Det kunde ha blivit lite mysigt

men det bidde inte så. Vi skulle baka och greja knäck och kola i eftermiddag kväll men som vanligt (jag borde ha vetat bättre) så blev det "sjukt" (all reasons are good reasons) så barnet kom inte. Tappade både lust och den glädje som ändå hade infunnit sig och blev arg på mig själv för jag vet ju att det alltid blir så här.

Redan innan denna vecka hade KA och jag ställt in oss på att vi blir solo och den första sorgen böts sakta men säkert till något positivt och glädjefyllt. Vi började fundera över vad vi ville äta och vad vi skulle kunna handla. Vi bestämde lite löst hur vi skulle göra och sedan började vi båda se framemot Julen utan resten av den s.k. familjen.

Helt plötsligt så blev det ändrade planer för en i familjen och det skulle firas lite juligt här trots allt. Vi skulle baka lite och greja godis och ha det allmänt trevligt idag (första icke arbetsdagen denna vecka). Dum som jag var såg jag fram emot dagen i dag med skratt, tjo och gemenskap men … Nu är jag arg på mig själv för att jag än en gång så gärna ville tro. Jo, besviken, självklart är jag besviken men jag är van ändå gör det faktiskt ont trots att jag är vuxen.

Det sorgliga med att bli van av besvikelser är att där finns något sakta men säkert vuxit fram och som känns som nolltolerans. Jag kapar utan tvekan numera, passar jag inte så passar jag inte och jag trugar ingen. Efter att försöka få till umgängen både inom och utanför familjen och det liksom aldrig ges ens respons så inte fan tänker jag fråga något mer. Your loss and my mental salvation.

Skinkan är iaf klar och KA filar på ett julkort (KA har varit riktigt sjuk sedan förra onsdagen och är nu mycket friskare). Hela veckan har han gjort lite här och lite där mellan det febriga sovandet trots att han inte alls borde. Det är fint här och advenstakar blev det ändå för dom hade för 49:- styck på Coop. Våra från förra julen hade lagt av, ingen felsökning gav några som helst öppningar för att kunna laga något.

KA gillar rödbetssallad så en sådan skall jag göra snart, koka knäcken, baka cocoskakor och syltsnittar och janson blir också ikväll. (Det som inte blev blir i morgon eller en annan dag, nu går jag och lägger mig. 22:05) Köttbullarna gör vi tillsammans i morgon förmiddag. Efterrätten blir något enkelt för den som skulle baka mandelformarna uteblev.

Ensamhet är ibland positiv men lika ofta är den faktiskt en ond nagel i ögat. Jag sörjer det som jag så gärna ville ha men som aldrig blev. Det är bara att inse att både KA och jag är ena riktiga ufos som inte tar emot det som bjuds när det bjudna oftast är sista hands alternativet. Ufos kan jag ändå inte riktigt hålla med om för även vi har självkänsla och någonstans får det räcka.

 

Redan jul – är du sen

Så illa är det inte här men om du behöver så kan du läsa Aftonbladets tips för att rädda julen på 9 minuter som jag kopierat in nedan.

Mat & klappar för 900 kronor

Mat:
Julskinka, Scan färdigkokt 2,1 kilo: 194 kr.
Mamma Scan, köttbullar: 25,90 kr.
Risgrynsgröt i tub (till ris à la Malta): 12,50 kr.
Rödbetssallad (nästan sillsallad): 15,90 kr.
Två sorters sill: 26,90×2= 53,80 kr.
Ost (nästan julost): 44,90 kr.
Julvört: 25,50 kr.
Julmust: 24 kr.
Prinskorv: 21,90 kr.
Potatis: 19,90 kr.
Julöl, sexpack: 63 kr.
Clementiner: 24,90 kr.
Aladdin, choklad: 65 kr.

Klappar:
Pocket till frun; Michael Connellys ”Fällan” 63 kr.
Video till stora sonen: X-men 1,5, extrapris: 86 kr.
Ljudbok till mindre sonen: ”Narnia – Häxan och Lejonet”, 149 kr.

Julpynt:
Wunderbaumgran: 17 kr, kan placeras med ställ på julbordet i brist på äkta vara.

Summa för dräglig jul, mat och klappar, för en stressad familj: 906,20 kr.