skönt faktiskt.