Att hålla andan i en vecka går inte bra

och det har jag inte gjort heller men känslan har varit densamma. Inga besked förra veckan men nu vet vi och ångesten är total. Ny värdering kommer, pga. vattenskadan och dom resulterande reparationerna = värdehöjande, att göras under maj månad, eventuellt redan i april. Känslan är lik den när vi insåg att det bara fanns en väg att gå för snart precis 3 år sedan. Det är inte lika kaotiskt i huvudet men i övrigt så…
Om inget händer som kan förändra läget tar dom hemmet. Det spelar ingen roll att vi betalar det överenskomna varje månad och håller vår del av avtalet när vi nu har en tillgång, som läget är i dag pga vattenskadereparationerna, för dom vill ha allt. Grejen är att tar dom hemmet så slutar vi båda att arbeta så får dom inget mer än detta, skall vi förlora skall dom förlora är vår enkla sanning. Med enkel matte så är det dom kan få ut av hemmet detsamma eller under det som vi betalar in under 1 år och då blir facit att dom förlorar dom resterande 4 åren om vi blir bostadslösa men det argumentet biter inte och jag tror inte att myndigheten resonerar så heller.
Jag hatar mars, jag hatar detta och jag vetefan hur det skall gå att lösa. Jag och jag, vi är två och vi är båda i lika mycket vanmakt. Nu skall jag gå och duscha så kanske hjärnan kan tänka fast i dagsläget hjälper inte det.

Bloggar etiketter:

En eloge till herr ”Karusell”

för nu har han äntligen skrivit en kråka eller två, se själva. Själv är jag ganska nöjd med min Cheetasida. En liten början om min uppväxt i Afrika. Det är så lätt att fastna i saker, som tex. att sitta och leta efter info på nätet om ”våran” beach club i Tema eller ”min” gamla skola, G.I.S (Ghana International School). Det är skoj för min uppväxt är en stor del i vem jag är och det är roligt att komma ihåg små detaljer. Nu är det också så att det är oftast dom positiva sakerna man minns, jag menar att Ghana tex. ser inte ut som jag kommer ihåg det. Där vi bodde ser det inte längre likadant ut osv, osv. Det finns mycket som inte är vad det var men lika roligt är det ändå. Det finns många tråkiga saker jag kommer ihåg men det är så livet är, varierande. En del av dessa saker kommer med all sannolikhet att hamna under Afrikasidorna med tiden.

Pedofilprogrammet missade jag som gick på 3:an, Insider. Tur är nog det eftersom jag har svårt att klara av att titta på sådan ”sjukdom” (pedofili är väl en sorts sjukdomen) där oskyldiga små inte har en sportslig i att ta sig loss och freda sig. Arto (r2) skrev en reaktion på det han såg och även Åsa (031122) skrev kring hur vi reagerar på sådant. Jag tillhörde kategorin som skrek kastration då när serien gick på tv för några år sedan men nu känner jag kastration men det hjälper inte.

Förbannad och maktlös är det minsta jag känner mig men vad skall man göra för att komma åt problematiken? Jag har inga förslag men jag skulle önska att jag hade. Vård ja och också någon form av kemisk kastrering tror jag på tills individen är ”frisk” så att ett liv ute i samhället fungerar. Det gick ett vidrigt och väldigt bra program för många år sedan. Jag har för mig att det var en serie program där pedofilin kartlades i bl.a USA. I en av filmerna var det en undercover polisman som ville köpa ett litet barn för typ snuffilmning där offret skull dö. Det innehöll även en sekvens där en läkare tom förgrep sig på ett litet spädbarn så att hela barnet gick i bitar mer eller mindre. Ja det finns ännu mer äckligheter som jag inte orkar med att beskriva. Jag kan inte förstå detta med att göra illa försvarslösa individer och det inkluderar även djur.

Den där hudläkaren jag skulle till för mina småskavanker har jag varit hos och jag har numelärt eksem som blivit irriterat/infekterat och därför inte läker. Jag tvättar med kutanlösning och smörjer med kortison varje dag, smörjer in hela mig varje dag och för att förebygga fler sådan i hårbotten har jag fått specialshampoo att användas 1 gg per vecka. Jag tvättar det annars också men då med mitt vanliga Head and shoulders.

Vi har ätit mat idag och druckit kaffe men en sak är säker jag börjar bli senil. I går kom jag på att jag glömt dricka upp mitt kaffe jag hällde upp och gick in i köket så var kaffet urdrucket. I dag glömde jag bort att jag hällt upp kaffe i muggen. Häromdagen körde jag mitt kalla kaffe i mikron och där stod den tills vi skulle mikra mat. Inte lätt att bli ”gammal” och allmänt förvirrad.

Vintern kom hit men det var blöt vinter. Lite ligger kvar på marken ännu och det var jättevackert att kika ut för flingorna som föll var stora. +1 grad, vitblött (finns det ens en sådan kombination). Till tandborsten, bye!

Bloggar etiketter: ,