När uteslutandet sätts i system att det går inte, det passar inte, det skall göras annat just då, ja men bara om det blir inom den tidsramen eller så sägs det ja och sedan blir det inget utan att man varken hör av sig eller dyker upp, eller så svaras det inte alls utan man bemöter med tystnad. Ttill slut någonstans så ger man upp och inser att där finns inget mer att vara del i. Beroende på hur, var och kanske bara att, är det ofta som att förlora någon men skillnaden är att här lever det som sörjs över och den processen är svårare än definitivt dödsfall i…