Ville skriva något om dom osynliga barnen #blogg100 #bloggswe

Ville skriva något om dom osynliga barnen men för att kunna göra det är det bra om man är feberfri, iaf om man är jag i det här fallet för jag får inte ihop något än att det är fördjävligt.

Passa på och träna lite Azonto, en dans som faktiskt kommer från ”mitt” land, Ghana

Jo, om barnen som inte finns försöker jag mig på i morgon istället.

Inlägg 72 av 100 #blogg100

Bloggar etiketter: , ,

Vi hann iallafall träffas Yaro

Yaro, en viktig person i min uppväxt under åren i Afrika och närmare bestämt Ghana. Så tacksam att vi hann träffas när vi var i Ghana sommaren 2012 men så ledsen är jag nu. Har pratat med hans äldsta son George som bor i Holland för att få all information som fanns.

Yaro hade legat på sjukhus och hans lever och njurar hade mer eller mindre brakat ihop, han var diabetiker så kanske är detta sviter av det. Georg skulle prata med sin bro ghanatid klockan 20, vår tid 22 då dom ligger 2 timmar efter oss, för att få fram så mycket information som är möjligt. Jag får veta mer då George återkommer till mig.

Min önskan om att hinna ner en gång till och träffa Yaro och Auntie Mary sprack 🙁 Jag jobbade med att försöka få mina syskon att följa med ”hem” och för att tillsammans göra den resan.

Tack för allt fint du gav mig och min familj Yaro. You were pure magic and a man with high standards, thank you for being there for the Wesenlund kids.

 

Fler bilder på Yaro, Avskedsfesten i Ghana, Yaro, John och John-Kofi, Yaro och Auntie Mary för 2 år sedan

Magiskt ändå att efter 36 år kunna träffa honom och hans familj.

Inlägg 60 av 100 #blogg100

Bloggar etiketter: , , ,

Minnenas allé

Riktigt häftigt att våran gamla (nästan antik ;)) viewer fortfarande fungerar. Det är fler filmer i en kartong bredvid än vad som syns på bild. Jag har gått igenom 22 filmer och skrivit vad var och en innehåller. Billigt blir det inte men så värt det.

2 veckor tar det och jag hoppas kunna lämna in dessa på fredag.Våran gamla viewer och jag har blivit kompis
Cheeta och jag även om bilden är suddig, så gott att kramas. Skall bli så roligt att se dessa filmer som film.
Viewerebild på Cheeta och mig
Cheeta, så liten och så söt
Viewerbild på Cheeta
Min ”bästaste” film från Liberia, jag bäddar in den nedan eftersom jag fann den på Youtube,
Min favoritfilm från åren i Afrika

 

Tänk att denna fanns på nätet, går inte att bädda in men jag länkar till den här som vi skrattade åt Hacke HackspettEn älskad film från åren i Afrika
Bara 4 rullar kvar osedda, wow
Bara 4 rullar kvar osedda

 

 

Bloggar etiketter: , , , ,

Vaknade i Ghana

för ett år sedan. Min 36 år gamla dröm hade äntligen slagit in och slitit för det hade både KA och jag gjort. I går för ett år sedan började vi den resan.

Hade planer på att skriva om den magiska resan och göra en resesammanfattning när vi kom hem men det hände så många saker då, moster blev dödad, jag blev väldigt sjuk och annat som blev gjorde att det inte blev någon. Denna sommar blir det en sådan efter att vi kommer hem från Göteborg.

Jag förundras över att resan faktiskt blev av, att vi fick ihop alla pengarna efter alla år av undantag, att vi mötte dom människorna vi mötte och att minnena fick bekräftelser. Dom mäktigaste mötena var ändå att få träffa Yaro med familj igen och besöket i Larteh.

 

Bloggar etiketter: , ,

Väldigt välkomnad av både överstehäxan och högste talman

Här var jag väldigt välkomnad av både överstehäxan och högste talman, tyvärr var hövdingen borta och återkommer i morgon. Det hände mycket häftigt här idag och det är också här min pappa var hövding tills han dog.

