Arbeta

skulle vi göra idag men av det bidde det inte mycket. Vi vaknade lite för sent för att hinna göra allt vi gjorde innan vi kom iväg. Pratade med min syster, lagade korvgryta så den skulle vara klar när vi kom hem, pratade med r2 och då bidde klockan liksom mycket. Särskilt med tanke på att Kallemannen ville iväg på Antik och samlarmässan i Jakobsberg. Jobba skulle vi ändå och bara en snabbis på mässan men det bidde göksamling och massor av frågor från uppriktigt intresserade personer, goja kan jag prata länge. Ja, gojorna var med, det är dem alltid förutom in i matvaruffärer. Herrarna Gök är som medlemmar i familjen på gott och på ont. Om man bortser från dem som undrade om gökarna levde osv för sådana frågor var det en del av. En av personerna blev så glad av pratstunden så vi fick två stycken färska squash från hennes kolonilott. Vad gör man med squash, hjälp mig så de inte går till spillo. Klockan var då närmare 15:30 och det var lite sent att sätta igång med det vi egentligen var tvungna till så morgondagen blir mer än hektisk, usch. Två dagars jobb på en men det går nog.

DPN,
Dagbok på nätet har jag joinat. Bättre sent än aldrig. Inte för att fler besökare är viktigt längre, det var viktig förrut faktiskt, utan för att det är kul att vara med där bland så många andra dagbokare. Jag är ju med på Succé också men det är stora skillnader på de båda ställen. Succé har ett forum där det är fritt fram för respektfulla diskussioner, ibland spårar vi ur men det är kul ändå eller kanske trots det. DPN är en samlingsplats för dagbokare. DPN är ju nätdagbokens ursprung för det var där allt började för ett antal år sedan. Konstigt det där med nätet och vad som sker runt omkring i ord. URL är roligt men IRL är roligare och särskilt när man kan kombinera URL med IRL och det man känt inte var fel, hittills kanske bäst att tillägga.

Världen
vi lever i är makaber och det vet vi väl alla mer eller mindre men jag avskyr det vidriga som sker och som många av oss blundar för. Den blivande 20 åriga flicka som blev ihjälslagen av hennes före detta sambo. Det finns 3 bra artiklar som speglar det som skedde och vad man kanske skulle kunna göra för att möjliggöra överlevnad för dem som lever i dessa destruktiva relationer med en våldsam maktkontrollerande partner, 20-åriga Therese dödad med gummibatong, Ringde sin mamma – två timmar senare var hon död (länken fungerar inte längre), ”Förbjud kvinnor att träffa män som slår dem”

Den sista av dessa är en sak jag reagerat mycket på men inte negativt utan faktiskt postitivt. Jag tror mig veta att jag hade kommit loss betydligt tidigare om så varit fallet för jag hade då yttre krav som styrde min vilja och inte bara mina känslor som levde på hoppet hur osannolikt det än kan låta. Jag hade ockå ett yttre ”vapen” i att vara tvungen och att också få hjälp där. Detta förutsätter ju att polisen vet vad som sker. Oftast så sker misshandel i lönndom, dvs ingenting märks mer än kanske en skygg granne eller så, ibland kan man kanske höra något bråk men kanske inte sådant man förknippar ihop med misshandel. Att hjälpen i dessa situationer inte hjälper vet vi som haft det nära eller känner till det mer direkt. Besöksförbud hjälper i princip aldrig och tom det är svårt att få för dem som verkligen är i behov av det. Det är jobbigt att läsa sådana här artiklar för man vet att om hennes hjälp varit mer konkret så hade hon säkert klarat sig, garantera kan man inte göra. Jag förstår att en person som aldrig blivit utsatt av detta inte kan förstå att man inte går efter första slaget eller första psykningen men det smyger sig på och så vip är man mentalt inlåst eller åtminstone faskedjad i mentala bojor som innehåller mycket rädslor och väldigt lite självförtroende.

Viktiga beslut

är det dags för och i sak är det inget oväntat men samtidigt vill vi inte. Beslutet måste inte tas idag, ej heller i morgon men mentalt bör det redan vara taget. Mentalt är det redan taget även om möjligheten finns till det motsatta. Kryptisk, inte jag inte utan ganska klarsynt faktiskt även om det inte verkar så.

Annars så lever våra nyaste
tandborstar ff och det i en knapp vecka denna gång. Hoppas det håller i sig längre än sist.

Ordfattig
är jag ff så det blir bra så här för nu men mycket cirkulerar inombords. För övrigt så är veckan ff full med jobb och allt är försenat men nu skall det ut i tid så sent blir det ikväll också.

