Måste börja med att slå

ett slag för Karl-Axels projekt, UKNM, gå dit och läs kanske finns det någon i din omgivning som behöver det.
Så är helgen slut och jag är dödstrött. Det beror inte på ”dåligheter” utan på en katt som inte får ro. Sedan vi kom hem med Martin så har Eddie skrikit på nätterna och någon enstaka gång på dagen. Han låter som en brunstig katt trots att han är kastrat. Det verkar ha ett samband med Martin och den skada han fick men vi begriper inte riktigt hur. Eddie fräser så fort han bara anar Martin i närheten. Detta brunstskrikande 4-5 gånger varje natt gör sitt till. Fast problemet är större, Eddie verkar vara rädd och knyter sig när han går runt och skriker. Har provat med mycket gos och kramar men det räcker inte riktigt till. Får se vad en veterinär kan ha att säga om fenomenet.
Tessan har börjat känna att saker kommer att lösa sig till det bättre och hon är trots allt medveten om hon fungerar i ”svackor” och just nu är den jämn men bakslaget kan komma när som helst. För oss alla är det ett otroligt stort framsteg att ärligt kunna prata med henne om det och se att hon ser och att hon kan kanske börja lära sig att hantera det bättre. Någonstans är dagens situation en befrielse för oss alla i Tessans krets inklusive henne själv. Hon har iaf lovat att ringa innan om det skulle bli så illa att hon börjar få ”skär” tankar men det finns ju inga garantier att det blir så. I en destruktiv nedåtgång med all ångest så ser man inte sina borden eller löften.
Läste i helgen att en av mina favoriter jag läser har erfarenhet av fenomenet bpd, kanske kan man fråga honom fast just nu har han det svårt själv och han vet inte att jag finns heller så man klampar ju inte bara dit och säger ”hej, här är jag kan du svara på lite frågor?”. Får se, nätet är ju fullt med info och många saker har jag redan, man försöker lära sig utan hjälp utifrån och utan att en diagnos är fastställd heller men allt och då menar jag allt pekar ditåt.
Tråkigt att man aldrig är nöjd med vädret men nu tycker jag att regnandet kan upphöra – man blir bara dyster av det. Det enda jag önskade mig var faktiskt att det skulle bli svalare inte att vi skulle få en regnperiod. Aldrig är man nöjd, det är bara ett konstaterande faktiskt.
Lite flitiga har vi varit i helgen, ja inte jag då men Karl-Axel. Jag har suttit mest och försökt få fart på datorn, IE5.5 har segat sig så ända in i baljan och jag förstår inte det riktigt, men, men….
En till kattsak och det är Martin, han går jättebra på sitt skadade ben och det är lite märkligt. Han verkar ha klarat sig bättre än bra och haltar snabbare och snabbare. Hans uteliv är ju ett minne blott men det har han inte försått ännu för ivrig att komma ut är han. Känns iaf jättebra och det dåliga samvetet är ett minne blott för min del iaf.

Bookmark the permalink.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.