Glädje och sorg #blogg100 #bloggswe

går oftast hand i hand även om man inte märker det på det sättet alla gånger.  Det är också ett väldigt brett begrepp/uttryck. som rör allt som påverkar oss människor.

Det som händer i världen är för mig en stor sorg och jag skäms över hur vi som har väljer att hantera den katastrof många som än gång hade befinner sig i.Likaså där dom som aldrig hade och ff inte fått den möjligheten.

Jag skäms över hur Sverige agerar i krigets- och terrorns konsekvenser, hur vi gör mot dom som behöver mest. Stora tragedier mot mänskligheten görs både inom landet och utanför landet.

Jag sörjer det som för mig var Sverige och allas lika värde.

En sak jag gläds över just i dag är att vi fick till en riktigt bra dag och kom iväg till träningen före 10.00 och en annan glädjefylld sak är bakningen med di barna ->

Inlägg 17 av 100 i #blogg100

Bloggar etiketter: , , ,

Remember when

är också smärtsamt ljuv på något vis. Texten är fin och jag känner oerhörd sorg och saknad men ändå är den fin och full av värme.

”Remember the sound of little feet?” Yes, I do and I miss that person so much, the person who used to be the one with little feet. Men som det är livet rusar sin väg och kvar finns bara minnen.

”Remember When”

Remember when I was young and so were you

and time stood still and love was all we knew
You were the first, so was I
We made love and then you cried
Remember when

Remember when we vowed the vows
and walked the walk
Gave our hearts, made the start, it was hard
We lived and learned, life threw curves
There was joy, there was hurt
Remember when

Remember when old ones died and new were born
And life was changed, disassembled, rearranged
We came together, fell apart
And broke each other’s hearts
Remember when

Remember when the sound of little feet
was the music
We danced to week to week
Brought back the love, we found trust
Vowed we’d never give it up
Remember when

Remember when thirty seemed so old
Now lookn’ back it’s just a steppin’ stone
To where we are,
Where we’ve been
Said we’d do it all again
Remember when
Remember when we said when we turned gray
When the children grow up and move away
We won’t be sad, we’ll be glad
For all the life we’ve had
And we’ll remember when

Bloggar etiketter: , ,

Hann inte lämna in filmerna i dag

Butiken, Uppsala Bildteknik, vi skall lämna över filmerna till ligger i Uppsala och jag hoppas innerligt att dom är så bra som det verkar. Jag är så rädd om våra klenoder från Liberia och Ghana.

Dom stänger 16:30 alla dagar förutom måndagar när dom har öppet till 20:00. Det skall bli riktigt skoj att få allt material från förr på media som vi kan kika på utan att bränna sönder filmerna. Det är en hel del på min älskade Cheeta och oss barn också såklart 😉

En låt kanske , jag gillar den iaf. 

Trevlig helg och snart godnatt!

Bloggar etiketter: , ,

Saknad

Märkligt hur saknaden blir till en akseptans och minskar med tiden.

Viktigt för att faktiskt kunna leva i nuet som är och se dom som önskar ha dig där.

Har haft många roliga och trivsamma, nyttiga för själen,  helger och möten.

Nästa vecka börjar dessutom en briefelse av annat slag.

Livet är underbart!

Glad Midsommar och du, tänk på barnen och berusningen.

Bloggar etiketter: ,

Roligt besök

fick vi igår, Fatou och hennes mamma, Britta, Tanken var att Mabou skulle vara med också men han ”rymde” visst till Gambia innan (hoppas han har det underbart där nere).

Jag pratade pepparsoppa redan förra sommaren med Fatou och till slut blev det av.

KA och jag fick en otroligt fin ljusstake/lykta som ger så varmt och gott sken. Tusen tack för att ni kom och vi vill ju ses igen såklart.

Vi förberedde iaf lite grann och jag hoppas verkligen dom gillade pepparsoppan

Bloggar etiketter: , , , ,

Helgen som var försvann var bästa helgen på länge

och detta trots att KA var risig och var/är sjukskriven.

Fredag på jobbet avslutades med ”sen” lunch = tidigare hemgång och lunch i Kista med mina gamla arbetskamrater. Det var jätteroligt att träffa dom och trots att jag sovit som en kratta blev jag jätteglad av en komplimang från ena f.d. kollegan jag inte sett på 2 år.

Härligt med glada skratt och att få höra att man ser fräsch ut, det fick igång hela mig så när vi kom hem blev det riktigt fart på mig. Jag kände riktig glädje som jag tidvis upplevt skymtat fram under dom sista åren men denna gång var på riktigt. Hela kroppen log och mycket blev gjort.

