When you say nothing at all

Dom orden kan betyda mycket och också vara väldigt dubbelt. För mig är orden sorgliga och samtidigt så fulla av kärlek. Ser jag på KA och vet att ”you say it best when you say nothing at all” och då menar jag hans underbara ansiktsuttryck som faktiskt säger, ”jag älskar dig”.

Förundras många gånger över att hans faktiskt orkat med han ganska hopplösa fru som är väldigt envis men så fylld av kärlek.
Här är videon med orden han sjunger

The love of my life, must watch

Kärleken till chimpanser har få besökare missat. Jag är uppvuxen (ja, det är många år sedan men det har ändå präglat mig oerhört mycket) med en liten chimpansfröken som hette Cheeta (betyder hon och har inte med Tarzans chimpans Cheeta att göra).

Jag har alltid försökt förklara att dom är som små håriga bebisar och sedan övergår di små till håriga barn.

Kika på denna YouTube video på chimpansen Hjördis som räddades från en mindre glad mamma. Hon bor på Ölands Djurpark. Undrar någon över min Cheeta så finns det några bilder här

Bröllop blev det i söndags

och det var ljuvligt och så fint på alla sätt och det var värt så mycket att få vara del i det som faktiskt blev. Arto hade planerat i över 4 veckor för att kunna verkliga det hela.

Alla vänner (gäster/vittnen) mötte upp hos ett par av deras vänner (Vlasta och Jan) i Skarpnäck i god tid innan 18:00 när vi skulle komma hem till Arto och Martin. Det var roligt att få träffas och många av oss hade aldrig träffats men vi visste om varandras existens, en del hade även nätledes följts år under många år, dvs före bloggens tid och årtalet från ca 2000 och däromkring, en del före och en del efter. Några av oss hade för första gången träffats vid första Pridepicknicken 2003 á la Succé människor.

Det var en del, Tiina (Pekingskan för dom som vet) Signe (underbaraste prästen som faktiskt haft Mannfred på axeln Prideparaden 2003), Suzann (Shw) och Charlotte, Susanne (Saffran), Pia och Johan (Nahoj), Åse (The Witch) och AG, (Aggeman), Tobbe (Mr. Elementärt) och Sussie (första gången jag äntligen fick träffa Sussie), Michael, Liz och Peter, Helene, Ingeli och Tom och KA och jag och viktigast av allt, blivande brudparet själva.

Vlasta och Jan hade tillsammans med Arto planerat stora delar av begivenheten. Vi gick i samlad tropp, bärande på maten som Vlasta och Jan tillsammans med Helene och Liz hade ordnat, mot Arto och Martins hem där Martin väntade på Vlasta och Jan i tron att dom faktiskt skulle gå på en fin bjudning på Tyrol så han var redo och uppklädd inför kvällen. Först knackade Vlasta och Jan på hemma hos dom och där öppnades det och då säger Vlasta att det är ändrade planer och dom har bjudit hem gäster istället och ropade då in resten av oss. Vi möttes en och en och kramades och ja, det kändes speciellt.

Sist av alla kom då kvällens hedersgäst som Jan talade om för Martin och då insåg han vad kvällen skulle leda till för hedersgästen var ju kär präst Signe. Viktigt i sammanhanget är att Martin var införstådd med vigsel men han trodde inte att det skulle bli söndag kväll den 10 april 2011.

KA och jag hade fått med oss varsitt korsage till herrarna och fått till den blåa delen man ”skall” ha på sig, en blå fjäder med en vacker ros. Dessa sattes på killarnas kavajer så Martin fick ta på sig sin direkt. Vi fick varsitt glas dryck och så höll Arto ett vacker tal och han darrade på både stämband och händer, en tår föll och Martin kom och ställdes sig tillsammans med blivande maken.

Efter talet så tog Signe vid, KA och Jan var ringbärare.  Vi var tillfrågade att vara vittnen KA och jag tillsammans med Jan och Vlasta men vi var alla vittnen och det var finast med tanke på oss alla. KA ställde upp videokameran så att Arto och Martin skulle ha allt på film och sedan kunna ge filmen till dom som inte kunnat vara med. Under vigselakten stod vi alla och höll i varsitt glas och ja, det var mäktigt faktiskt och så speciellt. När ringarna växlats så hade Signe en livsresa att berätta för dom nygifta. Den var speciell och jag hoppas ljudet på bandet är klart och tydligt. I den berättelsen kom också resan som var början på di nygiftas nya liv som äkta makar och ja, det var underbart.

Efter att herrarna vigts ville KA säga några ord om första mötet med Arto och Martin, jag flikade in några ord jag också om mina föreställningar om homosexuella och deras olika roller inom relationen och vad jag faktiskt frågade dom båda första gången vi sågs för nästan 10 år sedan, sommaren 2001 om jag inte är helt fel ute.

Det var häftigt och så underbart för själ och hjärta och att vi faktiskt fick vara delaktiga i detta var stort på många plan.

Det blir bröllops och 50-års fest troligtvis i maj och då kommer vi att ses igen och då får vi också ta med oss presenter om vi vill. Herrarna är på bröllopsresa tillika Martins 50-års resa.