Fel, fel så fel hade jag,

inte i tanken men antagandena om artiklar, dvs medias bevis på misshandel. Fann många i går och denna var bara en av flera. Skönt med grannar som lyckades göra en skillnad för det är många gånger det som behövs.
Får återkomma senare nu måste vi iväg, sena som alltid. Karl-Axel har feber och en annan har fått något konstigt så vi får se vad som sägs senare.
Ha en bra dag tills senare alltså!

Ett nytt år med nya möjligheter.

Visst är jag filiosofisk! Näe, kanske är det inte min bästa egenskap men ett försök går väl alltid bra. Året har börjat bra, snön yr utanför och graderna ligger enbart på -10. Känns skönt att slippa måsta gå ut för skönt är det inte ute.
Året avslutade vi i vaket tillstånd 🙂 med en god hemlagad middag och (hör och häpna) 1 glas vin var plus vatten. Smällarna kikade vi på från fönstret för ut iddes ingen av oss gå. Tänk för bara 10 år sedan så var det minnsan livsviktigt att ha smällare, vara ute när det blev nytt år osv. Man ändrar sig med åren även om man inte är pensionär riktigt ännu iaf. En sak som jag inte slutat med ännu är att försöka var först med att hinna säga Gott Nytt År, jag hann det i går också och då blev jag nöjd.
Dagen har gått i sakta mak (som vanligt) och inget särskilt har inträffat. Jag har fördrivit tiden med att kolla igenom nättidningarna efter nyårets efterräkningar om misshandel och skönt nog så fann jag knappt något. Detta brukar vara en av de värsta helgerna när det gäller misshandel av kvinnor och barn. Det är väl för tidigt att ropa hej för mycket har antagligen varken anmälts eller upptäckts ännu.

Jobb och jobb och mera jobb

och så till sjukgymnasten. Varför då kan man fråga sig, jo JOWES har tagit ut sin rätt i form av tennisarmbåge på min högra sida såklart, inte vänster inte – är ju högerhänt. Det är inte så illa som det kan verka, ärligt. Just nu är det väl relativt bra, har ätit medicin mot muskelinflammation så den värsta värken är borta. En annan av mina vänner har det dock än värre, hennes inflammation sitter i höft och ben och hon tar det inte särskilt lugnt heller. Vi lär oss väl när vi blivit gamla och senila och inte har en aning om annat än fikarummet på pensionärshemmet *skrattar* gott faktiskt. Är man envis så är man envis.
Jag har också bokat biljetter till UB40 konserten och det skall bli väldigt roligt, de kommer till Annexet i Stockholm den 10 augusti. Då får afrikanen i mig lite utlopp och det är väl på tiden. Skall också få nöjet att lyssna på mina gamla favvisar Smokie som spelar i Uppsala under Fyrisfestivalen (tack Tiina), kanske blir det en vänskapsträff samtidigt, håller tummarna.
Nu skall jag hoppa i säng så god natt och tack för mig

Idag var det deklarationsdags

precis som det är varje månad vid nästan samma tid för företaget JOWES. På jobbfronten är det ganska skönt, aningen lite kanske men inte så man behöver svälta heller. Det där med företagandet är inte en dans på rosor utan ett väldigt hårt arbete, speciellt då om man ”kör” vitt som det så fint kallas. ”Kört” vitt har vi gjort i vartenda ett av våra snart 8 år så ”feta” i pluskan kan man inte kalla det för precis. Fast den dagen man blir gammal så vet man att man åtminstone gjort sig förtjänt av vartenda öre.
Tänkte på en sak som berör många fler än vad man kan tro, ämnet kvinnomisshandel. Se denna länk så förstår ni kanske vad jag menar fast man pratar inte om det och det är ju lite lustigt. Man skäms och man låtsas inte se det för då finns det inte, kan det vara så illa med oss människor så att det är så här det är. Kvinnomisshandel lär jag återkomma till fler gånger, det finns otroligt många (tragiskt nog) bra sajter med bra information om ämnet men det tar jag en annan dag. Har vänner som vet och själv vet jag och tillsammans så vet vi alldeles för mycket om ämnet för att det skall vara bra.
Att ha upplevt misshandel ger en skador, i många fall skador som aldrig läker utan blir ett evigt kämpande resten av livet. Den dagen man träffar en eventuell blivande livspartner så krävs det oerhört mycket av förmågan TOLERANS och FÖRSTÅELSE för att vi som varit utsatta är så fulla av att överleva. Svårt att förstå för den som inte har en aning men för oss berörda så vet vi precis vad det handlar om.
Ämnet är tungt och blir inte kort så det återkommer jag till och antagligen även på annan plats.
God natt for idag och sov gott.