Lördagen fortsatte på samma sätt och upp tidigt eftersom vi skall vara ”barnvakt” tom nästa måndag åt Bosse och hennes 2 meyerkompisar, Alfa och Tintin. Fönster putsades, gardiner ströks, lampor kom upp, krokar till badrummet som saknats sedan i höstas osv, osv. Vi har tom fått upp en strömdosa så vi kan ladda den elektriska tandborsten i badrummet.

I går fortsatte det med lite fixerier och musikspelande, dansande och skratt (jag är inte klok men det är så det är) och kanske tycker grannarna inte det var så kul att lyssna hela helgen men så högt var det inte och ingen klagade, inte ens älskade make.

Nöjda var vi iaf och trötta som bara den och avslutet blev inte sämre det heller. Ghanabiljetten är nu betald och våra sparpengar krömp tråkigt nog med samma summa men så är det.

Till helgen skall vi försöka få upp lite tavlor till sovrummet som har stått på golvet väldigt, väldigt länge.

Någonstans mitt i allt som ändå är så känner jag mig mer mig och tycker att det känns väldigt roligt. Jag hade funderat på att sluta med mina hormoner men det vetesjutton om jag vågar göra ännu, kanske skall vänta tills efter Ghana, vill inte rubba min balans.

Spontana skratt är så viktiga och att dom kommer från hjärtat gör dom viktigare.

Bloggar etiketter: , ,

10 år sedan mordet på Fadime Sahindahl

och lite förskräckt blir jag när det redan gått 10 år sedan det hände. Det sorgliga är att liknande mord händer varje dag (oavsett vad vi kallar det för) och över hela världen och ävenså i Sverige.

Jag letade efter media som uppmärksammar 10 årsdagen men hittade bara artikeln i UNT, kanske ser jag illa eftersom Juholt har rubriker överallt just nu. För dryga 9 år sedan skrev jag själv det här men det hade då sitt ursprung i mordet på Anna Lind men det är mord lika fullt.

I princip är alla mord lika illa, det resulterar i döden, ofta döden för en människa som under inga som helst omständigheter förtjänar det. Vi kommer alla att dö men mord är inte att jämföra. För mig är hedersmord, mord i hemmen, mord på gatan osv lika illa. Hedersmord sker för den delen även av helt ”normala” människor, med normala menar jag sådana som du och jag. Att ta sig rätten att döda en person pga av att den inte anpassar sig till dina krav är lika illa oavsett vad vi kallar det för. Det handlar i många stycken om makt och kontroll och bestämmanderätt, dvs det som är så vanligt av det som ofta kallas familjedrama.

Det sker så mycket våld inom och utom hemmen att vi alla borde vara mer rädda om det som är än det som kan bli. Ta hand om dina, för dig, viktiga personer för du vet aldrig hur länge dom finns där.

Jag ser framemot att läsa Fatou´s skriverier från dagens sammankomster för att hedra Fadime´s minne och alla andra som faller offer för liknande mord.

Uppdaterat: 20120122, Fatou´s inlägg om dagen

Själv är jag med i tanken för KA och jag har lite att göra innan han skall iväg och jobba, Julia fyller nämligen 4 år i morgon. Glädje och sorg kan gå hand i hand trots allt.

Bloggar etiketter: ,

Lite sorgligt kändes det allt

men bara jag böt musikstil gick det bra. Håller på att baka mormors/mammas och numera mina mandelformar så att det räcker till både Luleå, nu på söndag och till kär doter med församling för deras julfirande. Sill skall vi hinna med att fixa också och så skall kockoskakor och syltsnittar göras.

Jag satte på mina älskade jullåtar (givetvis är dom från afrikatiden) med mycket engelsk gospel, en speciel låt, ”Away in a Manger” med ganska mäktig kör fick mig att tänka på Helge och jag blev illa berörd men ville så gärna försöka lystna, det gick inte. Det finns goda minnen också och en av dom är hur vi alla sjöng, jag var en av dom som sjöng hellre än bra. Lite mycket tungt blev det när jag konstaterar att underbar bilder på oss syskon är bara en bild, saknar det som var en gång på den fronten.

KA har hackat mandeln och malt den manuellt, som vanligt visste vi att vi hade en mandelkvarn men det hade vi visst inte. Lite musik till det och så går det som en dans. Jo, jag skall skriva ner receptet på mandelformarna också.

Fick mig några goa skratt i eftermiddag/kväll också och det behövs väldigt mycket. Vi kämpar på att få ordning på vår tillvaro trots detta med att vara en apa, trots allt annat som är så går det framåt och varje liten sak som får leenden att komma fram behövs och ger också energi.

Bloggar etiketter: , ,