Veckorna bara rusar iväg och jag märker att ingenting hängs med hos mig själv. Jag skyller på torkarfläktarna även om jag inte behöver skylla på något. Det är rörigt med dom och dagarna går liksom i ingenting kan man väl bäst beskriva det som.
Det finns inget som ens går att göra förutom vattna dom stackars blommor som ff lever, kolla in och fixa med sköldisarna, vika tvätten om det finns och sedan sitta vid datorn innan den eviga processen med disk i trappen, kaffevatten osv inför morgondagen och sedan sängen och en god bok.
Gissa om vi båda längtar tills det är färdigt för det är skönt att kunna ha ett hem och inte något som ser ut som det är färdigt för rivning när som helst. Jag har ett mentalt sikte inställt på att det borde vara färdigt innan jag fyller år för då är hösten redan långt gången och månaderna har verkligen vandrat iväg. Blir inte det i oktober så mitten på november men längre än så sträcker sig inte mitt mentala tålamod just nu. Det är som på landet fast värre för vi är inte på landet i något torp utan moderniteter.
Ett stort P.S. Henning är här, han har sovit över. Mellan honom och Mannefredde verkar det inte lika kompisaktigt även om Mannefredde vill närma sig men Henke ville inte utan markerade. Kan bero på att ingenting är sig likt här, absolut ingenting. Jodå, Henning kände igen mig i går och jag började gråta för han reagerade på rösten innan han ens såg mig. Tessan kände han igen direkt utan att hon var nära och då blev han alldeles struttig.
Rubriken då, jo jag skriver en text om den dryga veckan också, strax 🙂
No comments