(3) Tack och lov!

Jag har svårt att koncentrera mig på något särskilt mer än nyhetsflödet från Sydostasien och alla döda, skakade och försvunna. Visst tänker jag, som många med mig, på turistställena men jag tänker främst på länder och orter där inga resurser finns, i dom fattigare länderna i regionen. Jag tänker att vilken tur att Bjarne (min lillebror) kommit hem, en väns lillebror befinner sig där nu och är okej just nu iaf men alla andra som ingen vet något om. Alla som ingen har kunnat ropa ut som saknade och alla som bara är borta.
Jag skall vara glad att jag har tak över huvudet, att vi är friska och att vi faktiskt har det bättre än dom som inget har. Jag såg på Sydsvenskan att dom hittat bloggar och resedagböcker från personer som skriver direkt från det drabbade området (länkar finns lite nere till höger)
Så små vi är ändå när det gäller vädrets makter och naturens krafter, så små. Ett flygplan med det som kan tänkas behövas av räddningsutrustning mm flygs ner i morgonbitti och Röda Korset håller på att förbereda sin del i hjälparbetet. Har du möjlighet så bidra med en peng till Röda Korset.
Alla hemska följdsjukdomar som kan komma att slå till med full kraft som tex kolera som är dödlig även den, särskilt med tanke alla vattenföroreningar och säkerligen svårigheter med att ta hand om alla döda. Människor som ligger och sväller i vattnen runt omkring. Det känns skönt ändå att jag är här och inte där för även om jag vill hjälpa aktivt så kan jag inte tänka mig hur människorna därnere kommer att må när dom väl åker hemåt efter utförda hjälpinsatser.