• Livet i Gökboet

    Förresten

    är det min och andra norrmäns Nationaldag idag. Hipp, hipp hurra för vår dag. Mamma skojade och sa grattis, jag är den enda norrbaggen i familjen förutom pappa. Syrran blev avfälling (svensk) när första barnet var på g (sambon är svensk) och brorsan för att kunna fortsätta som elitdomare för Sverige. Förbenade avhoppare 😉 sa jag då och tycker ff. Det går inte att heta Wesenlund och vara svensk som jag ser det iaf. Planer fanns att möta upp bland alla andra galna landsmän på Skansen men så blev det inte, kanske nästa år. För den delen så får jag i princip inga mail alls numera och det är ju…

  • Movabletype

    Morgonstund har guld i mun

    sägs det men jag håller inte alls med. Arla morgon sover jag hellre. Upp före 7, då gav jag upp. Gisses vad ljudkänslig jag är, allt från pälsbollarnas snusningar till att KA ändrade sovställning. Nu har jag ändrat alla mina epostadresser så att jag iaf vet vart spammet kommer ifrån om det kommer. Min gamla carina@gokboet.nu existerar inte längre alls. Under mitt namn sist i texten finns en klickbar ny adress (den skall vara spamsäker men …), gästboken har ny och kontaktformuläret likaså. Jag är alltså ff nåbar om det nu skulle råka vara så och min wesenlundsadress är väldigt användbar. Jag kommer också att veta exakt var spammet kommer…

  • Livet i Gökboet

    Positivt tänkande

    är av vikt i alla lägen men man måste då förmå sig att ta fram allt positivt. Bröllopsdagen gick i jobbets tecken och när jag kom hem mötte KA upp vid pendeltåget. Han hade stått i med städning och så stod där en fin röd ros vid min dator och en påse med en present i på min stol. Älskade make, det var en vetekudde. Jag hade inte köpt ens en blomma för huvudet var inte med även om jag kom ihåg dagen först, en kopp kaffe vid sängen fick Kallemannen iaf. Vetekudden måste jag bara skriva om. I julas ”fick” jag två i julklapp (jag var med och köpte…

  • Livet i Gökboet

    10 års BRÖLLOPSDAG

    är det idag. Tänk att 10 år kan bara rusa iväg så där. Livet är ganska förunderligt ändå och vägarna fram inte alltid som man tänkt fast sidovägarna är goda dom också. Jag är så glad för min Kallemann så det finns inte. Bättre livskamrat har jag inte kunnat önska mig. Längs vägen omvärderar vi i mångt och mycket och lär oss annat. Det är fascinerande. Tråkigt nog är det dags att göra sig klar för jobbet så jag ser framemot kvällen när jag kommer hem. Beroende på kanske vi tar en matbit ute, vi får se.

  • Livet i Gökboet

    (2) Det gick

    vägen med ryggmärgsprovet trots stor osäkerhet hos läkaren. Fröken är värd all beundran med tanke på hennes otroliga sprutskräck. Stolt är väl fel ord men jag känner mig stolt ändå. Borelia, B12 och en hel drös andra prover togs igen men dom förra visade njet och nada och dessa antas göra likadant men för att säkerställa så och det är bra, dubbelkoll gör ju inget. En märklig sak är mitt i allt detta, jag känner mig lugn av flera skäl. Dels har jag ett viktigt bollplank i MS frågor (tack), dels är frökens läkare också forskande professor inriktad på MS och så otroligt go och mjuk som människa som förmedlar…