och dom känns en hel del. Det var ett tag sedan jag stod rakt upp och ner i nästan 8 timmar. Det var ändå väldigt roligt och KA och jag tog en lunch fast där äter vi inte fler gånger för maten smakade inget särskilt alls. Mannfred var med och rätt så nöjd, det kändes nästan som innan och lite sorgset kändes det faktiskt. Frågan är om vår planering håller alls. Vi har räknat med ca 50 manstimmars jobb med monteringen av plastfickorna sedan tillkommer packning, hämtning av nya affischer och lite kringgöra. Vi får se om vi grejar det tills på fredag eller om helgen också kommer att gå…