i lördags (17/9 2005) var mer än trevligt och bruden var så vacker, riktig åh jag vill gifta mig igen (givetvis med samme man) och komma ihåg känslan av att stå där framför prästen. Varken KA eller jag kommer ihåg särskilt mycket av vad som skedde i kyrkan mer än att vi faktiskt blev man och hustru och döttrarnas sång samt brudnäbbarnas ursöta assistans och så vägen upp till altaret som jag minns som i ett rus där jag gick gången fram lotsad av Helge och andades psykoprofilaxaktigt för att ens kunna ta mig fram. Turligt nog höll Helge mig med ett fast grepp i armen så att jag stod…