Övervikt, bemötande och fördomar

Under årens lopp har det uppmärksammats om attityder mot överviktiga/feta som generellt sett går ut på att dom är lata och dumma och skulle dom råka vara sjuka så är det fetmans/överviktens fel och absolut inget att ta på allvar mer än att motionera och eller att äta mindre och varför inte helt sonika ta kontakt med Viktväktarna.
Aftonbladet har i dag en (av flera artiklar om överviktiga) artikel om Maria som särbehandlas hos doktorn och möts av attityden att just fetman är hennes sjuka och inget annat. Visst får hon, som andra, berättade vad som felas och så kommer det där med fetman upp.
Just det där vet jag så väl vad gäller fröken och då när hon åkte in akut (KS) för hennes konstiga symptom med bomull i huvudet, skakningar i kroppen, svårigheter att gå och domningar i hela högra sidan av kroppen. Hon bemöttes med att hon är ju överviktig så det måste vara därför. Det djävliga i kråksången var att det veckan efter (2:a akutbesöket) togs lite på ett helt annat sätt (en engagerad läkare) och då gjordes både magnetröntgen, testades med värme och kyla samt skrevs in på neurologen för både lumbal punktion samt djupare undersökning av neurlog.
Slutresultatet har vi alla för frökens del, hon har MS som går i skov. Nu ett år senare har hon mycket rester av det skovet och sannolikheten är att dom kommer att bestå för ofta när rester är kvar efter ca 1 år så stannar dom kvar. Det betyder att frökens försök till hjälp redan för snart 5 år sedan då det sades vara B12 brist inte togs på allvar och orsaken till det vet vi inte men säkerligen hade det med läkarens attityd redan då. Inga undersökningar gjordes och ett enkelt blodprov hade visat att där inte fanns varken B12 eller Folsyra var bristvara hos fröken och att djupare undersökning var av vikt.
Många kunniga får inte heller jobb på grund av det ofta vid anställningsintervjuer ses på som dålig arbetskraft. Jag kan förstå företag som räds eventuella kostnader pga eventuella sjukdomar och eller förslitningsskador som beror på övervikten men samtidigt så kan rätt man på rätt plats vara värt så mycket mer. I dag är det än mer problematiskt att få arbete rent generellt och ännur som överviktig för att nu räds företagen dessutom dom ökade kostnaderna som dom drabbas av vid sjukdomar och långtidssjukskrivningar. En hel del måste ha med fördomar om att feta är lata och dumma och därför platsar dom inte hos oss kan jag tänka. En annan an av artiklarna speglar Reiner får inte jobben trots han kompetenser som tagit honom till anställningsintervjuer.

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Friskt vågat hälften vunnet heter det ju Jerry!
    Lev livet i dag, i morgon är det för sent.
    Tack för dina goa ord om oss, vi trivs iaf ihop knäppa eller ej 🙂 Puss på dig!

  2. Jag är själv rökare och förstår inte riktigt din jämförelse alls. Det är stora skillnader på rökning och fetma likaså orsakerna till varför man röker och varför en del har fetma så ingenstans tycker jag att det går att jämföra rökare med överviktiga.
    Enda liknelsen överhuvudtaget som jag ser är att för dom som har ätstörningar och ätandet är ett missbruk som resulterar i fetma kan det gå att jämföra rökningen som är ett missbruk men det är ändå oerhört långsökt för mat måste finnas för att överleva men inte tobaksvaror.
    Sedan handlar det inte om att feta i dag jagas mer, snarare att attityderna uppmärksammas mer i media och på det viset får ett ansikte mot innan. Attityderna har ju funnits hela tiden och är inte nytt.
    Att ur ett rökarperspektiv måsta anpassa sig eftersom rökningen faktiskt är ett gift som utsätter inte bara dig är inget konstigt i mina ögon och jag har ändå rökt sedan jag var ca 10 år och är idag 42.

  3. Att bli överkörd av en bil på motorvägen är en sådan suvären beskrivning på vad jag nu sysslar med. Men jag är inte förvånad, du och KA är två av de mest underbara och fina människor jag mött.
    Stor kram till er båda!

  4. Som rökare vet jag hur det känns att vara fet. Jag är förstås rökare av rang och det var inte många år sedan jag kunde mötas av feta som kände sig bättre. Nu när de själva jagas som offergrisar blir det annan ton i skällan. Samhället ger oss förutsättningar för ett ur global och världshistorisk synvinkel riktigt glidarliv, fast så särdeles sympatiskt är det inte (livet el samhället?).

Lämna ett svar till CarinaAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.