kort månad med tanke på helgerna, den är också intensiv och det märks ganska mycket på media om man tittar till det som ligger utanför den direkta närheten. Det jag tänker på är Mona Sahlin som nu har gjort sig skyldig till oförlåtliga ting som är så hemskt att det är värre än mord mm. Stora feta rubriker, ren häxjakt osv. Kan inte annat än bli f-d. Visst är betalningsanmäkningar hemskt, oskattad bil och körförbud är hemskt. Böter och att stämplas i offentliga register borde räcka. Näe, genast krävs hon på sin avgång, genast är hon helt värdelös. Jag har svårt att förstå detta fenomen. Visst behöver hon en som…

och det känns som att man får hålla i klockan så den inte är så snabb. I praktiken fungerar inte det men väl i tanken fast det hjälper ju inte när det är i verkligheten jag behöver det. Bokslutet är knappt påbörjat (samma visa varje år vid denna tid) och det är många lösa ändor som måste sammanstråla i en enighet som heter + och – = samma summa. Att hitta felande 3 öre är ett rent h-e men att hitta 10,000:- är inga större problem rent generellt. Debet och kredit, resultat och balans, periodiseringar och alla avskrivningar, nya regler osv – det är en djungel men den gillar jag.…

och en arbetsvecka finns där för oss att ta tag i. Helgen var bra (just nu spelar de Pinks och Helena och jag på radion, kunde inte låta bli att le för gissa om Tessan, ca 3 år då, var kär i gossarna i sina rosa kavajer då). Nostalgi kan komma när man minst anar det. Jag har iaf börjat göra iordning en sida om de fyrbenta medlemmarna, våra kära katter. Jag blir aldrig nöjd riktigt. Vill inte att alla våra sidor skall se likadana ut, det kan bli någon skillnad i det hela. Karl-Axel har iof valt sina färger helt själv trots att de är lika mina. Har funderingar…

till Sollentuna mässan och mysigt var det. Henning fick vila hemma, han klarar inte särskilt mycket ännu och vi vill skynda långsamt, men Mannfred var med och det var roligt. Äntligen blev vi medlemmar i SBF, Stockholms Fågelförening. Vilka underbara djur där var. Usch och fy alltså, en annan borde aldrig gå dit där det finns massor av djur. Kattungar, hemlösa katter, minigrisar, papegojor i alla möjliga former och färger, hundar osv. Bodils minicirkus missade vi vid upträdandet men vi var där med alla djuren och där fanns en kakadua som lekte med en katts svans. Mannfred var jätteduktig trots att han blev aningen less på slutet innan vi for…

men senare är det väl nu också *ler*. Mannens feber försvann, mysko. På tal om min man, han är bara för mycket… Vårt städskåp i köket innehåller en hel del grejor. Jag skulle hämta en diskhaler (min asthmamedicin) och öppnar båda skåpdörrarna och det skulle jag inte ha gjort. Karl-Axel har verkligen staplat det ena efter det andra på varandra så först kom det säkringar, sedan en burk med spik och sedan blev det så att jag fick hålla emot vad det nu var och han fick stänga fort som attan. Visst kan jag säga att jag inget gjort i det skåpet på evigheter men jag har heller inte stuvat…

ett slag för Karl-Axels projekt, UKNM, gå dit och läs kanske finns det någon i din omgivning som behöver det. Så är helgen slut och jag är dödstrött. Det beror inte på ”dåligheter” utan på en katt som inte får ro. Sedan vi kom hem med Martin så har Eddie skrikit på nätterna och någon enstaka gång på dagen. Han låter som en brunstig katt trots att han är kastrat. Det verkar ha ett samband med Martin och den skada han fick men vi begriper inte riktigt hur. Eddie fräser så fort han bara anar Martin i närheten. Detta brunstskrikande 4-5 gånger varje natt gör sitt till. Fast problemet är…