I går kväll var vi på R.E.A med Annica och det var väldigt trevligt och showen var bättre än bra av det vi såg. Mitt i allt vibrerar min väska, turligt nog hade jag handen på väskan och satt och skrattade tillsammans med alla andra. Fröken skriker bara så jag måste ut från Hamburger Börs för att ens kunna höra för det jag hör tror jag inte jag hör.
Jag tror att fröken måste ha missförstått och fattar noll och nada men sakta fattar jag att bästa vän dött tillsammans med brodern på väg till faderns begravning. En omkörningsolycka och döden var momentan. Det var inga fler i bilen. Jag får ut KA från salongen med stora vinkningar och snälla övriga åskådare som petar på honom och vi bara drar därifrån. KA kör men innan det måste vi hitta på bilen i garaget.
Bästa vännen har jag skällt på och bråkat på ganska mycket under åren, när dom var yngre alltså. Det har varit en kontakt som varat i över 13 år och nu finns det ingen bästa vän kvar och heller ingen jag kan bli både arg på, irriterad på, glad på och skratta med. Kvar finns en mamma utan någon förutom egna föräldrar och syster, en mamma som inte förstått – ännu.
Vi var där i natt och det enda som ville ”has” var två paket cigaretter. Fröken med sambo sov kvar och vi gick över gården hem till vårt, vårt som är där och inget saknas mer än jovisst saknar jag frökens bästa vän. Makabert började jag babbla om när dom var yngre och dumheterna dom gjorde mitt i allt i natt hemma hos henne.
Chocken landar nog snart och då finns vi där, när och om det behövs. Om är fel ord för det kommer att behövas men fan vad jag känner mig otillräcklig. Jag försökte kanalisera praktiska saker i natt men vem bryr sig om praktiska ting i sak. Det är svårt att veta vilken fot man skall stå på och en sak är säker, bara vara gäller inget annat spelar någon roll.
Skall försöka få ihop en vettig tanke mer än sammelsurium för nog fasen sjunger det i öronen tycker jag. Jodå, jag har jobbat och KA har hjälpt till så att vi snabbt kunde komma hem igen och finnas till för fröken.
Döden är … oåterkallelig och djävligt orättvis
Bookmark the permalink.
Pingback: Arkiverat och glömt | Carina´s tankar - Tankeboken
Fy, fffff ord vill jag använda! Återigen en familj, vänner släkt som drabbas, en ung tjej med hela livet framför sig och på en sekund förvandlas allt, precis allting till – intet!
Blir så fruktansvärt ledsen och förtvivlad varje gång… Det j****liga är att det sker varje, varje dag, föräldrar mister sitt barn! Det borde finnas en lag mot det!
Föräldrar ska inte tvingas begrava sina barn! Så är det bara!
Mycket svärord….ser jag.. minnen som dyker, överfaller mig då jag minns tillbaka till den första tidens kaos…
Hälsningar många! Kramar många!
Tessan… jag saknar ord just nu, lilla gumman. ((kram))
Hör av er och ja, jag har skrivit på minnessidan och ni vet att förädrarna är välkomna att ta kontakt, när som, hur som – jag finns här – trots allt.
Trots att det mest makabra har skett, jag miste min Matias 2002, så står jag upp, andas, äter och fungerar faktiskt! Tycker mig idag skönja ett nytt liv igen, som innefattar mycket glädje och mycket sorg!
Jisses, vad jag skrev…
Kram Tuija, Matias mamma
Varma omtankar.
Så hemskt!
Livet är så jävla jävla orättvist…
Mina tankar till familjen och till er alla!
Kram, Carra
Tack för alla kommentar, ord är svåra när sådant här sker.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva i ett sånt här läge. Det måste kännas fruktansvärt och jobbigt nu. Mina tankar finns med er.
Det finns verkligen ingen rättvisa.
Mina tankar är mer er och jag skickar en mängd med kramar!
Orden tryter när man läser. Vad kan man skriva i en kommentar till detta oerhörda? Jag önskar er alla kraft och att det ska gå att ta en dag i taget.
Åh nej! Det är så orättvist när unga människor bara försvinner på ett ögonblick.
Tänker på er och dottern!
*kramar*
Förfärligt tragiskt! Vilket trauma för familjen, närstående och vänner.
Hemskt!
Mycket tragiskt. Så mycket som kan vända så snabbt i livet.
Usch och nej!
Det känns fördj* när det händer.. Tänker på er.
*kram*
Usch och nej!
Det känns fördj* när det händer.. Tänker på er.
*kram*
Jag skrev ett inlägg i morse med det kom tydlingen inte fra. Jag beklagar sorgen och ger er många kramar. Döden är inte rolig, och det kändes lite underligt att vi satt och skrattade och så fick du detta tragiska besked.
Sköt om er.
Jag tänker på!
*kram*
Annica
Sorg
Jag finner inga ord så jag hänvisar till Carinas blogg. Livet ter sig underligt ibland. Glädje utbyts mot sorg. Var rädd om er, förvalta det liv ni har för ni får inget annat. Kör försiktigt. // Annica Tig…
Usch och nej!
Det känns fördj* när det händer.. Tänker på er.
*kram*