En riktigt vidrig förkylning

som aldrig verkar ta slut. Hela veckan har jag varit hemma vilket känns dubbelt upp. Oerhört dåligt samvete som gör att jag stressar trots att jag borde slappna av istället och låta allt vara eftersom jag inte är hemma för ros skull utan för att jag är sjuk.

Kristi Himmel helgen försvann i ett febrigt töcken som övergick från feber till att bara kännas som bomull och ställa till det i både bröstkorg och hals. När det värsta där släppte gick det över till att stoppa upp näsan med örovärk i vänster öra.

Status är väl att jag inte är i någon som helst form och pallar inte mycket men har fokus inställt på att helgen skall fixa kroppens nollfunktion.

Det var det segaste jag varit med om i förkylningsväg, jag som aldrig blir sjuk har nu blivit sjuk 2 ggr inom loppet av 2 månader vilket känns märkligt.

Jag tror två faktorer spelat in varav bara en första omgången, vetskapen om att vi nu är klara (sista betalningen närmade sig i mars och den är nu redan över iom maj betalningen) med min del av fogden efter 6 års vedermödor på den ekonomiska fronten vilket är en börda hur man än vill med den saken.

Faktor två är att jag kommer att vara bland många andra när vi går in i augusti månad, dvs arbetssökande pga besparingar. Det i sig är väl skräp men det lösr sig nog kemiskt med tiden.

Båda sakerna har väl gjort att mina normalt väldigt goda försvarsmekaniskmer har gett vika och jag är mer mottaglig.

Bookmark the permalink.

4 Comments

  1. Tonårsmorsan: Ja, bra kämpat tycker vi också. 6 eviga år även om första året inte innehöll någon avbetalning utan då levde vi på smulor ändå, inte så fet akassa som egenföretagare med dåliga vinstår.
    Pengar gör en ju inte lycklig men utan blir man nedtyngd när man inte kan göra ens dom basala sakerna utan måste välja mellan allt man ändå måste ha som kläder, fixa tänder, glasögon, fixa håret osv, osv och då menar jag inte uteliv eller semester.
    Kramar och kör hårt ikväll.

  2. Anneli: Jag skall inte klaga, en förkylning är en droppe i havet men ändå har det känts som något oerhört tungt som bara tyngt ner. Gissar också på att det är alla yttre omständigheter som till slut tagit ut sin rätt och dragit ner mitt immunförsvar och att jag också sänkt garden.
    Nu återstår ju resten att ordna och att fixa ett nytt jobb som är prio 1 i dag men energin till dag bara försvann.
    Aningen bättre men bra, nej, men det spelar ingen roll. Ni får det vara bra känner jag, orkar inte bara ingenting.
    Kramar Carina

  3. Fy för att vara sjuk. Dubbelt fy för dåligt samvete! Skönt att det ekonomiska löst sig till sist! Bra kämpat! Kram! ♥

  4. Usch då!
    Det låter jobbigt.
    Jag brukar inte heller vara sjuk särskilt ofta men i vinter så var jag förkyld flera gånger.
    Men jag tror att det var/är immunförsvaret som blir påverkat p.g.a yttre omständigheter.
    Jag lider med dig.
    Hoppas du mår bättre nu!
    KRAM
    /A

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.