Nu har det gått

(En viktig sak om veckans dagbok, den lägger jag inte ut förrän nu, 010322)
ett par veckor sedan sist men det har hänt väldigt mycket under dessa veckor som har gjort att lusten att skriva inte har funnits där och inte heller tiden. Det har varit tufft för Xxxxxxx och väldigt tufft för oss föräldrar. Någon gång skall jag sätta mig ner och skriva om hur det är att ha ett barn som inte mår bra och vilka konsekvenser det för med sig för den engagerande omgivningen.
Xxxxxxx flyttar iaf idag och det blir antagligen oerhört bra för henne på sikt, boendet är enbart ett provisorium men en riktig bostad är på g. Nu skall hon tydligen få all den hjälpen hon inte fick för dryga 4 år sedan, bättre sent än aldrig får man väl säga då. Det är bara att avvakta och hålla alla tummarna för henne.

Att hjälpa ett barn som inte mår bra fungerar inte när man inte får stödet man behöver som föräldrar för i grunden så är en förälders rätt just att få vara förälder inte slagpåse, inte konflikthärd (som det blir när man ifrågasätter märkliga saker, får hoppa in och rädda situationer som är på väg att spåra ur, får ta konsekvenserna för barnens märkliga prioriteringar osv). Jag vill ha rätten att få vara MAMMA och kanske kan få vara det nu om inte alla ord bara var just tomma ord.

En god vän till mig går just nu bara och väntar på en upplösning av 14 dramatiska och smärtsamma månader. Vi är några vänner och just nu finns vi tillhands och väntar andaktigt tillsammans med henne. Allt som går att hålla, håller vi så att det skall gå fort för så mycket längre orkar hon inte vänta. Det skulle ske idag eller i morgon, det där stora. Ni som läser detta får också hålla det ni kan hålla så tar vi djupa andetag tillsammans.