”Nisse” är inte i koma längre. Vi fick lite halvaktig information tidigare men det gjorde ingenting och förändrade inte någonting för oss. Vi for iväg och jag var ganska rädd för hur jag skulle reagera och känna och hur är man, vad gör man och många fler frågor. Vi visste ju bara om koma och orsaken till den. Det kändes så bra att komma dit och både KA och jag pratade och vi tror oss veta att vi faktiskt fick massor av respons, skratt, handtryckningar, intensiva kommunikationsförsök med både mun, ansikte och hand. En viktig sak är att det var ”Nisse” vi hälsade på, visst av en annan variant men…