Helgen som var försvann var bästa helgen på länge

och detta trots att KA var risig och var/är sjukskriven.

Fredag på jobbet avslutades med ”sen” lunch = tidigare hemgång och lunch i Kista med mina gamla arbetskamrater. Det var jätteroligt att träffa dom och trots att jag sovit som en kratta blev jag jätteglad av en komplimang från ena f.d. kollegan jag inte sett på 2 år.

Härligt med glada skratt och att få höra att man ser fräsch ut, det fick igång hela mig så när vi kom hem blev det riktigt fart på mig. Jag kände riktig glädje som jag tidvis upplevt skymtat fram under dom sista åren men denna gång var på riktigt. Hela kroppen log och mycket blev gjort.

Lördagen fortsatte på samma sätt och upp tidigt eftersom vi skall vara ”barnvakt” tom nästa måndag åt Bosse och hennes 2 meyerkompisar, Alfa och Tintin. Fönster putsades, gardiner ströks, lampor kom upp, krokar till badrummet som saknats sedan i höstas osv, osv. Vi har tom fått upp en strömdosa så vi kan ladda den elektriska tandborsten i badrummet.

I går fortsatte det med lite fixerier och musikspelande, dansande och skratt (jag är inte klok men det är så det är) och kanske tycker grannarna inte det var så kul att lyssna hela helgen men så högt var det inte och ingen klagade, inte ens älskade make.

Nöjda var vi iaf och trötta som bara den och avslutet blev inte sämre det heller. Ghanabiljetten är nu betald och våra sparpengar krömp tråkigt nog med samma summa men så är det.

Till helgen skall vi försöka få upp lite tavlor till sovrummet som har stått på golvet väldigt, väldigt länge.

Någonstans mitt i allt som ändå är så känner jag mig mer mig och tycker att det känns väldigt roligt. Jag hade funderat på att sluta med mina hormoner men det vetesjutton om jag vågar göra ännu, kanske skall vänta tills efter Ghana, vill inte rubba min balans.

Spontana skratt är så viktiga och att dom kommer från hjärtat gör dom viktigare.

10 år sedan mordet på Fadime Sahindahl

och lite förskräckt blir jag när det redan gått 10 år sedan det hände. Det sorgliga är att liknande mord händer varje dag (oavsett vad vi kallar det för) och över hela världen och ävenså i Sverige.

Jag letade efter media som uppmärksammar 10 årsdagen men hittade bara artikeln i UNT, kanske ser jag illa eftersom Juholt har rubriker överallt just nu. För dryga 9 år sedan skrev jag själv det här men det hade då sitt ursprung i mordet på Anna Lind men det är mord lika fullt.

I princip är alla mord lika illa, det resulterar i döden, ofta döden för en människa som under inga som helst omständigheter förtjänar det. Vi kommer alla att dö men mord är inte att jämföra. För mig är hedersmord, mord i hemmen, mord på gatan osv lika illa. Hedersmord sker för den delen även av helt ”normala” människor, med normala menar jag sådana som du och jag. Att ta sig rätten att döda en person pga av att den inte anpassar sig till dina krav är lika illa oavsett vad vi kallar det för. Det handlar i många stycken om makt och kontroll och bestämmanderätt, dvs det som är så vanligt av det som ofta kallas familjedrama.

Det sker så mycket våld inom och utom hemmen att vi alla borde vara mer rädda om det som är än det som kan bli. Ta hand om dina, för dig, viktiga personer för du vet aldrig hur länge dom finns där.

Jag ser framemot att läsa Fatou´s skriverier från dagens sammankomster för att hedra Fadime´s minne och alla andra som faller offer för liknande mord.

Uppdaterat: 20120122, Fatou´s inlägg om dagen

Själv är jag med i tanken för KA och jag har lite att göra innan han skall iväg och jobba, Julia fyller nämligen 4 år i morgon. Glädje och sorg kan gå hand i hand trots allt.

Lite sorgligt kändes det allt

men bara jag böt musikstil gick det bra. Håller på att baka mormors/mammas och numera mina mandelformar så att det räcker till både Luleå, nu på söndag och till kär doter med församling för deras julfirande. Sill skall vi hinna med att fixa också och så skall kockoskakor och syltsnittar göras.

Jag satte på mina älskade jullåtar (givetvis är dom från afrikatiden) med mycket engelsk gospel, en speciel låt, ”Away in a Manger” med ganska mäktig kör fick mig att tänka på Helge och jag blev illa berörd men ville så gärna försöka lystna, det gick inte. Det finns goda minnen också och en av dom är hur vi alla sjöng, jag var en av dom som sjöng hellre än bra. Lite mycket tungt blev det när jag konstaterar att underbar bilder på oss syskon är bara en bild, saknar det som var en gång på den fronten.

KA har hackat mandeln och malt den manuellt, som vanligt visste vi att vi hade en mandelkvarn men det hade vi visst inte. Lite musik till det och så går det som en dans. Jo, jag skall skriva ner receptet på mandelformarna också.

Fick mig några goa skratt i eftermiddag/kväll också och det behövs väldigt mycket. Vi kämpar på att få ordning på vår tillvaro trots detta med att vara en apa, trots allt annat som är så går det framåt och varje liten sak som får leenden att komma fram behövs och ger också energi.