Henke Penke is back in town!

(Rättat: 050731, 21:59 Allmän sinnesförvirring eller inte men jag blandade ihop dagarna helt.)
I torsdags förmiddag bestämde vi om Skansendate med Sandra och Jörgen, Bertans och Sessys päron och vi skulle bara göra oss klara så förbyttes missmodet mot nästan euforiskt glädjerus från min sida åtminstone och jag tror jag smittade någon i Haninge.
Här satt jag ganska ynklig och kände mig nedstämd (jag vet, jag är hopplös) så damp det in en kommentar på ett av korten från Hennings hejdåsession.
Henke is BACK! skriver Marcus, Hennings riktiga ”pappa” och jag börjar skrattande gråta och nästan gapar åt KA att fixa fram Marcus nummer, jag måste ringa Sandra (har hela tiden velat träffa kär Henning och det har säkert också kakduvan, tillika tjurtofsen Sessy) och berätta om det underbara samtidigt som jag undrade vad som hänt och om han var okej.
Total sinnesförvirring blev det hos mig och tårarna bara rann samtidigt som jag skrattade, märklig kombination kan tyckas men inte för mig inte.
KA kom med numret och jag sansade mig (det är sant) en liiiten aning i telefon med Sandra och så ringde jag Marcus. Stackars Marcus, jag slutade aldrig fråga och ivern stod som spön i backen för träffa Henning är ingen fråga, bara ett konstaterande och då det stora NÄR? KÄNNER HAN IGEN MIG? HUR MÅR HAN? HUR SER HAN UT? osv, osv. Jag fick bilder av Henning men väntan på dessa kändes evig. Kommer att lägga ut dom men vill bara ha ett ok från Marcus först. Vi har inte setts sedan påsken 2003 när vi med stor sorg sa hejdå till Henning, situationen gjorde det ogörligt och då speciellt Hennings krig mot och med KA som stod där med söndertuggade händer/fingrar samt nacke.
Hela hjärnan fick en lätt härdsmälta kan man väl säga (jag hade ingen härdsmälta innan, bara nästan) och vi kom aldrig iväg. Var ju tvungen att dela med mig av infot till Sandra.
Nu bara väntar vi på att träffas. KA undrade om Henke kommer att säga tjena ”pappa” och så komma mot honom för gos för att i samma sekund sätta näbben i fingret. Jag har drömt mardrömmar om Henning där jag efter lång tid äntligen fick träffa honom och då högg han mig i ansiktet för att vi lämnade bort honom och han var så arg på mig. Den drömmen hade jag för flera veckor sedan och har inte med onsdagens besked att göra.
Vi får se när Marcus hör av sig eller ringer och dröjer det till måndag ringer jag igen, inte tu tal om den saken.
Jodå, vi kom iväg till Skansen men om det skriver jag senare. En underbar dag med härliga människor och så rogivande trots knatandet och Ugglaturnéen som vi hörde där vi gick.

Social comments

Loading Facebook Comments ...

0 svar på “Henke Penke is back in town!”

  1. När jag känner mig ledsen och nere så vill jag gärna kramas lite med dig. Hoppas det är OK? Du är en godhjärtad människa med ett ärligt sinne. Det häftiga är att du har en karl som är likadan.
    När kan ni adoptera ett förvildat barn? (;-)
    *kram till er båda*

  2. Vi kan adoptera dig när som helst men du vet att jag har ganska tuff attityd till detta med alkoholen och det ruckar jag inte på.
    Tack för omdömmet om KA och mig, hoppas du tycker det även i dag.

Kommentera