Prideparaden och soligt väder

Tanken var att åka in till stan med två stycken gökar och eventuellt träffa lite folk men ingen kontakt med folk så träff blir det inte. Inte heller två gökar blir det för herr Grönstedt vill inte sele och utan vågar vi inte trots att han inte flyger. Vi struntar nog i att åka in alls som det verkar, vi får se vad som blir av dagen.

Jag måste också jobba så jag kanske tar det i stället för i morgon. Hoppas alla som gör stan i dag får en kanoondag utan otrevliga incidenter eller myror där bak 😉 (sätter man sig på fel plats kan det bli så). Vädret är som upplagt för en härlig picknick, parad och att vara paradpublik. (Herr Grönstedt är en likadan som Mannfred fast en pojke på 12 år, en svarthuvad vitbukspapegoja alltså även kallad caique. Vi har honom som fodervärdar och kanske blir dom putskompisar eller inte, tiden får utvisa det.)

Priden och tankar kring det.

Att vara annorlunda
är svårt för dom flesta av oss när vi växer upp. Ibland följer det där annorlunda med oss för resten av livet. Hur gör vi med det annorlunda? Låter vi det som är annorlunda skapa bojor åt oss så att vi alltid ältar och lever genom det som skett eller vandrar vi vidare i livet och tar med oss upplevelserna som erfarenheter och växer därigenom eller hur gör vi?

Jag vet hur jag gjort och jag tror mig veta hur en del andra gjort och gör men jag är inte säker alls och viktigt är det inte heller i sig. Det viktiga är nog hur jag väljer att hantera mitt eget bagage i framtiden.

Jag har aldrig haft funderar kring
min egen sexuella tillhörighet eller om jag har rätten att få finnas till med dom känslor som rör mig och mitt kärleksliv. Jag har haft och har ff en hel del funderingar kring mitt eget varande, relationer till andra och om jag duger men det är inte riktigt samma sak.

Jag utgår från en heterosexuells
tankar kring att våga vara icke hetero, dvs homosexuell, transsexuell, bisexuell eller annan sexuell. Jag är hetero och just i dessa frågor tror jag det spelar stor roll för dom som inte är det för jag kan aldrig riktigt förstå den mentala kamp som pågår som förhoppningsvis leder till frigörelsen. Jag har betydligt svårare att riktigt förstå vilka helvetiska problem det är att få och våga vara HBT.

En heteros förvandling från barn, via tonåren till en vuxen är okej rent generellt sett och är heller inte förknippad med frågan om rätten att få existera pga av sexuell läggning är kärlekssökande. En person som inte är hetero och som förtvivlat söker sin rätt och sig själv på vägen från barn till vuxen går igenom ännu fler maror i livet, vägen till vuxenlivet är tungt nog ändå. Har personen i fråga dessutom annat i sitt bagage så blir livet en kamp, en smärtsam kamp om vem jaget är och säkert också rätten till sig själv.

Jag tror att Pride är viktig
för att kanske våga bli hel eller åtminstone börja på vägen till helhet. Det handlar om rätten att få vara den du är, älska den du vill och också i förlängningen tror jag att våga vara den du är.

Det jag också tycker är så sorgligt i detta med Pride är att ingen tidning skrev särskilt mycket om alla events runt omkring prideveckan. Det ända icke priderelaterade media skrev om och visade upp var Prideparaden, varför? Det slogs inte upp stort i media alla viktiga små workshops, kurser och kringhändelser som gavs och hade stort deltagande, det togs inte upp mycket alls förutom då debatterna kring Prideparaden och dessa eventuella motsatta effekt på homofober. Det är väldigt trist att Pride ”bara” blev det som syntes av paraden för dom av oss människor som inte är särskilt insatta i vad Pride egentligen handlar om. Om jag inte minns (det berättades för mig av en så go och varm man jag träffade under vår IRL och Pridedag) helt fel började detta redan kring -77 och då i Kungsträdgården. Gisses vilka modiga människor som vågade då när faktiskt annorlundahet vad gäller heteronormen var förbjudet, otillåtet och inte minst skamligt. Om inte jag är helt ute och cyklar (vilket jag gör lite för ofta) så sågs det på homosexuella som vi idag ser på pedofiler.

Jag vet ff egentligen inte särskilt mycket om Pride och alla evenemang men jag vet att dom är många och så viktiga för utvecklingen i rätten att få finnas till oavsett kärlekspreferens. Jag kan förstå att debatten kring prideparaden och dess varande kan ses som ett hån för HBT:are. För en del ses det som en ren sexparad och en hel del annat negativt. Jag kan förstå att en del HBT personer kan reagera negativt mot att hetero personer har åsikter kring Pride, som jag nu tex. Men det som jag känner är viktigast är att vi kan mötas och prata om våra olika uppfattningar och kanske tillsammans se det gemensamma, dvs rätten att vara den du är, tycka om den du vill och bejaka dig själv på vägen.

