Take me back to Africa

Ja, snart på  väg, bara 1 dryg månad kvar.

Visumhandlingar i fyllda och dom skall postas på måndag, rekas till Danmark. Vaccinationer har påbörjats och deposition för vår tour har betalats. Touren kommer att avslutas på det som tidigare var Tema Halcrow Beachclub men som numera heter AveMaria och där vi som kommer att återse varandra har många roliga minnen ifrån. Kanske blir det dans runt poolen och dansen i fråga blir då The Bump 😉

Hem till Afrika är stort och betyder så oerhört mycket för mig, det är där jag formades i grunden. Det är egentligen den enda platsen jag passar in i ett sammanhang. Att passa in i sammanhang och tillhöra en gemenskap är oerhört viktigt och en grund för alla relationer. Jag skrev om det tidigare i att vara snäll

För den som inte har Spotify finns YouTube videon nedanför 😉

Ghanabiljetten är nu betald

och vårt sparkonto krömp en hel del men pengarna är till Ghana så…

Det är en icke ombokningsbarbiljett och ej heller återbetalningsbar så oavsett vad så flyger vi. Jodå, jag har betalat med vårt Allkort så vi har både det ena och det andra av extrasaker inklusive försäkring.

Vi flyger med KLM den 12 juli och återvänder den 2 augusti, jeha!

Jo, för eventuella tjuvsugna så har vi vänner boende här under tiden så det är inte tomt här.

Barnvakt inför afrikaresan är klar!

Wow säger jag och tänker, ja det kommer att kunna bli av och det kan också bli 3 hela veckor i Ghana med mina barndomsvänner.

Tänk att det jag sagt i alla år blir av, ”innan jag fyller 50 skall jag tillbaka till Afrika och mina rötter”. Nu blir det bara 1 av dom två viktiga länderna. Liberia får vänta tills det faller sig om det alls blir av, Ghana är viktigare, jag var äldre och det finns andra som minns mig som tonåring och som var mina vänner då varav en speciell person, Arnulf, som jag redan fått möjligheten att träffa och det efter 34 år sedan vi såg varandra senast. Han var sig lik.

Nu börjar det kännas lite, om 6 månader är vi redan på plats och innan det är det dags för vaccineringar och annat.

Vadå barnvakt, jo vi har 2 gökar som behöver ”barnpassning” med allehanda möjligheter, dom kan ju inte sitta instängda i sin bur i 3 veckor utan måste få ut och röra på sig också och då behövs det någon som är beredd att få sig ett bett eller två och som tar det besväret det innebär för det är jobb och kärlek.

Ghana planerna tar fart

Här nedanför syns ett första utkast till miniturné för 9 dagar. Detta är anpassade till bara oss barndomsvänner från Tema, känns riktigt häftigt. Vi kommer att åka till Larteh bland annat där jag är ”hövdingason”. Det närmar sig med stormsteg.
Inbäddningen nedan funkar inte så ni får kika på Carina&friends_16-24July2012_GhanaTour istället för den som vill

Carina&friends_16-24July2012_GhanaTour

Ghana is on its way, the embedded p…

Ghana is on its way, the embedded pdf file did not work well but if you want to you can still check the file, http://carina.gokboet.nu/2011/11/ghana-planerna-tar-fart/

Här nedanför syns ett första utkast till miniturné för 9 dagar. Detta är anpassade till bara oss barndomsvänner från Tema, känns riktigt häftigt. Vi kommer att åka till Larteh bland annat där jag är &…

Well my going back to my roots trip…

Well my going back to my roots trip is really happening now. We are going back to Ghana, give or take a few dates. between the 16th and the 29th July 2012, it feels so strange I haven´t been "home" for over 34 years this years. Some dear old friends are reuniting after all these years. I guess I am going to be dreaming about the beachclub, Arnulf, Teresa, Sabrena and all the others.

Sweet dreams 🙂 my smile is huge.

Liberiabarnens träff del 2 – vi är inte kloka någon av oss ;)

Ute kommer ovädret ganska snabbt över Kungälv med omnejd och vi rökare drar oss in till resten av gänget som sitter och pratar, pratar och pratar och både kramas (med okända och kända) och skrattar. Helt otroligt. Kicki har med sig ett kuvert som ”min” uncle Eddie har skickat. I detta kuvert finns det bland annat en telefonkatalog från 21 september 1963 och gissa vad, vår familj finns med i den med husnummer, Loop 1 hus 127 (första huset vi bodde i och det var ett pelarhus) och så vårt telefonnummer som jag inte minns just nu. Får materialet för inscanning när Kicki har suktat färdigt.

Telefonkatalogen går runt och diskussionerna om vilket hus vem bodde i förhållande till någon av oss fick sig lite mer bränsle för en del kom ihåg lite annorlunda men kartan i slutet av katalogen innehöll bevis för den enes eller andres minnen. Där satt jag som ett litet spån och mindes inte (jag var 6,5 år när vi flyttade från Liberia till Ghana) ett smack men var väldigt vetgirig.

