Tänk, nu äntligen börjar något som känns som mental ro att kännas igen. Det tog liksom helt slut, inte för att någon verkar ha saknat mig nämnvärt men det gör inget. Det känns ännu bättre på sätt och vis att det är för mig jag skriver och framför har lust att skriva. Helgen som var vår första gemensamma lediga hel helg på ganska många veckor avslutades ganska snöpligt – hjärtvak på Danderyds Sjukhus med både det ena och det andra inkopplat. Det började redan på torsdag med tyngd över bröstet (mitt emellan) och smärta som ökade/minskade och som strålade ut i vänster arm och ner mot armbågen. På nätterna gick…