jag nästan jämt. Nu är det slutet på Torey Haydens ”Vackra barn”. Sista sidorna räcker lagom till resan in. Boken är så sorglig men ändå inte för det finns hopp även om det kan verka långsökt. Tänk så ofta utsatta barns hopp hänger på enskildas engagemang och det i sig är illa för det är för få engagerade vuxna som vill och också gör. Den visar på vuxnas grymhet och socialens bristande jobb i att hjälpa utsatta barn och det är applicerbart även här i Sverige för INTE har vi ett bättre fungerande system trots att vi kanske tror det.
Solen skiner och kanske blir det en underbar vårlik dag. Det hoppas jag för det är en del att göra och med solsken går det alltid både fortare och lättare.
Ciao!
Böcker läser
Bookmark the permalink.