Jag fick den stora möjligheten
att själv känna mig väldigt delaktig i kampen om rätten till dig och dina känslor när jag gick med i paraden. Det var en väldigt häftig känsla att vara del i något som är så viktigt. För Prideparaden är viktig och kommer alltid så att vara oavsett konstellation. Jag gick där och tänkte en hel del tankar kring en del ekipage och blev tom lite ledsen i ögat av vissa saker jag såg men det är inte bara det som är Pride utan paraden är en liten del i något mycket större.

Det jag blev lite ledsen över är egentligen samma sak jag kände och tyckte förra året. Det att det extremt sexuella tas fram och anspelas på, dvs gränserna existerar inte och därigenom får tex homofober fritt spelrum för sina egna fördomar. Det var inte så i stora delar av paraden utan bara några men jag kände sorg ändå. Där tänkte jag också på alla som har förutfattade meningar som på ett ganska simpelt sätt hävdar sin sanning och pekar på vissa väl utvalda delar av allt som ändå Pride och på så vis för ”rätt”.

Jag kan förstå att homofober förstärker sin homfobi om paraden är det ända dom ser och tänker på vad gäller att inte vara hetero. En person som redan har fördomar förstärker säkerligen sina fördomar när personen ändå väljer att se paraden och också då titta på ekipaget som på en apa i bur. Det finns homosexuella som aldrig i stt liv skulle delta i paraden även om dom faktiskt bejakar rätten sig själva. Det finns alltså så totalt olika och annorlunda syn och åsikter på hur och kring detta med Pride är men jag tror att i debatterna kring Pride så glöms poängen bort. Poängen med rätten till dig, ditt liv och dina preferenser.

Pride behövs och är viktig
framförallt för att vi människor fortfarande är fulla av fördomar. Jag själv var aningen fördomsfull vad gäller manligt och kvinnligt inom HBT. Jag förväntade mig att i tex ett homosexuellt par skulle den ena mannen var mer kvinnlig och den andra vara mer man. Nu är det några år sedan jag tänkte så men jag skäms nästan för det än idag. Tänk så det kan vara när vi inte vet och det enda som säger något är vår fantasi eller brist på fantasi.

Det finns en viktig sak till jag känner motstånd för och det är att så fort det diskuteras HBT så är det sexet på något märkligt sätt som det handlar om och inte relationerna. En relation är inte sex utan det är så mycket mer än sex. Sex är för många ett komplement och för andra en förutsättning och säkert finns det men det är ändå inte det rätten att älska den du vill handlar om. Varför är vi så inskränkta och varför är vi så fördomsfulla?

Gårdagen var underbar på flera olika sätt.

Detta till trots för att vi vaknade alldeles för sent i går morse. Tanken var att åka in med pendeln men vi hade inte stora chanser att hinna med tåget som gick vid 10 tiden så det blev bilen.

Efter en förvirrad morgon, nödinköp på Åhléns, en promenad till Berzeli Park såg vi Succéflaggan fast innan det såg vi en tjusig prideboa (i prides färger). Annica, Shw och Saffran hade kommit. Efter en liten stund kommer Arto med sambo, Bella och efter en till liten stund kommer Jerry, Åse och AG.

Vi fick ett telefonsamtal under picknicken i Berzeli Park också, från Tobbe som tyvärr inte kunde delta på plats men gjorde det via fonen istället.

Mannfred var med och han blev kär i en go tjej. Mannfreds färger matchade hennes perfekt när Mannfred sedan gick med henne i paraden. Dom var så fina tillsammans och kärleken misstänker jag var ömsesidig.

Några av oss gick med i paraden och jag säger bara en sak, mina höfter är helslut men motion fick jag och många med mig 😉 En liten reflektion kring min närvaro i paraden. En av paradens syften är lika rättigheter oavsett vilket kön man är kär i eller tycker om. För den sakens skull kände mig ändå hemma i paraden även om jag inte kunde sjunga med i ”kampsången” i gruppen vi gick med.

En särskild grupp, två egentligen, berörde mig mer än dom andra. Stolta Föräldrar med homosexuella barn. Gruppen var inte stor men den sa en hel del om vikten av ställningstagande kring frågan och engagemanget för lika rättigheter. Hivpositivas grupp är den andra. Så sorglig och grym och många av åskådarna tystnade när den delen av paraden kantade vägen. Lite av allvaret i deras situation och kunskapen om att döden lurar runt hörnet skapade nog tystnaden.