17 år är ingen ålder

men på en kär pälsboll är det många år. Gubben föddes den 21 april 1990 tillsammans med sin syster Gumman och 2 syskon till. Jag tog hand om deras mamma Sessan tillfälligt precis innan dom föddes och en tid efter. Gubben och Gumman blev kvar med Tessan och mig och flyttade med oss från Hallstahammar till Bro och sedan slutligen Kungsängen

Gubben är och har alltid varit en speciell katt. Han var höjdrädd som liten och såg faktiskt ut som en liten hare med hans otroligt långa och vita bakhasor. Han älskade att ställa sig i diskhon när jag hade hällt upp vatten.

Under alla år har han alltid väckt mig på nätterna när han stått och trampat, spunnit och faktiskt också dräglat ibland avrent välmående.

Den killen har en sak som ingen av våra andra någonsin haft, tiggarcharm. Han tigger oerhört snyggt, genom att varsamt sträcka fram en tass och jama lite försiktigt. Smalt man inte då så kom tassen ännu närmare och ibland smög den sig ända fram till assiett eller tallrikskanten (ibland åt vi framför tv´n = lågt bord).

Sedan i senvinter tidig vår har han blivit annorlunda, liksom lite behov av att vara ifred. Han slutade sova med oss i sovrummet och började sova i soffan istället. Han började också lukta lite illa ur munnen samtidigt som vi märkte att hade en konstig hinna på ögonen när någon lampa lös. Efter en veterinärkoll med provtagning så fanns det bara en sak att konstatera, Gubben är gammal. Veterinär Marie-Louise sa att han hade starr och att han hade kommit ganska långt i sitt liv och att tiden sakta började närma sig slutet.

Gubben har varit muskulös och stilig i både gång och spring, det har han tappat nu. Han har magrat, han luktar riktigt illa ur munnen och det är dags för honom att få säga adjö fast stilig är han fortfarande. Tiden är inte vår längre utan hans och vi har bara haft honom till låns och ett par veckor till sträcker sig lånet men sedan är det slut för det är inte rätt mot honom.

KA tog Gubben till Marie-Louise i går och vi fick konstaterat att det är snart dags. Han har tappat det mesta av sin muskelmassa och är ganska mager. Gubben har aptit och äter ordentligt men inte som förr inte. Han sover mest men vill ha sin stund ute varje dag.

Tänk vilken ynnest ändå att få låna så länge trots att Gubben varit semiutekatt, dvs ute när vi varit hemma och under vår kontroll. Grannarna har nog blivit tokiga under åren när jag, KA eller någon av barnen stått och ropat in familjen så att vi alla kan sova lugnt om natten. Enstaka tillfällen har Gubben stannat ute och sovit på balkongen på någon av utestolarna men för det mesta har vi varit fulltaliga på nätterna.

Kan tänka mig att folk undrat i början när dom hört oss ropa, Gubben, Maja, Gumman, Martin, Kitty, Sigge, Tuborg osv, osv mitt i natten.

Vi skall förbereda oss och bestämma en dag och fram tills dess skall vi lyxa till det lite med både det ena och det andra. KA håller på med foton på Gubben som jag skall lägga upp här men mycket försvann i kraschen av det vi fotat digitalt och scannat in så det tar ett tag.


 

Nu skall alla våra kära 3 pälsbollar få lugn och ro för vi skall ut och göra stan osäker tillsammans med Farsor och Morsor på Stan. Ett tips till alla vuxna, ut och rör bland våra unga, dom är inte särskilt farliga men dom behöver ansvarsfulla vuxna.

P.S. Ingrid blev visst lite yngre idag 🙂 Stort grattis du kvinna med den underbara magen (jag föreställer mig det iaf) D.S

Herman har dött

Cheetas bästa vän Herman har dött. Herman var alfa hannen och tydligen ville hans kompis sedan 5 år ta över och det blev en riktigt fajt som knappt gick att bryta. Herman blev väldigt skadad och opererades i flera timmar men han klarade inte det utan dog. Han blev iaf 42 år. Så stiliga kort har jag hittat på honom och jag hoppas verkligen att jag får kopior. Uppdaterat: 20100501, jag fick kopior, kika själva på denna sida och tänk att han var en gammal kille. Artikeln är borta så detta stämmer inte längre: ”Det står om Cheeta i texten fast dom har skrivit Guita men det är min Cheeta”.
Fasen vad ont det gör, jag hade hoppats kunna ta mig till Lowry Park Zoo för att träffa honom, en länk till mitt livs kärlek, chimpansen Cheeta. Det finns mer om Cheeta och Herman och mannen som för alltid är ”min” uncle Ed, mannen som tog med Cheeta och Herman till USA och gav dom ett underbart liv trots att Cheeta dog för länge sedan, på min afrikasida.
Det är mina rötter och kärleken till djur kommer därifrån och den absoluta kärleken till chimpanser har sitt ursprung där.

Artiklar om Herman från diverse tidningar:
http://www.naplesnews.com/
http://www.tampabaylive.com/
http://www.cbs47.com/
http://www.firstcoastnews.com
http://www.tbo.com/
http://www.tampabays10.com/
http://www.sptimes.com/
http://www.wpmi.com/
http://www.tbt.com/tampabay/