gick bra och fröken är värd en stooor eloge. Livrädd för sprutor och den ångest det sätter igång av bara tanken och ångesten tar över, hjärtklappningen ökar och handsvetten känns som en flod och det är halkigt där man håller fienden. Underbar sköterska med tålamod som en labrador, minst, och så gick det. När väl sprutan var i tog fröken över och tyckte att det där var ju inget. Nu vet hon iaf tills nästa spruta nästa vecka. Sprutan i sig går väl an men biverkningarna med hög feber, frossa, svettningar och smärta som är jämförbar med värsta influensan. Det satte i gång efter dryga 3 timmar efter sprutan och…

är jag och det är väl så. Inte för ovanan att jobba för jag har ändå jobbat åt LDA ideellt 1-2 dagar per vecka sedan i somras och fram till nu. Det är nog långa dagar och resor och rörigt. Det tar tid att riktigt komma in i något jag egentligen inte kan. Det är många projekt, många skolor, många bilder och dessa skall helst passa ihop och lösryckta namn, platser och projekt ger ingen bra bild utan då blir det pussel. Sedan är det nog det att påbörja en sak, avbryta, hoppa till en annan, gå tillbaka till det jag höll på med och så vidare i den ordningen…

är inte bra och jag är dyngtrött. KA såg ut som jag kände mig så jag antar att han känner sig ännu döare än vad jag gör. Får väl skylla mig själv för jag borde ha hoppat i säng lite tidigare. Dimmigt värre är det här, ävenså i knoppen kanske. Nej, så illa är det inte men segt som sjutton. Jag har druckit ett par koppar kaffe och skall snabbt slänga i mig en till och sedan hoppa i byxorna, göra Mannfred klar för buren, bädda och sedan rusa till bussen. Har jag ätit? Nej, men jag tar med mig en banan och kanske en Risifrutti. Jag har skrivit två…