Så blir vi med barn igen

fast kanske inte på det sedvanliga viset, barnet är redan vuxet. Vi får se vad som blir för i sak trodde vi kanske inte på det vi ändå lovade att satsa en gång på. Det vi (inte bara vi) gav en chans på visade sig vara som vanligt och för den som satsade mest har det kostat oerhört. Sorgen är stor men detta är det enda rätta vad andra än kan tycka i sak.
Det blir lite provisoriskt men vi tar det vartefter. Ett rum finns men det kräver mer än några timmar att ordna till så det får bli till och under helgen och under tiden löser det sig kemiskt om alla bara vill så. Tro vad Mannfred säger när han får en rumskompis fast frågan är nog tvärtom.
Nej nu måste jag återgå. Stal några minuter för att försöka tänka lite bättre.