Mina försök till konversation var en artikel Ed hade skickat till mig som handlade om när Cheeta dog den 7 februari 1987 i ”massiv heartattack”. Den artikeln skall jag vid tillfälle översätta och göra så enhetligt som möjligt. Det blev en liten kul grej av Cheeta, min artikel och samtalsämnen. Dom övriga letade gamla klasskompisar, seglarkompisar från Nautical Club (en del föräldrar startade och byggde upp en båtklubb), tenniskompisar och så kärlekar från då. Tänk att vi var alla födda mellan 1950 och 1965. Egentligen så undrade ju även jag om någon visste vem jag var, kände mig från då osv och gissa vad, en kille gjorde det faktiskt. Hans mamma var väninna till min och han såg mig som liten bebis och lite större 🙂 Han tyckte jag var lik bilder på mamma och jag är lik min mamma. Lycka att en hade någon sorts relation till mig.

En kille (somliga skulle nog säga 50 årig gubbe men ingen gubbe fanns där inte, jag garanterar), Tauno, är bara att beundra. Han pratar helt ren Basa och också helt ren broken english á la liberian way. Snart är delar av gänget (inte jag, minns ett endaste dugg) igång och pratar det som sitter efter 40 års bortovaro.

Vi åt en bit middag, hungern var tydligen där ändå, jag blev bjuden på planka av Kicki och så satt vi där och tjoade och skrattade. När tiden gick tänkte vi försöka vara pigga till nästa dag så Kicki och jag drog oss till vårt rum för pigghetsklokheter och fick sedan bröderna Forslund och Roger som skrattsällskap till arla morgonstund.

Ingen av oss var särskilt pigga morgonen därpå, väckarklockan ringde en hel timme för tidigt, 7 *iijk* / vi tänkte äta en njutningsfull frukost i lugn och ro). Ja, ja tänkte jag det går la att vila middag en timme eller två så att jag orkar middagen/festen och nattens dansövningar.

Jag lever

och har varken gått i graven eller rymt men jag har ingen tid under dagen och orken tryter när jag väl är hemma. Till råga på allt damp det ner en DVD med massor av musik från då och nu. En låt jag önskade mig särskilt var Single Girl och den fick jag i flera versioner, tusen tusen tack bröderna Forslund. Salig är milt beskrivet.

Det är mängder av låtar från 60, 70 och så en del särskilda ”Liberia” låtar som får mig och många andra liberiabarn att ”shake loose” och försöka ge sig på bump eller annat dansande åt det hållet. Jag skrattar ff åt alla ”gubs och gums” som såg ut som en drös 17 åringar där vi alla skakade loss på dansgolvet i nostalgins tecken.
Ingen i den gruppen, som var 82 till antalet, kunde kallas annat än tjejer och killar för så var vi alla och det har inget med alkohol att göra på några som helst plan.

Nästa träff hålls i Finnhamn år 2008, må vi alla leva och ha hälsan tills dess för en sak är säker, dit skall jag och många andra med mig.

Nu tänker trött, tråkiga jag gå och lägga mig så sov så gott. Jo, ett litet p.s. växellådan var inte växellådan (tack och lov) utan bara en trasig sprint och det blev billigt om man jämför med alternativet, bara 500:- riksdaler och glädjen var ganska så total över det också faktiskt.

Tänk, otur allt som oftast men samtidigt mitt i skiten så nog fasen har vi tur ändå på något absurt sätt.

Liberiabarnens träff del 1 – nedresan.

Liberiabarnen är ”osvenska”

Vilken helg, helt underbar men alldeles för kort om man skall få lite sömn också. Det började med att det var dags att dra på fredag morgon. Då ringer KA Dino för att höra om bilen och då bes Ka sätta sig och fasan slog till hårt men då säger Dino att det enbart var en liten fisig sprint och att bilen var klar att hämta.

Snabbt som attan ringde jag Kicki som var på väg från Nyköping med tåget att vi kommer men bilen först och det var okej. Snabbt iväg och hämta bilen, dumpa av den andra och så in mot Centralen. In och hämta Kicki och så helomvändning mot Järva Krog där bröderna Christer och Stefan redan hade anlänt. Vi kom bara ca 15 senare än planerat men bilen kom ivägen och det var bara ett måste för det krävdes två förare.

I bilen började så resan ner mot the happening. Bra musik och jag börjar sjunga hellre än bra och snart instämmer även Kicki och grabbarna garvar gott. Musiken varvades med humor á la Stefan och Crister och det rörde sig om humlor, vaselin, öl på moln, osynlig man med mör rumpa osv, osv. Vi garvade och sjöng mer eller mindre hela resan ner, jag lovar och svär att vi inte var berusade av annat än glädje och spänning. Rastade för kaffe en gång och mat en gång och så var det systemet i Laxå som inte hade någon kö men tre kassor och en analys om snickaren som antagligen var brottare.

Äntligen framme vid 17:30 tiden tror jag för ingen av oss kikade egentligen på klockan. Vi checkade in och fick infot att alla bokade liberiabarns rum var fulla förutom 3, nästan alla övernattningsfolk här med andra ord. Spännande tänkte iaf jag och så iväg mot våra rum och så en liten sittning framför poolen innan mötet med alla andra okända ansikten inomhus.