En liten skatunge hittade hem till oss

i går kväll. Den bara låg där och vår ena pälsboll, Martin, satt och kikade på den. KA tog snabbt hand om den och jag vågade knappt gå in i vardagsrummet för jag var rädd att den var sargad och jag klarar inte riktigt av det direkt men sedan sätter jag alltid in hela mig för att rädda det som räddas kan. KA sa att det inte var någon fara och jag kommer dit och ser lilla skatbebisen. Den greppar KA´s ena finger och får hjälp att stå av KA.
Skatungen verkade inte skadad i det yttre. Vingarna verkade intakta, den har torkad vätska på sidan av halsen men det verkar inte vara blod. Vi tar fram en kattbur med ett tjockare badlakan i så att den skall kunna vila tryggt och varmt. Jag grejar fram lite kokt ris och hämtar en pipett med vatten i. Den verkar hungrig men får inte riktigt i sig maten men sväljer det som går av både mat och dryck.
Vi nattade Mannfred och undulaterna och håller kiken på skatungen innan vi nattar den också. KA lägger ett lakan över kattburen så att den skall få lite mörker. Jag var övertygad om att den skulle dö vilken minut som helst så som den kippade efter andan. Något gjorde att skatungen levde och var vaken i morse mot alla odds. Snabbt som attan blötläggning av polarkaka med vatten för den borde vara både törstig och hungrig och det var den, väldigt. Vi har en jättebra stor pincett som är perfekt att handmata någon liten med.
Började ringa runt och försökte få hjälp från kunniga men inga viltjourer svarade utan där fanns enbart mobilsvar, på båda journumrena jag fått. Jag fick tag på en av veterinärerna på Roslagstulls Djurklinik och frågade och han trodde inte skatungen skulle klara sig för den torde vara sjuk eftersom den inte hade andra synliga skador. Han sa iaf att om vi inte fick tag på jouren kunde vi komma in så skulle han kika på skatungen och se vad dom kunde göra.
Vi stressade iväg och kom fram och möttes då av beskedet att den lilla inte skulle klara sig för den var riktigt sjuk. Den låg bara på sidan och andas och tittade. Den var också väldigt mager så den måste ha gått utan mat ett bra tag (för att vara en fågel). Veterinären tog hand om den lilla och skulle låta den få slippa plågas, den skulle få en spruta och somna in.
Vi blev så ledsna KA och jag för vi trodde båda att den borde klara sig när den överlevt natten. Vi fick också veta att viltdjur (icke husdjur) inte får tas om hand av vanliga människor mer än 24 timmar. Även om vi hade velat hade skatbebisen inte fått följa med hem så att vi kunde få försöka rädda den.
Planerna för dagen var egentligen en vända till Skansen
men redan igår kväll insåg vi att vädret inte riktigt skulle vara på vår sida. KA hade planerat att ta med sig en av sina brukare till Skansen och jag skulle följa med. Brukaren fick hänga med till Roslagstulls Djurklinik och sedan fortsatte vi med en sväng till Galärvarvet och tog en fika och sedan gick vi runt på Djurgården innan bilen fortsatte hemåt. Brukaren var glad och nöjd och vi fick oss en del goa skratt på vägen.
Vi släppte av brukaren hemma hos sig och fortsatte sedan en vända till IKEA för att se deras ombyggda restaurang och kanske ta en matbit. Av maten bidde det inget för restaturangen var inte riktigt klar och köttbullar ville jag inte ha till middag. Vi gick en sväng inne på Sportex för att köpa den där hjälmen till KA – nu eller aldrig tänkte jag. Vi kom mot kassan med en cykelhjälm i handen, en blå en som KA tyckte fick duga, förresten så har den farttjofräs på. Väl framme vid kassan ligger det några frisbees i en korg som kostar 15 kronor. KA är som han är han och kläcker ur sig en sak. Vad han kläckte ur sig och vad det resulterade i finns att kika på i vårt album om ca 10 minuter. Jag har aldrig påstått att min man är normal men han är underbar ändå 😀
Detta blev hiskeligt långt så jag
avslutar det hela just nu iaf. Trots för att jag idag kunde ha skrivit minst en roman om både det ena och det andra.