Får se vad neurologen säger i morgon då #blogg100 #bloggswe

Efter att ha varit helt utan smärtstillande och Gabapentin i ca 1,5 vecka så har jag fullt utvecklad smärta och är nästan där när jag satt och grät i oktober förra året med den stora skillnaden att jag vet, tror mig iaf veta, vad vissa symptom är.

Kroppen däremot har reagerat så att den är där den var förra året när jag till slut tog mig till läkare, varenda muskel från geniknölarna i bakhuvudet och ner mot svanken gör så satans ont på muskelvis, det är nästan så man inte får ta på mig 🙁 Muskelsmärtan är på g nedåt längs benen men inte alls farligt, iaf inte ännu.

Mina händer bränner och är väldigt onda/ömma, det är tom så att en fingertopp på höger handen svider precis som att jag skulle ha haft en brännblåsa, dom övriga fingertopparna är bara ömma, iaf än så länge. Armbågarna är så trötta och ömma men ingenting har dom där domningarna som var när det var som värst innan jag fick hjälp och mediciner

Mina fotproblem började ju med att jag helt plötsligt hade kuddar under hälarna och det kom ungefär samtidigt med den ömmande punkten vid bh-bandet. Som jag minns det reagerade jag på båda sakerna ungefär samtidigt så sedan mitten på september kom dessa saker.

Mina fötter bränner så ända in i och det är hemskt ont. Man kan likna det lite som att om man gått en hel del dag och handlat och fötterna är helt slut och brännande fast det räcker med att jag har fotsulorna lutande nedåt, dom behöver ibland inte ens luta mot marken :(. Det gör också detta om att jag skall stå och arbeta till ett omöjligt helvete men jag försöker och så säckar jag ihop för varken fötter eller rygg pallar stå och så sänker jag mitt skrivbord och försöker jobba men då börjar hela vänster sida domna från skinkan ner till tårna, jag jobbar på lite och knatar omkring och sedan höjer jag bordet och ibland klarar jag att stå riktigt länge stående.

Nu när jag sitter så pulserar det i delar av fötterna och det känns uppåt från hälarna uppåt en bit på vaderna/smalbenen.

Sedan det märkligaste av allt som jag nu är väldigt fundersam till vad det egentligen är. Den där punkten vid bh-bandet som började som en öm punkt förra året i september men nuförtiden ställer till ett rent helvete varenda satans natt och flera gånger per natt också. Smärtan den genererar sitter i ett bra tag efter att jag klivit upp och duschat och rört mig, det kan hugga bara av att jag andas, det är som knivstick och ibland som att jag har ett hemskt håll efter att ha sprungit mig halvt ihjäl. Det väcker mig flera gånger varje natt och jag måste försiktigt vända mig och göra vad jag kan för att lindra men det är näst intill omöjligt.

Det som blivit nytt, dvs som inte var innan jag började äta smärtstillande och Gabapentin är känselbortfallet i delar av ansiktet. Det är lite som när bedövningen släpper men utan att det pirrar. Det är inte hela tiden, det kommer ibland och ibland sitter det i länge och ibland bara kommer det och så är det borta. Det är på olika ställen i ansiktet, strax ovanför vänstra ögonbrynet, på högra kindbenet neråt mot käken och ibland på vänster sida precis vid underkanten av höger käke.

Oavsett vad så är det många olika saker. Delar beror på diskbråcket i C6-C7 och förträngning i kotorna ovanför C något, orkar inte kollar på pappret. Det som sitter i ryggen beror tydligen inte på det och det gäller visst också mina fötter.

Jag börjar ju få stora problem att få kroppen att hänga med på en hel arbetsdag så får jag snart inte hjälp vet jag inte vad jag gör 🙁 Vet heller inte om tröttheten som drabbat mig och gör det svårt att vara vaken en hel dag har med allt detta att göra eller inte, det har iaf blivit riktigt illa på den fronten senaste veckan 🙁

Vad gäller Pitbull så fortsätter fjäderexplosionen, kika på Gökalbumet, lägger in en liten bild från dagens fotosession 🙂 här

_DSC9088_1

Inlägg 44 av 100 #blogg100

 

Antiklimax och oro #blogg100 #bloggswe

Nervsmärta från helvetet är åter iaf, det tog 2 dygn utan Gabapantin. jag var ju tvungen att veta att nervsmärtorna från helvetet inte bara var en fantasi eller helt plötsligt försvunnit inför morgondagens möte med ryggkirurgen på SpineCenter 10:30. Dom är åter i full kraft. Nervstickningarna satte fart redan i går och även andra skitsaker hade dragit i gång efter inte ens ett dygn utan Gabapentin.

