Äntligen börjar etiketterna

ta slut, vi har bara 35´ kvar och då blir klara idag så redan nu längtar jag till kvällen, att få komma hem tidigare än på evigheter känns underbart. Karl-Axel är trött och aningen slut (med vissa saker som en konsekvens av tröttheten) så han har fått ett nytt smeknamn av mig, ”Senilo” givetvis med glimten i ögat. Han har lyckats förlägga hans bilnycklar och hans ena pipa. Han skyller ju givetvis på Henning men jag hävdar bestämt att det är herrn själv som lyckats.
Tessan är här och jobbar och undan går det (måste faktiskt ge henne en eloge för hon har verkligen slitit), nya killen likaså. Han heter Mika, 20 år och kommer ursprungligen från Polen, har bott här i Sverige i 3 år och pratar jättebra svenska. Det är roligt när man kan ge ungdomar en möjlighet och framförallt en insikt i att arbeta och vi är ganska medvetna om kulturskillnader så det bör gå bra (hoppas vi iaf)
Vi har även idag ätit lunch (min var inte god så den åts bara till hälften). Idag har jag kommit till ett lugn som är bra men knappast för att jag önskat den utveckling som vissa saker ledde till utan mer för att insikten om mig själv vuxit fram. Det är skönt för mig, min gode man och mitt arbete, jag kan åter vara konstruktiv och tänka rationellt utan att tro en massa. Jag har också aktivt valt att dra mig undan för att inte tränga mig på och misstolkas. Det är en rätt så bra sak att göra för då kan de som vill kontakta mig och inte bli kontaktad av mig om de inte vill.
Gökarna då, vad har de lyckats med idag, inget mer anmärkningsvärt än igår, visslat och kuttrat och gett oss en hel del rofyllda stunder av skratt. Mannfred låter som en hel tropisk djungel och Henning, ja hans röstresurser kunde man önskat mycket om faktiskt. En sak som några vet men som kan vara lite rolig iaf, förra veckan tuggade Henning sönder vissa valda delar av knapparna på vår ena telefon. Dvs. siffrorna 3, 6 och 9 så ni som inte får samtal från oss och har dessa siffror i ert nummer vet nu varför. Ingen fara på taket, vi fick givetvis införskaffa en ny telefon eftersom Tessan bara måste kunna ringa. Själva är vi hemma så lite så vi behöver inte ringa några samtal utan bara sova.
En annan sak som jag inte skrivit om är att vi numera har en ny familjemedlem, en sönderfrusen och sårig liten kattfröken. En helt underbar liten krabat som vi inte skall behålla trots att hon till viss del redan adopterat vårt hem med alla dess invånare. Hon är liten, späd och mager. En bekant ringde angående denna kisse och en likadan som suttit utanför deras hem och skrikit i värsta kylan som var förra veckan, givetvis tar vi emot kissfröken annars fryser hon ihjäl. Jag undrar lite då och då vad som hände med den andra kissen som var försvunnen när de kom med lilla fröken här. Hoppas någon vänligt sinnad människa tog hand om den annars frös den kanske ihjäl och det vill jag inte veta. Skulle den dyka upp så kommer bekanten genast med den och då får vi lotsa dessa rara djur till ett annat hem där de tar hand om de små liven på ett bra sätt. Frågan är om Tessan kommer att släppa lilla kattfröken som är hemma hos oss nu. Tessan hävdar att ”Bissy” (Tessan har börjat kalla henne för det) har adopterat henne som ”mamma”!
Hemåt bär det av och klockan blev mer än vi tänkt, vi satt bara och tittade på varandra och var allmänt trötta och klockan blev faktiskt över 21:00.