Tiden, vart tar den vägen?

När jag har haft tid ville inte ett enda cgi-script fungera och i går när vi väl kom hem dog internet så jag stängde ner och la mig istället. Detta skrev jag innan jag skulle iväg i morse och hann inte mer än det men fortsätter nu ikväll (21:06) istället. Tog en paus och skickade upp lite svammel men samtidigt kanske lite som det var då, när vi var unga eller tom små.
Lite om dagarna som bara försvann.
Jag gick på teater med Shw och i ärlighetens namn kände jag mig väldigt osäker för jag har aldrig varit på teater för Jerka kan man inte riktigt räkna som det tycker jag iaf. Det var och är en mäktig teater Bergsprängardottern som exploderade av, med och om Lo Kauppi. Klicka gärna på filmlänken till vänster under Los kort. Shws tankar om och kring teaterdaten.
Den lämnar ingen oberörd och när föreställningen väl var slut kände jag mig så sorgsen och samtidigt så fylld av att hon faktiskt fick till sitt liv för det Lo visar på scen är sant. Det berör och jag kände så för henne och tänkte många tankar kring många frågor för visst är det mycket i det som sker på scen som är verkligt, har varit verkligt för många av oss. Antingen genom föräldrar, barn, sig själv eller andra väldigt närstående. Det är olika aspekter på en simpel fråga egentligen, låt oss få vara som vi är och sätt inga etiketter för dom är ofta felaktiga.
Lo tog även upp Hassela och dess arbetssätt som är så orhört kränkande. Jag kan inte förstå att det blev folk av alla dom unga som hamnade i Hasselas omsorg eller klor beroende på vem som säger antar jag.
Los berättelse och skildring är oerhört lik boken jag läste ut förra eller förra förra veckan, Lotta Thell I skuggan av värmen Min version av boken innehåller två böcker, hennes första bok längst bak och sedan den ”riktiga” boken i början. Den är trasig och smärtar som faktiskt sanna och tunga ämnen för det mesta gör mig åtminstone.
Innan teatern fikade vi på Mosebacke Terrass där jag aldrig någonsin varit tidigare och om jag inte har helt fel är det väl där Linda Nybergs program sänds ifrån. Det var väldigt mysigt och en skön stund. Efter teatern blev det lite bråttomt då våra respektive tåg skulle gå åt olika håll.
Jo, visst höll vi på att missa andra delen i monologen men det kändes konstigt så vi stod kvar en stund och så liksom fick vi vara med om del 2 av denna underbara men svåra monolog. En viktig sak i det svåra, det var många spontana och ärliga skratt och det lyfter.
Då var lördagen avklarad och söndagen med papegojträff fortsätter jag med i morgon. God natt!