Vigsel i kyrkan eller borgerligt?

Åsa har skrivit ett inlägg om Gudföräldrar-fadder: I kommentarer och svar på kommentarer diskuteras även att gifta sig. Citat: ”…lite föraktfullt mot dem som verkligen tror att gifta sig i kyrkan om man själv inte tror.” och, ”Att gifta sig i kyrkan utan att vara religiös är att håna dom troende” och jag reagerar väldigt för det i grunden strider väl mot det jag uppfattat att Kyrkan till dels står för, den är öppen för alla och borde då också vara öppen för mig.

Jag är gift, jag gifte mig med min älskade make för nästan 14 år sedan (på måndag den 12:e är det 14 år) För mig var att gifta mig inte något jag kunde tänka mig att göra annat än i en kyrka. Dom flesta kyrkorna är vackra och, inom Svenska Kyrkan, till för vem som helst, troende eller icke troende. Jag tillhör kategorin icke troende. Jag varken föraktar eller nedvärderar troende, oavsett religion. Jag har också respekt för människor som tror även om jag kan ha både åsikter och tankar om en del troendes oerhörda dubbelmoral och föraktfullhet mot det dom själva tror på och då också skall stå för.

Kyrkan (som byggnad) är för mig en plats för alla, den erbjuder tröst till dom som behöver den och ro till andra, somliga har sin gemenskap där osv. Jag ser inte kyrkobyggnaden som endast till för religiösa. Vore det så skulle få kunna begravas via Kyrkan för det är många begravda som inte var troende, varken när dom levde eller när dom dog.

Jag hade kunnat gifta mig utan präst om det fanns någon med vigselrätt (vad det nu heter när man inte är präst) som kunde viga oss i Västra Ryds Kyrka. För mig var det ändå viktigt detta med att reda ut vad som var rätt och fel och vår präst, tidigare tjänstgjort som FN präst, som tjänstgjorde här, var härlig, rolig och intressant. Jag frågade hur hon ställde sig till att jag inte trodde på Gud men ändå ville gifta mig med min blivande make i Västra Ryds Kyrka. Vi pratade om oss, relationer, människor, andemening osv och hon ansåg att jag kunde gifta mig och att hon ville viga oss. Jag minns inte exakt vad hon sa men andemeningen var att vi hade en bra värdegrund och stod för den. Hon var en präst som gav mig, icke troende, en fin känsla och att det KA och jag ändå skulle göra var något stort och fint.

Jag varken hånade någon då eller visade förakt, med det beslutet och gör det ff inte. Jag (vi var nu två som gifte oss) gifte mig inte som helgardering, för mig finns det inget att gardera för jag tror inte på livet efter detta heller. Jag tror på att man gifter sig i nöd och lust, jag tror på att man skall göra sitt bästa för varandra, stötta varandra i vått och torrt osv, osv. Löftena jag gav tror jag på annars hade jag inte gett dom men där fanns inga ”gudliga” löften i vår ceremoni. Inte religiösa kanske jag inte kan skriva om det med religiösa även innefattar moraliska åtaganden vilka jag tror på.

Tessan, mitt bidrag till världens barnaskara, är inte döpt då dopet för mig inte betyder ett dugg. Själv är jag döpt men det var mer slumpen som avgjorde det eftersom det hände i Liberia i mitten på 60 talet och då kom det en Sjömanspräst. Familjen som skulle döpa sina barn hade bara två vilket gjorde att det saknades ett barn för att Sjömansprästen skulle komma. Våra föräldrar tillfrågades om inte dom kunde döpa oss tre och på den vägen blev jag döpt. För mig är dopet att blöta håret 🙂 (en lång historia men ack så söt i mina ögon)

Om ca 1 månad skall vi på barndop, Julia skall döpas. Det dopet är så mycket större för Tessan än det troligtvis är för många religiösa som döper. Det är en länk till Mia. Julia heter Mia Julia och Julias Gudmor är Mias mamma Ritta. Ett sätt att sluta cirkeln och ge Julia en länk till Tessans bästa vän, stora stöd och hett saknade Mia. För mig är det syftet stort. Det är också ett sätt att ha med Mia genom Ritta som vakande hand. Nu är pappa Tomas döpt, likaså övriga inblandade förutom Tessan då så dom kriterierna är uppfyllda.

