Hittade Alfons sida via Bengts text, Alfons – om sorg och ordlöshet och kunde inte låta bli att läsa från början till slut. Känslan av förtvivlan kom över mig rätt så rejält och både en och fler tårar rann. Ingen skall behöva kämpa en sådan kamp, särskilt inte barn som ännu inte levt sitt liv. Tänker på Alfons, Mia och henns bror Matias, Tuijas Matias och alla andra barn som lämnar syskon, föräldrar och andra nära och kära med stor sorg efter sig. Föräldrars enorma förtvivlan, förnekelse, sorg och tänker tack och lov, jag hoppas få slippa lära mig vad denna smärta innebär. Kanske är jag knasig men jag tänker…