Blir en spännande natt men värmen gör ju sitt för att dämpa det vidrigaste men nog känner jag mig ynklig 🙁

Tänk på mig 10:30 i morgon när jag träffar ryggkirurgen på SpineCenter.

Vad gäller antiklimax så, ja vad säger man? Jag förstår ingenting och känner bara att det är så sorgligt och så ensidigt.

Jodå, liten Pitbull utvecklas och fjädrarna blir fler och fler, kika i albumet

Inlägg 37 av 100  #blogg100

 

Det enda jag är är tydligen trött #blogg100

Trött, trött och så förbenat trött är vad jag är hela förbaskade tiden 🙁 Skall prova från och med i morgon att INTE ta Gabapentin på morgonen men ta 2 på kvällen istället. Jag är rädd att få tillbaka det jag hade mellan oktober och januari i nervsmärta för det var/är inte roligt. jag har nervsmärta men vid bh-bandet och det hör ihop med mina domnade hälar eftersom det nu ökar ytan som är domnad vartefter ryggnerven som är bråkig smärtar. Denna nervsmärta är helt annorlunda än det som satte i gång i oktober, denna sticker och ömmar bara, den bränner inte, inte än iaf. Det är, för mig den brännande smärtan som då var värst och som Gabapentinen tagit udden av.

Har slutat med Naproxenen så kanske magen blir bättre. Inte så kul med mage som tom såg gravid ut ett tag och med det alla tillhörande besvär rörande magen. Förhoppningsvis dämpas dom flesta nu, magen har redan minskat i uppblåshet.

Har också fått börja med Cetirizin och Nasonex, har jag tur så bromsas alla förbaskade utslag jag fått på överkroppem som jag hittills dämpat med Betnovat kräm. Förr reagerade mot det mesta och tålde varken dofter eller annat utan att reagera. Hade ofta utslag, fick äta massor med mediciner och ofta smörja med Betnovat kräm. Allt det tog slut för ca 15 år sedan. Sedan i höstas, när nervsmärtorna satte in så blev det en sjudjäkla fart på allergier och hudutslag. Det började i ansiktet på kinderna, där min andningsmask ligger an när jag sover (jag har ju sömnapné) och med klåda under armhålorna som visade sig vara ellergi mot aluminium så nu kan jag bara använda aluminiumfri deodorant 🙁 och inte fan luktar den gott heller. Brukar fuska ibland och dra lite med min parfymfria deo som iaf luktar gott även om det surt straffar sig sedan så kände jag mig iaf lite fräschare ett tag. Förhoppningsvis har jag lyckats bromsa nysningarn och kliandet pga pollensäsongen som är runt hörnet och redan påverkar mig.

Eländes elände och eländes elände 🙂 fast inte alltid och detta är egentligen en sammanfattning om läget. Jag är ganska glad ändå även om jag var väldigt nedstämd av att jag ännu en gång sitter på väntelista när jag trodde att jag skulle få hjälp direkt då det var sagt att jag skulle ringa när jag varit rökfri och då få en tid, inte hamna på en djäkla väntelista 🙁

Jag kommer att försöka övningsköra lite hoj men inte ge mig ut på någon alltför skumpig hojrunda för jag tror det straffar sig riktigt illa tyvärr.

Pytteliten växer och videosnuttar finns här.

Inlägg 17 av 100 #blogg100

Måndag hela veckan känns det som och Pytteliten #blogg100

Äntligen har ögonen sett dagens ljus och också lite färgat på vingarna så det är fjädrar på väg. Större och större blir den lille. Namn har Pytteliten fått men det får Britta berätta för det är dit Pytteliten skall flytta så småningom.

Jag var ju och lagade en tand förra veckan och något verkar ha blivit mindre rätt för i dag har tanden börjat ila 🙁 Måste ringa Peter.

Fick äntligen återkoppling från sjukgymnasten på SpineCenter men det var inget uppmuntrande samtal. Hon kunde sätta mig på väntelistan till kirurgen för en bedömning så nu sitter jag på en väntelista 🙁 kanske en tid före sommaren.

