Att sakta brytas ner av inkompetenta hantverkare är lätt

Badrummet har nästan tagit knäcken på KA och mig men nu, efter 9 veckor av 3-4 veckor, verkar det som vi lyckades. Kanske är det i stort sett klart när vi är åter från Luleå måndag. Skall bli så skönt att komma iväg. Kan kika på min Google profil, där finns både bilder, inlägg och kommentarer om eländet, klicka på länken där det hänvisar till Google så finns det senaste från i fredags att läsa..

Jag har intes fått ihop en så viktig sak som Arnulfs besök hos oss och det var STORT. Hoppas få ro att skriva om det nästa vecka när vi kan börja leva i bostaden utan prylar precis överallt och med vetskapen att inga inkompetenta hantverkare behöver väntas in för något.

Det som skall återstå när vi kommer hem är den där ökända luckan som är orsak till allting och att dom samtidigt sätter upp handfatet RÄTT och RAKT samt storstädning av hela lägenheten.

Ha det bra, det skall vi. Moster längtar säger hon och vi är där vid 14 tiden. Jag vet att där skall lagas bland annat köttförssås och spaghetti som hon längtar efter. Det blir en helg med matlagning, umgånge, promenader (vi brukar lyckas få bästa moster att gå lite också), fika på stan, mental vila och sömn.

Måste kolla upp lite av vad som eventuellt kan behöva grejas innan vi åker när hon 80 år i december.

Moster hade fått kinder :)

Dom 4,5 dygnen i Luleå tog fort slut men det bästa av allt var faktiskt när vi kom fram till Moster och jag såg att hon fått tillbaka lite kinder. Jag blev så lycklig för sist vi sågs var det bara skinn och ben och jag var så ledsen.

Tyvärr blev det inget besök förra året eftersom jag var förkyld och Moster har kol och det går inte ihop och senare dog Helge och kaosen under hösten blev total. Till våren ville Moster inte ha besök, hon trivs inte alls med något på vårarna så vi fick vänta tills nu. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det och denna gång kändes det så rätt.

Vi hade planerat att boka bil men visste inte vilken tid Moster skulle få besök av sjuksköterskan på fredag så vi ville vänta tills vi var på plats. Det var dumt eftersom det kostade mer än dubbelt så mycket men det var trots allt lyckat.

Vi var ute en vända varje dag och det åts glass, handlades och vi fick kära Moster att gå varje dag också vilket är viktigt för läkprocessen och att få igång motoriken. Det går inte fort men det går.

Vi åkte med henne och inhandlade en ny tv och lite knöligt var det för frun att komma ur bilen men sista bilvändan kom hon upp helt själv och det var häftigt, träning ger resultat.

Vi for iväg till Storforsen, dit vi togs med 2 år tidigare av Carina och Thomas när vi besökte Luleå då. Moster tyckte det var en rejäl upplevelse och turligt nog hade dom rullstol att låna ut där eftersom det var alldeles för tufft med rullatorn även om Moster gjorde vad hon kunde, varken hennes andning eller högerbenet är riktigt kompis med henne.

Vi lagade middag varje dag utom första dagen, då drog vi iväg Moster och landade på en pizzeria som gav en stor doggy-bag med hem till Moster.

Det kändes sorgligt att åka och lämna henne, hon har ingen familj i närheten, vi är närmast övriga finns i Örebro och Göteborg, lite väl långt bort är vi alltså allihopa.

Det var riktigt roligt när Moster åt och åt lite till fast hon klagade på att hon var proppmätt, riktigt förståeligt med tanke på att hon annars dricker näringsdrycker för det mesta istället för mat.

Frysen är iaf full med minimatlådor som är enkla att värma, vissa behöver en kokt potatis till med övriga är bara att värma. Vi vet, med facit i hand, att första dagarna brukar det gå bra att äta maten för att sedan återgår det mest till drycken och efter an knapp vecka har det hunnit bli så redan.

Nu satsar vi på att ses i december, Moster fyller 80 år och vi blir där över Julen då eftersom födelsedagen är den 22:a december.