Jag lever

och har varken gått i graven eller rymt men jag har ingen tid under dagen och orken tryter när jag väl är hemma. Till råga på allt damp det ner en DVD med massor av musik från då och nu. En låt jag önskade mig särskilt var Single Girl och den fick jag i flera versioner, tusen tusen tack bröderna Forslund. Salig är milt beskrivet.

Det är mängder av låtar från 60, 70 och så en del särskilda ”Liberia” låtar som får mig och många andra liberiabarn att ”shake loose” och försöka ge sig på bump eller annat dansande åt det hållet. Jag skrattar ff åt alla ”gubs och gums” som såg ut som en drös 17 åringar där vi alla skakade loss på dansgolvet i nostalgins tecken.
Ingen i den gruppen, som var 82 till antalet, kunde kallas annat än tjejer och killar för så var vi alla och det har inget med alkohol att göra på några som helst plan.

Nästa träff hålls i Finnhamn år 2008, må vi alla leva och ha hälsan tills dess för en sak är säker, dit skall jag och många andra med mig.

Nu tänker trött, tråkiga jag gå och lägga mig så sov så gott. Jo, ett litet p.s. växellådan var inte växellådan (tack och lov) utan bara en trasig sprint och det blev billigt om man jämför med alternativet, bara 500:- riksdaler och glädjen var ganska så total över det också faktiskt.

Tänk, otur allt som oftast men samtidigt mitt i skiten så nog fasen har vi tur ändå på något absurt sätt.

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Bump?
    Det skulle jag vilja se….(;-)
    *kramis*

  2. Åh Jerry, du skulle ha varit där om det var bump du menade. Så häftigt med alla galna ”ungdomar”. Jag kan annars dansa bump med dig vid tillfälle, bara att hojta till oavsett om vi är på Fyrishov, i parken eller ute jag har inga sådana hämningar men det vet du redan.
    Puss på dig och snart kanske du börjar skriva igen, eller.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.