Nu är det redan mars

och jaf tycker jag att tiden bara rusat iväg. Vad händer egentligen, hinner jag med det jag vill göra i mitt liv. Svaret på det är ett enkelt NEJ!!!
Man kan nog inte hinna allt om man inte skall ha ett vilsamt liv också. Fritiden är så dyrbar iaf att mer vill jag inte pressa in i det tajta schemat vi ändå lever i. Visst skulle jag kunna tänka mig både det ena och det andra men när skulle det gå att göra och under vilka omständigheter. Skall man komma inspringande till den där extra saken för att sedan stressa iväg hem eller annan stans för att kanske hinna ännu mer, nä det är inget för mig utan då får det vara så här.
Jag har laddat hem ett program som skapar en bokaktig sida eller fler sidor. Tänkte prova att skriva veckobrev i den för då lägger den bara till sidorna vartefter jag skriver där i och man behöver då inte lägga in sidhänvisningar och länkar fram och tillbaks. Länkar är nämligen lätt att glömma när man håller.
Idag hann vi med en hel del, köpte extra minnen till våra datorer (jobbets), nytt batteri till min dator, Tessan köpte ett stereopaket på avbetalning (hoppas hon sköter sig nu då) och så blev det ju lunch idag med, gissa vart—IKEA såklart.
Gissa vem som inte stannade hemma idag då, jo herr envis, Karl-Axel himself fast nog borde han ha gjort det.
Vi fick in mer jobb som skall levereras nästa vecka och ja, det känns fortfarande bra faktiskt med orderingången. Må den fortsätta i samma lugna tempo så kommer vi att ha det bra ekonomiskt och samtidigt vara lite mer pigga och fräscha.
Goda vänner till oss har ”rymt” iväg på en kort skidweekend och jag hoppas innerligt att de får det underbart för det har de verkligen förtjänat. Jag blir nästan avis för jag älskar att åka slalom. Första gången kommer jag fortfarande ihåg. Aldrig någonsin hade jag stått på slalomskidor och så skulle vi åka till Björkliden på klassresa i 9:an, gissa vem som bara slog sig gul och blå för att sedan knappt kunna gå på flera dagar. Helt rätt gissat, det var ju jag. Envis och envis är och var jag så visst gav jag mig inte. Ett minne för livet och som gett mig mersmak. Det har iof tiden i Schweiz också gjort, när jag var på flickinternat, och vi åkte skidor hela dagar från bla. Wengen, Grindelwald, Kleine Scheidegg, Lauberhorn osv. Det var skidbackar det