När vi kom till korsningen Hornsgatan Torkell Knutsson gata klev vi av tåget för att få vila fötterna och få i oss något drickbart för det var väldigt varmt. Där satt vi en stund för orka ta oss den sista biten till Pride Park, Tantolunden. Jag säger bara en sak, vilka köer. Vi stod i biljettkön ca en timme innan det var vår tur. Under hela den tiden var jag kissnödig och sedan var det inte bättre än att jag fick köa bra länge innan det var min tur med bajamajan.

Mannfred njöt även om han började bli väldigt trött. Vi var kvar i Pride Park till över 22:30 någon gång. Vi såg Samantha Fox och kände igen takterna från när jag var ca 15 år. Alcazar väntade vi inte på. Vi kramades hejdå och kände stor saknad redan när vi gick.

Sista delen av hemgången var evigt lång och kroppen den strejkade verkligen. Vi tog tunnelbanan från Zinkensdamm till T-Centralen för att gå dom sista långa metrarna till bilen. Mannfred sov gott redan under KA´s tröja även om han protesterade aldrig så lite innan han gav upp och sov. Lillkillen var ”tjött” så det bara stänkte om det. Vi kom hem strax före 24 med huvudvärk men ändå nöjda.

Bilder kommer när alla berörda sagt sitt. Ett stort cybertack till alla som faktiskt gjorde vår dag så underbar.

Idag skall KA jobba
med en av brukarna så det blir en vända till Wheels Nats i Barkarby även om hela jag hellre vill stanna hemma och göra absolut ingenting.

Del 2 – Det har nog blivit lite

missförstånd kring vad jag menar trots allt. För enkelhetens skull tar jag det här i stället för att svara varje enskilt inlägg angående mina tankar kring Pride. Jag beundrar och respekterar människor och särskilt människor som står upp för sin sak och faktiskt tar ignoranta och eller okunniga människors kommentarer i våt och torrt. Observera nu att jag inte menar någon som skrivit i min gästbok så att ingen missförstår mig nu. Jag menar alltså i största allmänhet detta att inte acceptera att olikheter döms ut utan bejakas istället. Vi har nämligen rätten till våra liv.

Det jag menade vad gäller att det extrema sexuella framhävdes på Pride, observera att vi endast var där några timmar på söndagen. Grundsexualiteten är väsentlig och viktig för alla människor oavsett partnerpreferens. Grundsexualiteten är alltså inte alls det jag reagerade mot utan att det mer, för mig, extrema sexet drogs fram och pekades med. Det är för mig lite fel att pracka på våra ungdomar bilden av det extrema sexet, såom SM, dominans, bondage mm, och då spelar din sexuella tillhörighet ingen som helst roll. Jag är då så förutsägande att jag förutsätter att alla människor mer eller mindre gillar att ha sex, antingen som kärleksbekräftelse eller på sexuell lusta och det oavsett trans-, bi-, homo- eller heterosexuell.

Jag som är aningen utomstående (är heterosexuell) då vad gäller Pride osv tycker ävenså att det är en festens och glädjens plats, glitter, glamour och glädje. Ett sätt att bejaka sig själv, mötas, ha rätten att få finnas helt enkelt. Jag är för rätten till att älska vem du vill, rätten att leva med vem du vill osv. Jag har mött homosexuella människor, jag gillar människor och skiter faktiskt i deras partnerval eller kärlekspreferens och jag respekterar dom för dom om de är värda att respekteras. Med mig får man gärna hålla sin partner i handen och visa ömhetsbetygleser, så gör nämligen jag och det är fint att göra så med den man tycker om.

Att jag skrev som jag gjorde om att man kanske inte borde framhäva det grövsta i sexuell väg är för att jag tycker det är sådant våra kära ungdomar kan få upptäcka om det är så att det är vad de gillar att göra och inte att det skall vara det man ser mest utav på en festival. Jag känner att vi inte får ge fel bild till vad som faktiskt är mer att betrakta som ”normalt” vad gäller sex. Mycket sexuellt våld har förekommit bland våra unga i olika former vad gäller övergrepp tex från andra unga som faktiskt inte alltid begriper den skada de gör osv. Det finns många fler exempel varför jag tycker det är fel att påvisa det våldsamma i sex när man är ung. För mig personligen är sex en fin sak mellan mig och mannen jag älskar.

Del 1 Med en enkel tulipan på bemärkelsedagen Monica

Vi fortsätter att ta det lugnt och skall iväg en kort sväng för att förbereda inplastning som kommer in i morgon, känns bra att kunna få fakturera efter en dryg månad utan fakturor och vad det betyder i plånboken säger sig självt kanske men vi är glada ändå. Tiden är det som är nu, tiden.