Just nu sitter vi i bilköer på motorvägen mellan Accra och Tema efter dagens besök i Larteh på väg tillbaks till Tema.

Bakgrunden till besöket i Larteh finns här att läsa

Embedded Link

photo
carinawj’s photo on Instagram

Google+: View post on Google+

Bloggar etiketter: , ,

This is purely magical, our dear stewart Yaro

This is purely magical, our dear stewart Yaro is still alive and well, I could never dream about this ever to happen. The last time I saw him was 36 years ago.

Embedded Link

Yaro, our beloved stewart from before « Gökalbum
An important person in my life and many thoughts about how I would ever find him and if I did, would he be alive. Today we were at Ghacem, gott a great tour around the Tema Plant and saw the developme…

Google+: View post on Google+

Bloggar etiketter: , , , , ,

Äntligen på vårt gamla barndomsställe

Äntligen på vårt gamla barndomsställe, Juli, Arnulf och jag sittande vid nästan exakt samma bord som för drygt 36 år sedan. Inga palmblad på parasollerna men annars likt.

Så här såg det ut då:

och så här ser det ut numera, åtminstone 2012:

Embedded Link

photo
carinawj’s photo on Instagram

Google+: View post on Google+

Bloggar etiketter: , , ,

Ankomst till Ghana

Så kom vi äntligen fram efter dryga 12 timmars resa. Vi landade på Kotoka Airport strax efter 20:00 lokal tid, dvs efter 22:00 svensk tid. Dryga timmen innan vi landade började det känns mig ganska övermäktigt, stort och väldigt emotionellt. Tårarna kom och tankarna for och ja, det känndes helt enkelt overkligt.

När vi efter ett tag kom av planet var det där som jag pratat om där, hettan, lukten och känslan av hemma. Det var inte lika intensivt som jag mindes det men ändå var det där. Kakafonin inne på Kotoka Airport var defintivit där, människorna, dofterna från dom och värmen.

Vi stod, som alla andra, i kö för att komma genom passkontrollen, jag har för mig hela processen att komma igenom passkontrollen och få ut väskorna tog gott och väl över en timme och där stod då Julie Lilholm som hade landat en timme före oss och väntade tillsammans med Samuel från Blasttours och en till tjej samt chaufför som skulle ta oss till Tema.

Magiskt och mera magiskt var det att komma i nattmörkret och bara känna att man äntligen kommit hem. Munnen bara for fram och tillbaka och jag var inte ensam om det. Samuel var helt otrolig på att berätta om områden vi for förbi, lite svårt att känna igen sig i det bäcksvarta kompakta mörkret men vi for förbi där vi bodde sist (trodde jag) innan vi åkte från Ghana i 1976.

Vi var alla fulla av känslor och när vi till slut kom fram till Gracecourt Guesthouse i Community 2 var det nästan för mycket. Auntie Grace (man säger auntie av respekt för äldre) som ingen av oss någonsin träffat blev nästan omkullkastad av mig.

Auntie Grace och hennes personal hade väntat på oss och förberett middagm spaghetti och köttfärssås Ghana style.

Vi åt och så satt vi bara och insåg att vi faktiskt hade landat hemma, landet där vi faktiskt formades alla 3. Här på Gracecourt skulle vi ha varit 4 ghanabarn men Julies bror, Klause, har fått diskfel och kunde inte följa med. Nästa barndomsvän landar på lördag.

Ankomstdagen var över och vi allihopa helt slut av alla känslor, enorma och ganska överväldigade känslor.’

Publicerat söndag 15 juli. Eventuella stavfel korrigeras inomhus, svårt att se skärmen ordentligt utomhus.

 

Bloggar etiketter: , ,

Packningen tar sig

Skurat golven, tvättat all tvätt, en vända till apoteket och sen kväll och packa ner i väskor.

I morgon lyfter vi och framme 22 svensk tid. Tänkte fel på 2 timmar, 20:00 är den i Ghana då. Nästan 12 timmars total restid blir det och dryga 3 timmar på Schiphol i Amsterdam.

Embedded Link

photo
carinawj’s photo on Instagram

Google+: View post on Google+

Bloggar etiketter: , , , ,