Äntligen på vårt gamla barndomsställe

Äntligen på vårt gamla barndomsställe, Juli, Arnulf och jag sittande vid nästan exakt samma bord som för drygt 36 år sedan. Inga palmblad på parasollerna men annars likt.

Så här såg det ut då:

och så här ser det ut numera, åtminstone 2012:

Embedded Link

photo
carinawj’s photo on Instagram

Google+: View post on Google+

Ankomst till Ghana

Så kom vi äntligen fram efter dryga 12 timmars resa. Vi landade på Kotoka Airport strax efter 20:00 lokal tid, dvs efter 22:00 svensk tid. Dryga timmen innan vi landade började det känns mig ganska övermäktigt, stort och väldigt emotionellt. Tårarna kom och tankarna for och ja, det känndes helt enkelt overkligt.

När vi efter ett tag kom av planet var det där som jag pratat om där, hettan, lukten och känslan av hemma. Det var inte lika intensivt som jag mindes det men ändå var det där. Kakafonin inne på Kotoka Airport var defintivit där, människorna, dofterna från dom och värmen.

Vi stod, som alla andra, i kö för att komma genom passkontrollen, jag har för mig hela processen att komma igenom passkontrollen och få ut väskorna tog gott och väl över en timme och där stod då Julie Lilholm som hade landat en timme före oss och väntade tillsammans med Samuel från Blasttours och en till tjej samt chaufför som skulle ta oss till Tema.

Magiskt och mera magiskt var det att komma i nattmörkret och bara känna att man äntligen kommit hem. Munnen bara for fram och tillbaka och jag var inte ensam om det. Samuel var helt otrolig på att berätta om områden vi for förbi, lite svårt att känna igen sig i det bäcksvarta kompakta mörkret men vi for förbi där vi bodde sist (trodde jag) innan vi åkte från Ghana i 1976.

Vi var alla fulla av känslor och när vi till slut kom fram till Gracecourt Guesthouse i Community 2 var det nästan för mycket. Auntie Grace (man säger auntie av respekt för äldre) som ingen av oss någonsin träffat blev nästan omkullkastad av mig.

Auntie Grace och hennes personal hade väntat på oss och förberett middagm spaghetti och köttfärssås Ghana style.

Vi åt och så satt vi bara och insåg att vi faktiskt hade landat hemma, landet där vi faktiskt formades alla 3. Här på Gracecourt skulle vi ha varit 4 ghanabarn men Julies bror, Klause, har fått diskfel och kunde inte följa med. Nästa barndomsvän landar på lördag.

Ankomstdagen var över och vi allihopa helt slut av alla känslor, enorma och ganska överväldigade känslor.’

Publicerat söndag 15 juli. Eventuella stavfel korrigeras inomhus, svårt att se skärmen ordentligt utomhus.

 

Nu så åker vi

mot Ghana var det visst.

Packningen tar sig

Skurat golven, tvättat all tvätt, en vända till apoteket och sen kväll och packa ner i väskor.

I morgon lyfter vi och framme 22 svensk tid. Tänkte fel på 2 timmar, 20:00 är den i Ghana då. Nästan 12 timmars total restid blir det och dryga 3 timmar på Schiphol i Amsterdam.

Embedded Link

photo
carinawj’s photo on Instagram

Google+: View post on Google+

Godnatt! 2 dagar kvar!!!!

Godnatt! 2 dagar kvar!!!!

Embedded Link

photo
carinawj’s photo on Instagram

Google+: View post on Google+

Förberedelserna inför resan tar fart

Vi har börjat köpa sådant vi måste ha med oss som solskyddskrämer, vätskeersättningspiller, antidiarée piller.

Vi har nu 3 resväskor och tanken är att ha med oss 4, 2 var och 23 kg per väska som är det vi får ha med oss plus 10 kg handbagage. Handbagaget kommer att bestå av våra kameror och datorer, eventuellt bara en dator med, vi får se hur vi gör. KA har ju sin ryggsäck och jag kör väl med en kabintrolley som redan finns här.

Vi måste ha med oss extra externa hårddiskar för att spara alla filmer och foton på. Kommer också att synka med både Google Drive och Dropbox så har vi både livrem och hängslen.

Kommer att börja skriva ner vad vi har och vad som behövs och då pratar vi inte kläder.

Börjar kännas spännande, det närmar sig fort, bara knappa 2 veckor kvar.