Återkommer kanske senare är aningen trött men det är okej. Vill också lägga till en sak om gårdagens funderingar och det jag reagerat på är detta med framhävandet av extrem sex för att ge rätten till sin egen preferensram och detta med könslöshet, vi är inga det. Får utveckla det vidare senare Tiina när alla cellerna är på plats.

Pride och HBT tankar

Nu har farbror doktorn och proverna sagt sitt om Karl-Axel, inga baciller, inga konstiga eller misstänksamma värden på några som helt prover. Ett återstår dock och det är Borelia, svar fås om en vecka. Det Kallemannen har är ff ”bara” virus och där är det endast tiden som kan påverka, tiden och vila. Han är iaf sjukskriven två veckor men skall ha kontakt nästa vecka så vi får se. Vi tar det lugnt också och eftersom tiden liksom bara försvann i väntan på provsvar och åtgärder så struntade vi i jobbet idag.

Funderade en hel del på mina skriverier om Pride nedan och om det kunde missförstås, kände också att det blev en del felvalda, skrivna ord för vad jag menade så jag gör om det lite grann. Att vara homo-, bi-, eller ha annan sexuell läggning har, för mig, inte med rätten att vara en själv att göra. Den rätten har vi alla människor och oavsett vilken sexuell preferens man har så är det människan som räknas, dvs vi alla har rätten till ett riktigt och genuint liv med den partner vi faktiskt föredrar oavsett kön. Däri finns det många olika sexuella läggningar men jag som ”utomstående” tycker att det är fel att dra fram dessa saker för för mig handlar det inte om rätten till sexuella preferenser utan rätten till ett bra liv på likvärdiga grunder för oss alla. Det är den rätten jag känner är viktig att dra fram och visa att man får vara det man är eller känner sig vara. Det är något som behöver visas till våra unga, våra gamla och våra sådana som jag, du och resten av världen. Att därifrån visa alla olika varianter av sexuella preferenser, oavsett grundsexualiteten, är stort och i mina ögon fel gentemot våra unga för många tabun blir därigenom mer rätt och kan bidra till snevridna syner på vanlig enkel sex som i grunden bör handla om ömsesidig respekt.

Nu skall jag laga lite middag åt oss hade jag tänkt, visserligen redan för ett par timmar sedan men det är skönt ute på vår balkong.

Del 1 Mycket känns märkbart annorlunda och i sak återstår vad vi gör utav det. Jag menar nu inte annat än att se sig omkring lite mer och faktiskt måna om det som är.

Vår date i söndags gick bra även om det pga av en del omständigheter inte riktigt blev som det var tänkt. Fröken Bella var iaf nöjd och belåten till trots för en hel del strul och hon fick en riktig happening och ännu en liten sak att lägga till sin erfarenhetslista. Vi möts igen om ca 3 veckor och då skall vi få en nattgäst vilket känns lite som – på tiden. Bella gav oss två biljetter till Pride så vi tog oss faktiskt en sväng bort till Tanto på Söder. Tyvärr så var ingen av oss riktigt i skick att promenera omkring men vi har iaf varit där och gökarna Jonsson likaså.

En sak som jag faktiskt tycker är tråkigt med allt detta med berättigande av homosexuella är att det måste tas fram så extrema saker som möjligt. Vi ger en syn till våra sökande ungdomar att det extrema är rätt. Vadå extrema saker? Jo, bla SM (sadomasochism) som får ett eget ansikte via alla dessa människor klädda i SM tillbehör. Sexuella rättigheter i mer extrem form. Sådant tycker jag att man kan få upptäcka den dagen det isf är av intresse och man förhoppningsvis mognat. Kalla mig inskränkt, försoffad eller vad som helst men så här känner jag. Jag vet att det inte är det Pride handlar om men det är vad jag reagerade negativt på och positiva saker fanns det gott om. Pratade goja med en kille som fanns i HIV positivas tält, han hade en tritonkakadua som hade skadat näbben men det var ingen fara. Vi såg harmoni, tillfredsställelse och det om något är positivt. I övrigt tycker jag att det är en rätt att få vara den du är och inte den omgivning vill göra dig till. Jag gillar när jag tex ser två män hålla varandra i handen och titta på varandra med kärlek, en puss, ömhet osv det är nämligen kärlek. Precis som jag älskar att se tex en gammal tant och farbror promenera tillsammans skrynkliga och dana där värmen lyser mellan de båda och då kan jag tom känna mig mer kär i min älskade man och önska att även vi en dag promenerar så tillsammans.

Vi har också återgått till att arbeta, få timmar (mellan 10 och 15) men åter till ordningen lite trots för att jag ff har besvärligt i bröstet osv. Karl-Axel skall till farbror doktorn alldeles strax för han har ff bomull i huvudet.