Jag har läst både här och där om detta med att vara fadder och det som gäller i dag som jag förstår det är att du skall vara döpt men du behöver inte vara medlem i Svenska Kyrkan. Jag hittade en bra artikel på Nerikes Allehanda som enkelt sammanfattade det jag läste på fler ställen. Fadderskapet innebär, ett personligt och moraliskt åtagande som varar livet ut.

Moraliskt åtagande innebär för mig att stå för rätt och fel och ha en sund värdegrund.

Social comments

Loading Facebook Comments ...

0 svar på “Vigsel i kyrkan eller borgerligt?”

  1. Jag har egentligen rätt lite förståelse för varför du reagerar negativt på att någon har en annan åsikt än dig i en fråga om religion/religiösa cermonier än du själv har.
    Du har gjort ett genomtänkt val i att gifta dig i kyrkan för att lokalen för dig står för något helt annat annat än något som har med religion att göra. Du har hittat en präst som stöder din uppfattning att religion i samband med en kyrklig vigsel inte har någon betydelse alls/alternativt har en mycket liten betydelse.
    Jag och andra ser annorlunda på det. Jag tycker kyrkan och präster sitter ihop med religion.
    Därför tycker jag också att de som använder en symbol för något de inte tror på föraktar, hånar den symbolen när de använder det i ett annat syfte än den var avsedd för. De har en dubbelmoral, liksom du skriver att du anser att troende har.
    Jag anser också att en präst som frikopplar kyrklig vigsel med religion bör fundera om hennes/hans värderingar hör ihop med hennes/hans yrke.
    Vi ser olika på religionen. För mig är kyrkan, bröllop, begravning, dop, fadderskap förknippat med religion eftersom det görs i en lokal som för mig är förknippad med religion, förrättas av en person som har förknippning med religion osv.
    Jag anser att jag respekterar mest genom att hålla mig därifrån, fast jag både är med i kyrkan och tror på mycket av det, du tycker tvärtom.
    Varför då inte bara strunta i vad jag tycker?

  2. Jag har inga problem med att någon har en annan åsikt än vad jag själv har. Du och jag har haft olika åsikter i många saker utan att det varit några som helst problem. I denna fråga när du menar att jag då hånar och föraktar är vad jag har problem med. Jag är varken en hånade eller föraktande person. Jag har all respekt för både religion och andras trosuppfattning även om jag inte själv tror.
    Jag hittade ingen präst som stödde min uppfattning eftersom jag inte letade efter en präst. Jag mötte en präst som ansåg att KA och jag hade något som för henne var värt att förena trots att jag inte var troende. Hon såg oss för det vi var, hon såg vår värdegrund, hon såg oss helt enkelt. Genom det såg hon något värdefullt. Viktigt att påpeka att jag var med i Svenska Kyrkan då när det begav sig.
    Genom det jag uppfattade i dina svar inser jag ganska krasst att i dina ögon bör jag aldrig sätta min fot i en kyrka trots att kyrkan välkomnar alla.
    Att dop ledde till vigsel har med ceremonierna att göra. Att jag skrev om Tessans val som hon visst hade kunnat skriva själv ser jag inget fel eftersom det är så det är. Tessans val där är inget ”privat” i den bemärkelsen och jag ville förklara att det ibland finns tunga skäl som har en djupare grund och som gör tex akten dop stor och viktig. Julia´s dop är stort och viktigt.
    Vad gäller att strunta i vad du tycker är det svårt för jag brukar respektera olika uppfattningar även om jag absolut inte håller med. I detta har jag svårt att överhuvudtaget respektera för det smakar illa med orden håna och förakta. För mig är det som att jag hånar och föraktar och det tog jag personligen, väldigt mycket så tog jag det.

Kommentera