Äntligen börjar etiketterna

ta slut, vi har bara 35´ kvar och då blir klara idag så redan nu längtar jag till kvällen, att få komma hem tidigare än på evigheter känns underbart. Karl-Axel är trött och aningen slut (med vissa saker som en konsekvens av tröttheten) så han har fått ett nytt smeknamn av mig, ”Senilo” givetvis med glimten i ögat. Han har lyckats förlägga hans bilnycklar och hans ena pipa. Han skyller ju givetvis på Henning men jag hävdar bestämt att det är herrn själv som lyckats.
Tessan är här och jobbar och undan går det (måste faktiskt ge henne en eloge för hon har verkligen slitit), nya killen likaså. Han heter Mika, 20 år och kommer ursprungligen från Polen, har bott här i Sverige i 3 år och pratar jättebra svenska. Det är roligt när man kan ge ungdomar en möjlighet och framförallt en insikt i att arbeta och vi är ganska medvetna om kulturskillnader så det bör gå bra (hoppas vi iaf)
Vi har även idag ätit lunch (min var inte god så den åts bara till hälften). Idag har jag kommit till ett lugn som är bra men knappast för att jag önskat den utveckling som vissa saker ledde till utan mer för att insikten om mig själv vuxit fram. Det är skönt för mig, min gode man och mitt arbete, jag kan åter vara konstruktiv och tänka rationellt utan att tro en massa. Jag har också aktivt valt att dra mig undan för att inte tränga mig på och misstolkas. Det är en rätt så bra sak att göra för då kan de som vill kontakta mig och inte bli kontaktad av mig om de inte vill.
Gökarna då, vad har de lyckats med idag, inget mer anmärkningsvärt än igår, visslat och kuttrat och gett oss en hel del rofyllda stunder av skratt. Mannfred låter som en hel tropisk djungel och Henning, ja hans röstresurser kunde man önskat mycket om faktiskt. En sak som några vet men som kan vara lite rolig iaf, förra veckan tuggade Henning sönder vissa valda delar av knapparna på vår ena telefon. Dvs. siffrorna 3, 6 och 9 så ni som inte får samtal från oss och har dessa siffror i ert nummer vet nu varför. Ingen fara på taket, vi fick givetvis införskaffa en ny telefon eftersom Tessan bara måste kunna ringa. Själva är vi hemma så lite så vi behöver inte ringa några samtal utan bara sova.
En annan sak som jag inte skrivit om är att vi numera har en ny familjemedlem, en sönderfrusen och sårig liten kattfröken. En helt underbar liten krabat som vi inte skall behålla trots att hon till viss del redan adopterat vårt hem med alla dess invånare. Hon är liten, späd och mager. En bekant ringde angående denna kisse och en likadan som suttit utanför deras hem och skrikit i värsta kylan som var förra veckan, givetvis tar vi emot kissfröken annars fryser hon ihjäl. Jag undrar lite då och då vad som hände med den andra kissen som var försvunnen när de kom med lilla fröken här. Hoppas någon vänligt sinnad människa tog hand om den annars frös den kanske ihjäl och det vill jag inte veta. Skulle den dyka upp så kommer bekanten genast med den och då får vi lotsa dessa rara djur till ett annat hem där de tar hand om de små liven på ett bra sätt. Frågan är om Tessan kommer att släppa lilla kattfröken som är hemma hos oss nu. Tessan hävdar att ”Bissy” (Tessan har börjat kalla henne för det) har adopterat henne som ”mamma”!
Hemåt bär det av och klockan blev mer än vi tänkt, vi satt bara och tittade på varandra och var allmänt trötta och klockan blev faktiskt över 21:00.

I dag är det bara jobb

som räknas. Vi har ett antal Harlequinetiketter att färdigställa och dygnet har som sagt bara 24 timmar varav några bör gå åt till sömn. Karl-Axel och jag har jobbat på, Tessan har varit här och assisterat, man blir glad för varje gång. Lunch har vi ätit så det känns relativt bra med det mesta.
Fick ett samtal från Jobbstudion om en ung kille som är duktig och gärna vill arbeta, ja tack (nu är det mycket jobb!) säger man då med alla förbehåll vi alltid har. Vi vill se hur personen i fråga sköter sig och om personen är arbetsvillig. Under årens lopp har vi haft fastanställda och timanställda och det är inte enkelt att vara arbetsgivare idag. Man måste kunna lita på den anställde och framförallt veta att personen i fråga verkligen sköter sitt arbete. Vi har haft tur med en del men mer otur med de flesta. I dag har vi inga fastanställda pga vissa omständigheter som inflödet med jobb, det är ”fläckvis halka” eller ”ketchupsyndromet” och kan alltså bara ha timanställd personal, många behövs det ibland och ingen ibland.
Idag har jag gått omkring och varit arg, väldigt arg och känt mig lurad, bedragen och bortkastad. Jag har upptäckte en sak iaf, mailinglistor är skit. Man kan misstolkas och skitas ner på av sk. vänner för att sedan mobbas. Det som är viktigt är detta, alla har rätten till sina känslor även jag. Ilskan över ställningstaganden har snurrat runt, runt och runt. Det kan kallas konstruktiv ilska men jag tycker trots allt att det är trist. Det kostade väldigt mycket energi förra och förrförra veckan så jag var inte alls delaktig i produktivt arbete. En sak som jag insett är att tolkningar av ord är helt valfritt och kan vändas på av den som har lust och då också användas mot en trots att mottagaren av ordet/n egentligen visste bättre.
Detta gör att jag undrar ”vad är vänskap?” För mig är vänskap vissa grundläggande saker, ärlighet, lojalitet, solidaritet, förståelse, hänsynstagande osv. Dessa saker skall givetvis fungera åt alla håll, inte bara från den ena och visst kan man fundera på vad jag lägger för värden i dessa ord. Värdena är antagligen lika för alla i grunden iaf, tänk så här – hur vill jag att andra skall vara mot mig.
Våra berömda gökar då, vad har de ställt till med idag!? Inte något anmärkningsvärt bara varit rena rama terroristerna som vanligt, dvs. fulla av bus och förstörelse. Vi har lagt ut sopar och skurmoppar vid vissa saker för att Henning skall låta bli så det ser ut som vi städar för jämnan här:-)
Henning måste ha fått fnatt, han friar med Mannfred (tänk om det är en tjej) och beter sig som en struttig vad som helst. Mannfred han har också fått spatt och snor alla guldetiketter han hinner sno från materialet som vi har etiketterat. Det blänker och lockar och han är, ja vad är han…snabb måste man säga iaf. Henning likaså, tejpen försvinner snabbar än man hinner blinka. En vän till mig har 2 småbarn, de ställer till en hel del på otroligt kort tid. Våra rara gökar är att jämföra med dessa barn. Foton på deras förödelse bifogar jag (allt enligt tillstånd från mamman), det ser visserligen ut som det varit rena fylleslaget men jag lovar att det endast är två små barn som åstadkommit detta på väldigt kort tid (under mammans tvättupphängning), här kan du se själv.