Spela roll eller inte

I nöden prövas vännen, ett gammalt men ändå ganska talande uttryck. Exkludering och inkludering är olika sätt att se det på också.

Jag är så fascinerad över hur vänskapsfunktioner på riktigt fungerar och hur facit visar sig ganska snabbt i svåra tider där dom som inte kan hade hade blivit överlyckliga där någon som kan hade gjort skillnad. Att göra skillnad kan vara allt ifrån det lilla i att ställa en fråga till det stora vad nu det är, det beror givetvis på situationen i sig.

Denna pandemi har bekräftat vad vänskap är och att ord faktiskt betyder mycket och att när dom som kan och har möjlighet väljer att inte lyfta ett finger, inte ens för att ställa en fråga. Dom som däremot inte ens hinner med sig själv och har rumpan full och far omkring, ställer frågor, erbjuder sin hjälp, tar reda på. Nu har vi hjälp som vi uppskattar otroligt mycket men det känns tokigt då den ängeln har ganska lite tid.

Jag personligen var ganska varse det redan efter min nackoperation om människorna i min s.k vänskapskrets och det jag märkte i fortsättningen på året. Att dessutom sågas som människa och klumpas ihop och anses vara smuts/skräp och inte ha gjort något mot någon överhuvudtaget mer än fortsätta tro på mina ideal och kämpa för det goda.

Insikten i att det faktiskt inte heller spelar någon roll vad dom jag trodde var vänner tycker och tänker om mig för jag vet vad jag står för, vem jag är och vad jag både gjort och inte gjort. Jag kommer alltid fortsätta stå för den jag är, det jag tycker är viktigt och bry mig om även om jag kommer att fortsätta backa ifrån där jag inte betyder något. Att ingå i sammanhang har alltid varit så viktigt för mig och kommer att fortsätta vara viktigt för mig. Där jag inte ingår, där varken spelar jag någon roll eller betyder något för någon och då finns bara en väg, backa ifrån, för vem vill vara där man inte varken betyder något eller spelar någon roll eller anses vara mer än ingenting.

Jag känner ändå tacksamhet för trots att jag blir 58 år i år så kommer jag att fortsätta vara den knäpproten jag ändå är. Min försiktighet kommer återigen att bli en dämpande mur mot dom där jag inte varken ingår eller tillhör. I dag är jag inte ledsen, det var jag däremot i går när jag var tvungen att faktiskt acceptera att så är det. Visst är det roligt att få kommentar att du är så omtänksam, omtänksamma Carina, du vill alla väl, du är så hjälpsam, du vill för mycket (är mindre roligt) osv men vad betyder det, inte ett smack det är bara tomma ord.

Tack för dom här åren Tobbe

I morgon är det din begravning Tobbe!

Tänk så livet är orättvist och så oberäkneligt. Tänker på din älskade hustru, barn och barnbarn och vännerna som saknar. Du var en så otroligt varm och god människa med helt galen humor, du hade också världens otur och skadade dig alltid på något helt omöjligt sätt oftast. Vi har skojat om att du måste ha många liv. Du och och din underbara familj reste och levde i nuet

Många år sedan vi först ”träffades” via nätet Tobbe och din hemsnickrade sida, långt före dagens bloggar och när internet var i sin begynnelse för alla här i norden, år 2000. Det fanns något som kallades dagboksrejv, Netnäsa, DPN, Succe, knacka egna hemsidor med hjälp av Annika Tigers HTML-guide, klädnypedrog osv, osv. Ja du, mycket har hänt sedan dess och åren har visst också hänt.

”And if I go,
while you’re still here….
Know that I live on,
vibrating to a different measure
– behind a thin veil
you cannot see through.

You will not see me,
so you must have faith.
I wait for the time when we can soar
together again,
– both aware of each other.
Until then, live your life to its fullest.
And when you need me,
just whisper my name in your heart,
…I will be there.”

Tack för dom här åren Tobbe Rapp, vi ses!

Tobbe