Tack för dom här åren Tobbe

I morgon är det din begravning Tobbe!

Tänk så livet är orättvist och så oberäkneligt. Tänker på din älskade hustru, barn och barnbarn och vännerna som saknar. Du var en så otroligt varm och god människa med helt galen humor, du hade också världens otur och skadade dig alltid på något helt omöjligt sätt oftast. Vi har skojat om att du måste ha många liv. Du och och din underbara familj reste och levde i nuet

Många år sedan vi först ”träffades” via nätet Tobbe och din hemsnickrade sida, långt före dagens bloggar och när internet var i sin begynnelse för alla här i norden, år 2000. Det fanns något som kallades dagboksrejv, Netnäsa, DPN, Succe, knacka egna hemsidor med hjälp av Annika Tigers HTML-guide, klädnypedrog osv, osv. Ja du, mycket har hänt sedan dess och åren har visst också hänt.

”And if I go,
while you’re still here….
Know that I live on,
vibrating to a different measure
– behind a thin veil
you cannot see through.

You will not see me,
so you must have faith.
I wait for the time when we can soar
together again,
– both aware of each other.
Until then, live your life to its fullest.
And when you need me,
just whisper my name in your heart,
…I will be there.”

Tack för dom här åren Tobbe Rapp, vi ses!

Tobbe

Remember when

är också smärtsamt ljuv på något vis. Texten är fin och jag känner oerhörd sorg och saknad men ändå är den fin och full av värme.

”Remember the sound of little feet?” Yes, I do and I miss that person so much, the person who used to be the one with little feet. Men som det är livet rusar sin väg och kvar finns bara minnen.

”Remember When”

Remember when I was young and so were you

and time stood still and love was all we knew
You were the first, so was I
We made love and then you cried
Remember when

Remember when we vowed the vows
and walked the walk
Gave our hearts, made the start, it was hard
We lived and learned, life threw curves
There was joy, there was hurt
Remember when

Remember when old ones died and new were born
And life was changed, disassembled, rearranged
We came together, fell apart
And broke each other’s hearts
Remember when

Remember when the sound of little feet
was the music
We danced to week to week
Brought back the love, we found trust
Vowed we’d never give it up
Remember when

Remember when thirty seemed so old
Now lookn’ back it’s just a steppin’ stone
To where we are,
Where we’ve been
Said we’d do it all again
Remember when
Remember when we said when we turned gray
When the children grow up and move away
We won’t be sad, we’ll be glad
For all the life we’ve had
And we’ll remember when

When you say nothing at all

Dom orden kan betyda mycket och också vara väldigt dubbelt. För mig är orden sorgliga och samtidigt så fulla av kärlek. Ser jag på KA och vet att ”you say it best when you say nothing at all” och då menar jag hans underbara ansiktsuttryck som faktiskt säger, ”jag älskar dig”.

Förundras många gånger över att hans faktiskt orkat med han ganska hopplösa fru som är väldigt envis men så fylld av kärlek.
Här är videon med orden han sjunger

Hann inte lämna in filmerna i dag

Butiken, Uppsala Bildteknik, vi skall lämna över filmerna till ligger i Uppsala och jag hoppas innerligt att dom är så bra som det verkar. Jag är så rädd om våra klenoder från Liberia och Ghana.

Dom stänger 16:30 alla dagar förutom måndagar när dom har öppet till 20:00. Det skall bli riktigt skoj att få allt material från förr på media som vi kan kika på utan att bränna sönder filmerna. Det är en hel del på min älskade Cheeta och oss barn också såklart 😉

En låt kanske , jag gillar den iaf. 

Trevlig helg och snart godnatt!

Rember When

Den har så djup text och kan appliceras till många olika saker.  Nej, det handlar inte om en annan man, jag älskar min man +Karl-Axel Jonsson 

Texten:
"Remember when I was young and so were you
And time stood still and love was all we knew
You were the first, so was I
We made love and then you cried
Remember when

Remember when we vowed the vows and walked the walk
Gave our hearts, made the start, it was hard
We lived and learned, life threw curves
There was joy, there was hurt
Remember when

Remember when old ones died and new were born
And life was changed, disassembled, rearranged
We came together, fell apart
And broke each other's hearts
Remember when

Remember when the sound of little feet 
Was the music we danced to week to week
Brought back the love, we found trust
Vowed we'd never give it up
Remember when

Remember when thirty seemed so old
Now lookin' back, it's just a steppin' stone
To where we are, where we've been
Said we'd do it all again
Remember when

Remember when we said when we turned gray
When the children grow up and move away
We won't be sad, we'll be glad
For all the life we've had
And we'll remember when

Remember when
Remember when"

#tb #minnen #saknad  

En början och ett avslut

eller vad nu detta kan kallas för. Han som var min ackilleshäl och också min glädje i en hel del stycken men mest en stor och tung sorg efter år av rädslor och sedan nästan 10 år av samförstånd som till slut blev nästan 10 år av ingenting.

Det är nästan på dagen 10 år sedan jag var i Norge senast, som jag träffade honom och som jag hade kontakt med honom överhuvudtaget. Nu är det dags att packa väskan för en sista resa till Norge. Ett avslut och samtidigt en början på resten av mitt liv.

Det blir lite annorlunda för mig och det finns många, många känslor av svek, ilska, avsky, förakt och allt annat man kan känna.

Dom senaste veckorna har varit tunga och nätterna har varit maror. KA köpte örtte som faktiskt smakar fan men fungerar så jag har fått några lugna nätter och haft ett fungerande huvud.

Han dog i onsdags, en vecka sedan alltså och begravs på torsdag. I Norge sker det tydligen så snabbt. Härifrån är det Tessan, KA och jag som åker och det blir en liten annorlunda Norgeresa för både Tessan, avslutet och början.

Direkt efter begravningsceremonin drar vi 3 ut på stan och handlar lite norska godsaker, sådant jag saknat i många år, vi äter, gråter, fikar och säger farväl till det som ändå varit på vårt eget vis.

Det blir en tung dag och jag mår ganska dåligt och det far runt många tankar. Väl hemma så ansöker jag om svenskt medborgarskap och avslutar mitt norska jag och påbörjar något annat. Jag är ju mig ändå och sista mentala hindret för mig att bli svensk är borta. Konstigt hur något som inte var kan hindra en från något som att byta medborgarskap.

Det blir en ganska absurd resa, en väg som Tessan och jag gjort många gånger och varje bit av vägen har sin betydelse. KA har också åkt denna väg men på ett annat sätt och med en helt annan innebörd.

Kommentarer är avstängda eftersom jag inte klarar annat just nu.

God natt, dags för örttet 😉