Motter, öppma, snälla motter öppma

sagt av mig när jag var ca 1,5 år under ett besök hos ”bästaste” Moster och hade vaknat mitt i natten och tyckte motter skulle öppma skjutdörrarna och bjuda mig på saft och bullar. Träskor hade jag på mig också och visst öppmade motter dörren och vi hade några fina nattliga timmar tillsammans.

Detta har återberättats ofantliga gånger av min älskade moster, Christina Westman som gick bort i morse, någon gång strax före 10:00 på morgonen.

Moster sommaren 2011(ingen har gjort henne illa, det är hennes medicin, Varan)

Karl-Axel var hennes pojke och Moster var väldigt förtjust i honom men det är att underdriva det hela. Moster trodde inte sina egna ögon eller öron för den delen när KA grejade tvättid och Moster undrade förskräckt, hur skall det gå, kan han det där? Samma sak när vi höll på att putsa fönstren i köket, men vad duktig du är och fint blir det säger hon till min man (jag lagade maten ungefär samtidigt men vi hjälptes åt med det som gick.

Vårt bildkollage med promenad på stan, besök i Storforsen, en skön stund i fotöljen och vardag.

 Moster, min stöttepelare och ett stort moraliskt stöd i tankar, funderingar och sätt att hantera och acceptera ointresse och andras val, hon skällde också med rätta 😉 Hon hade aldrig problem med att säga vad hon tyckte och tyckte gjorde hon ända in i det sista. Visst sårade hon i sin krasshet men det var också den som fick henne att klara hennes egna vedermödor under åren som varit.

Med sorg konstaterar jag att hon aldrig fick se korten från min hemresa till Ghana efter 36 år. Hon fick aldrig höra våra berättelser från resan tillsammans med korten. Visst berättade vi delar av resan men utan visuella bilder är det svårt att få en bild av det hela.

Vårt sista samtal var i torsdags och vi skulle höras i helgen med tid när vi skulle komma upp till Luleå men det blir ju inte, iallafall inte för att hälsa på bästaste moster och laga alla rätterna hon älskade att äta när vi var/varit där. Sist lagade vi mat så det räckte i evigheter och före det i evigheter då också. Hennes favoriträtt var helt klart köttfärssås och spaghetti tillsammans med korvstroganoff.

Älskar dig bästaste Moster, sov gott

Bloggar etiketter: ,

It feels great when we cook and my …

It feels great when we cook and my sweet aunt does eat. She eats poorly, if anything besides nutrition drinks, and has lost her apetite, but when we come to visit she eats and eats. It will feel really bad leaving her om Monday. We are the ones living closest to her. She is very, very lonelt.

Bloggar etiketter: ,

Att sakta brytas ner av inkompetenta hantverkare är lätt

Badrummet har nästan tagit knäcken på KA och mig men nu, efter 9 veckor av 3-4 veckor, verkar det som vi lyckades. Kanske är det i stort sett klart när vi är åter från Luleå måndag. Skall bli så skönt att komma iväg. Kan kika på min Google profil, där finns både bilder, inlägg och kommentarer om eländet, klicka på länken där det hänvisar till Google så finns det senaste från i fredags att läsa..

Jag har intes fått ihop en så viktig sak som Arnulfs besök hos oss och det var STORT. Hoppas få ro att skriva om det nästa vecka när vi kan börja leva i bostaden utan prylar precis överallt och med vetskapen att inga inkompetenta hantverkare behöver väntas in för något.

Det som skall återstå när vi kommer hem är den där ökända luckan som är orsak till allting och att dom samtidigt sätter upp handfatet RÄTT och RAKT samt storstädning av hela lägenheten.

Ha det bra, det skall vi. Moster längtar säger hon och vi är där vid 14 tiden. Jag vet att där skall lagas bland annat köttförssås och spaghetti som hon längtar efter. Det blir en helg med matlagning, umgånge, promenader (vi brukar lyckas få bästa moster att gå lite också), fika på stan, mental vila och sömn.

Måste kolla upp lite av vad som eventuellt kan behöva grejas innan vi åker när hon 80 år i december.

Bloggar etiketter: , ,

Moster hade fått kinder :)

Dom 4,5 dygnen i Luleå tog fort slut men det bästa av allt var faktiskt när vi kom fram till Moster och jag såg att hon fått tillbaka lite kinder. Jag blev så lycklig för sist vi sågs var det bara skinn och ben och jag var så ledsen.

Tyvärr blev det inget besök förra året eftersom jag var förkyld och Moster har kol och det går inte ihop och senare dog Helge och kaosen under hösten blev total. Till våren ville Moster inte ha besök, hon trivs inte alls med något på vårarna så vi fick vänta tills nu. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det och denna gång kändes det så rätt.

Vi hade planerat att boka bil men visste inte vilken tid Moster skulle få besök av sjuksköterskan på fredag så vi ville vänta tills vi var på plats. Det var dumt eftersom det kostade mer än dubbelt så mycket men det var trots allt lyckat.

Vi var ute en vända varje dag och det åts glass, handlades och vi fick kära Moster att gå varje dag också vilket är viktigt för läkprocessen och att få igång motoriken. Det går inte fort men det går.

Vi åkte med henne och inhandlade en ny tv och lite knöligt var det för frun att komma ur bilen men sista bilvändan kom hon upp helt själv och det var häftigt, träning ger resultat.

Vi for iväg till Storforsen, dit vi togs med 2 år tidigare av Carina och Thomas när vi besökte Luleå då. Moster tyckte det var en rejäl upplevelse och turligt nog hade dom rullstol att låna ut där eftersom det var alldeles för tufft med rullatorn även om Moster gjorde vad hon kunde, varken hennes andning eller högerbenet är riktigt kompis med henne.

Vi lagade middag varje dag utom första dagen, då drog vi iväg Moster och landade på en pizzeria som gav en stor doggy-bag med hem till Moster.

Det kändes sorgligt att åka och lämna henne, hon har ingen familj i närheten, vi är närmast övriga finns i Örebro och Göteborg, lite väl långt bort är vi alltså allihopa.

Det var riktigt roligt när Moster åt och åt lite till fast hon klagade på att hon var proppmätt, riktigt förståeligt med tanke på att hon annars dricker näringsdrycker för det mesta istället för mat.

Frysen är iaf full med minimatlådor som är enkla att värma, vissa behöver en kokt potatis till med övriga är bara att värma. Vi vet, med facit i hand, att första dagarna brukar det gå bra att äta maten för att sedan återgår det mest till drycken och efter an knapp vecka har det hunnit bli så redan.

Nu satsar vi på att ses i december, Moster fyller 80 år och vi blir där över Julen då eftersom födelsedagen är den 22:a december.

Bloggar etiketter: ,