Inlägg 16 av 100 #blogg100

Diskbråck/nervsmärtor är ett dj*a skräp faktiskt #blogg100

Förra året i mitten av september fick jag helt plötsligt som kuddar under hälarna och en öm/mör punkt ungefär där bh-bandet går på oss som använder sådan. Lite obehagligt var det men jag hade ju inte ont men hälarna var inte roligt.

Så kom mitten på oktober och helvetet bröt ut i nacke, axlar, ut mot armarna, hjärtat, andningen, svettningar på nätterna, en punkt i ryggen gjorde att det körde rätt upp i bakhuvudet.

En vecka gick och det blev värre, nästa vecka gick och det blev ännu värre. KA skällde på mig när jag började gråta av att jag hade så ont och brännande. Ringde iaf läkare och dom skickade mig till hjärtakuten. Den dagen hade det också satt igång igång i ländryggen riktigt djävligt och jag sprang och kissade hela tiden och det kändes nästan som njurbäckeninflammation  men ändå inte. Det hittades inga fel och hjärtat var dessutom friskt.

Jag räddades mycket av värme, KA hittade en värmeväst som gick på batteri och det räddade julhelgen och kommande veckor, det tillsammans med antiinflammatoriska starka tabletter, heta duscher och värmemadrass i sängen.

Den resan fortsätter än och ja, röntgen både vanlig och MR. MR konstaterade diskbråck i C6-C7 och degenering och förträngning i C4-C5 samt i ländryggen och det kontumret minns jag inte på rak arm. Nervsmärta är vidrigt, det bränner, strålar, sticker, domnar mm och det önskar jag ingen.

Hittade själv en sjukgymnast som har Mackenzieutbildning, som kan jobba med mig och mina skadade nackdelar och övriga kosntiga symptom i kroppen. Fick inte träna, bara promenader. Går dit varannan vecka. Jo där fick jag också rådet att skaffa fotbäddar och nackkrage samt när fotbäddarna kommit stå och arbeta så det gör jag ff. Funkar inte att sitta, då domnar jag från vänster sida av ländryggen och ner i benen. Så kan jag också domna bara stående men det händer inte lika ofta.

Fick hjälp med fotbäddar av Ortopetekniska på Sophiahemmet och av ortoped tillsagd att inte använda min Schollstofflor då dom ej har klack utan jag skulle använda Crocs, dvs äkta Foppatofflor (som är det fulaste jag vet)

Har varit på Spine Center och där hjälper dom mig inte med op (det fanns något att operera som skulle hjälpa mig) om jag inte är helt rökfri i 2 månader så rökfri är jag nu. Mycket tack vare Champix som gjorde att det faktiskt smakade skit och inte gick att röka. Så trots att jag inte alls var inne på att sluta röka behöver jag hjälp så jag måste men det satt långt inne. Ciggen är ju faktiskt en kompis. Jag skulle återkomma till dom när tiden gått och jag varit rökfri så det gör jag den 20 mars så får vi se vad som händer.

Tabletter i all ära och underbart att faktiskt kunna ha en bättre fungerande vardag med Gabapentin som tar ner/bort nervsmärtan som var vidrig. Jag har fått öka till 2 tabletter om dagen och jag borde egentligen öka ännu för det har dragit igång rejält igen men jag blir så trött, kan inte jobba med fyrtio saker samtidigt längre (kunde jag inte förr heller men ganska många saker samtidigt utan svårigheter) och måste koncentrera mig väldigt, kan tappa tråden om jag blir avbruten men hittar den igen bara jag får återgå till det jag skall göra. Säger fel ord och menar ett annat. Det betyder att jag kan inte öka dosen Gabapentin och fortsätta jobba som jag gör

Jag har hela tiden jobbat, för mig är det viktigt, jag vill ha en fungerande vardag och jag har inte mindre ont hemma men kan tänka mer på det vilket inte gör något bättre. Jag hoppas så att jag får hjälp när jag ringer till SpineCenter den 20, jag vill fungera normalt.

Drömmen om att köra/åka hoj hänger mycket på vad som händer, minsta lilla stött är som satan själv och det gör ju inte saken bättre.

Livet är annars ganska okej men detta tär och både KA och jag är tröttare än tröttast.

Jo, hur lilla pytteliten mår i dag då? Jotack, bara bra men den nyblivne fadern är alldeles för stressad så vi kunde varken filma eller ta kort.

Inlägg 7 av 100 #blogg100