Som pluggande arbetssökande hinner jag inte mycket inte :)

och nu är det sängdags. Jag har suttit och filat på CV och personligt brev/intresseanmälan så att det är nästan perfekt tills i morgonbitti klockan 9 när vi skall ha en företagspresentation på ett presumtivt värdeföretag och eventuellt en intervju, det beror på vad dom tänker när dom ser oss stackare stå där och försöka se prydliga och ordentliga ut. Man vet aldrig, dom kanske skräms och absolut inte kan tänka sig en enda av oss. Roligt skall det bli ändå och om inte så en ny erfarenhet.
Lite skit är det med KA,
rättare sagt mycket för han har ofantligt ont. KA är en man av få ord och han beklagar sig aldrig och nu har han det för illa alltså. Kanske kommer vi inte att kunna åka till Österfärnebo den här gången heller pga av att KA inte kan ta sig någonstans och att smärtorna gör att han inte grejar att vara social alls utan känner bara stor frustration över situationen. Vi får se under dagen i morgon hur det verkar. Hade han kunnat äta acetylsalsylsyra (Ipren och liknande preparat fast i starkare modell) som är antiinflamatoriskt och smärtstillande så hade det gått på några dagar bara för att ta bort det värsta även om han kanske kommer att ha ett smärre h*e ända upp till en månad. Nu är det inte så eftersom KA inte tål detta preparat utan att bli alldeles kliig så han får nöja sig med Doloxene i cocktail med 1 g Alvedon 3 gånger om dagen för att överhuvudtaget orka kommunicera. vi får se vartåt detta landar.
Jag begriper heller inte hur han kunnat få detta om det inte är som en liten varningsklocka på att njurarna är lite på svaj men det får vi se när läkaren återkommer med provsvaren som togs. Akut gikt är oftast en engångsföreteelse vilket vi satsar på stenhårt att det skall vara. Oavsett vad så är KA en syn för gudarna när han försöker ta sig fram på ett ben så i morgon skall jag hämta kryckor så att han kan ta sig någonstans. Han försökte använda våra hjulförsedda datorstolar men det var ingen höjdare precis.
God natt och sov gott och, håll en tumme eller två för att företaget skall kännas rätt och att umsesidigt tycke uppstår.

Social comments

Loading Facebook Comments ...

0 svar på “Som pluggande arbetssökande hinner jag inte mycket inte :)”

  1. Ja jädrar i min lilla låda vad en podager känns! HAde ju en för eeh.. 4 – 5 år sedan. Började på natten och satt i 5 dar. Svärmor ville se tån, det fick hon väl… men jag varnade henne från att ens blåsa på den – då hade jag dödat henne pronto. Jag tog mig under stort lidande till jobbet dom dagarna och vrålade rakt ut om jag satte ner foten lite för oförsiktigt. Det går över iaf! 60-70% får återfall inom ett år enl. våra böcker, ofta ännu värre. Jag har klarat mig! 🙂 Hälsa och ha medlidande!

  2. Ola ELmannen Tobbe!
    Ja, antar att du kunde äta antiinflamatoriska piller så att det liksom gick snabbare över. KA kan inte det och inte heller gå överhuvudtaget. Nu är foten så svullen så det liknar ingenting. I morgonbitti skall han begära att få kortisonspruta i leden för det kan hjälpa att påskynda bättringen. Det är synd om honom och inget kan jag göra för att hjälpa heller vilket känns fördjävligt.
    Kryckproblemet löste sig inte för han måste in peson infinna sig där och det klarar han inte, lite moment tjugotvå typ. Han kan inte köra, inte ta bussen osv så ja, fan är det.
    Han hälsar och tackar och säger att det där med 60%-70% såg han inte 🙂

  3. Åsa: KA´s tå är bra med tjurskallens förbehåll men han går okej och det är iaf något.
    Mina cv´n verkar ha fallit i god jord och denna vecka är liksom deadline för värdeföretagsvarianten men om inte annat så finns livet här ändå.

Kommentera