Gårdagen gick till att plocka

ihop det sista. Sista? Ja, jag undrar i mitt stilla sinne hur man kan missbedömma så radikalt egentligen. Vi var igång ca 09:30 på morgonen och gissa när vi landade hemma. Jo, 02:30 kom vi in genom vår ytterdörr. Ingen av oss är människa idag. Kroppen känns rejält överkörd, tom mina hälsenor gör ont och för att inte tala om höften jag faktiskt har. Tycker jag synd om mig? Ja det gör jag och jag tycker också synd om Kallemannen. Det tog aldrig slut helt enkelt igår. Ingen människa hade fått mig att tro att vi skulle hålla på att plocka ihop saker kring 02:00 på natten. Dagen idag blev visserligen sovmorgon men rödögda och med huvudvärk så hade vi nog kunnat sova mycket längre men gökarna tyckte att det var dags att vakna.

Vi har ff en hel del att
ställa dit det skall men först måste vi bli mer människor än vi är just för tilfället. Vi åt ingen mat alls igår heller för tiden bara försvann och vi slet som djur men idag skall det bli både frukost och rejäl middag och kanske kan vi få lite ledigt. Jag ligger efter med mail och jag lovar att återkomma alldeles snart eller rättare sagt så snart kroppen liksom tillåter det för helst skall hjärncellerna återkommit och nu känns det som att kanske tar ett tag.

Ha en bra dag så kanske
jag återkommer senare idag, man vet aldrig om cellerna återkommit eller ej. Var rädda om er.

Grymheter

mot våra kära husdjur. Fy f*n och jag har inte läst artikeln för jag kan inte men kan du så läs. Oavsett om du läser eller inte så skriv på namninsamlingen på Aftonbladets första sida.

Den normala vardagen
börjar kännas som att den är på G även om en del återstår. Nu återstår enbart våra egna privata saker som måste hem för på nya stället finns det inte plats. En viktig och oerhört krävande sak blev grejad igår. En tungtransport lastad med vår kuverteringsmaskin, vårt säkerhetspallställ och vår ”fina” gaffeltruck kom fint till nya adressen. Kallemannen höll på att gå upp i limningen innan kuverteringsmaskinen stod där på lastbilen för saken är den att den skall balanseras och ligga i exakt rätt vinkel (den är tung och dryga 3,5 meter lång) med hänsyn tagen till viktskillnader när den seglar ut genom fönstret på plan 2 för att åka neråt i en kran med ”bara” spännband runt den och slutligen ställas på ett lastbilsflak. Måste säga att de 3 killarna som grejade transporten visste exakt vad de gjorde. (tillfällig kaffepaus) Pausen bidde lite lång men nu är jag åter 😉 Slutbesiktningen är inte förrän den 5:e november (vald av värden) så vi fick en hel extra helg på oss och urstädningen blir i helgen.

Vår assistent,
fröken Bella åker hemåt idag igen och lite tråkigt för hennes del blev det att tryckeriet inte riktigt håller det de skall för de jobb Bella skulle få göra har inte kommit men kanske kommer det ena nu på morgonen så hon får chansen att prova på oblatering, en etikett runt framkanten på materialet och som sätts på för hand. Det kommer att bli väldigt tråkigt när Bella åker hem men samtidigt tror jag att hennes kära mor och far blir desto gladare.

Jag börjar känna mig
lite mer åt mitt ”normala” håll vad nu det är för normal har jag väl aldrig ansett mig vara men hellre så än som alla andra. Så kanske, kanske kommer orken och energin att åter skriva ett ord eller två i gästböckerna. Läser gör jag men orden har liksom inte riktigt orkat infinna sig men lusten är iaf där igen och DET är positivt.

Gästboken havererade
i går när jag skulle radera ett ”spam” inlägg och gjorde det 2 gånger så hade jag helt plötsligt fått över 800 inlägg så det var bara att sitta och rensa dubletter. Förhoppningsvis har jag inte lyckats radera några inlägg men jag törs inte garantera något eftersom det är färre antal kvar än vad det var innan den hade över 800. Har du eller ditt inlägg försvunnit så var det inte av uppsåt iaf. – Till jobbet, till later alltså och DU var rädd om din dag, den kommer aldrig igen.

Gårdagen

var en riktig katastrof med tanke på allt som skulle fungera och ff inte gör det. En dator kommer ut på nätet, vår växel fungerar icke utan man får enbart upptagetton när man ringer till jobbet. En telelina fungerar och det är faxnumret som vi iaf kunde ringa ur på under eftermiddagen. Telia eller underleverantören drog som en avlöning utan att slutföra sitt arbete så gissa om där blir problem.

Tiden
är alltför knapp för mer än detta men snart kanske vi får en mer normaliserad tillvaro här hemma och på jobbet. Resan gick betydligt bättre än vi var rädda för och kanske betyder det att det inte blir så hemskt ändå med tanke på rusningstrafiken eller så var det lugnt enbart pga höstlovet som ”drabbat” Sverige. Vi är iaf tacksamma för höstlovet för vår assistent Bella gör nytta och tydligen slog hon sin kära mor med lite häpnad (hon bäddade sin säng här;)) (Vår fröken gjorde likadant hos andra då, undra sa flundra hur det går till under tonåren?) Tänk vad ungdomar är ordentligare borta än hemma. ”Pöss”på er där nere.

Gästboken
ger mig nästan lite lätt ångest, massor med obesvarade inlägg men kanske kan jag hinna ikapp i helgen om jag har tur.

Grymt är livet och grymheter är upp till oss människor att göra bättre, förändra och faktiskt också leva med. Det är endast vi människor som kan göra grymheterna mindre grymma genom erfarenhete, moralr och faktiskt också attityd så långt det bara är möjligt.

Besök

fick vi i går kväll av Bella. Kul och hon stannar kvar för att jobba lite i veckan, det är lov så varför inte två flugor i en smäll. En driven tjej har jag skrivit förr och tuff dessutom. Hon skall prata om DUN ungdomsarbete och ge en inblick i hur det fungerar här i Sverige. Det blir på engelska och tråkigt att inte kunna höra hela fördraget men vi kan be om en privat sådan ikväll. Hade vi tänkt så hade även Angelica kunnat hänga med på planet och stanna några dagar men nästa gång så.

Nätfattiga
är vi ff och f*n vet om vi får något ens på måndag men det är lovat måndag klockan 10 och då återstår att se om jag lyckas få till anslutningarna och ändringarna av DNS´ar, Hosts osv. Den som ser mig på förmiddagen har kanske tur då, eller kan det kallas skicklighet kanske ;).

Mycket
återstår inte men ändå en hel del fast dessa saker skall hem, usch och fy. Vart skall vi ha gungstolen, alla undanstuvade böcker, alla ”bra-att-ha-saker”? Mycket kommer att kastas för allt får inte plats och vi kan inte ha ett smärre ”bra-att-ha” förråd så enkelt är det.

Telesamtal
är ovärderliga ofta och så var det igår kväll. Så skönt att lyssna och också få höra att det går hur orimligt det än är, livet är inte rättvist snarare makabert. Tack Gumman och vi talas vid igen snart. Vi tänker på dig och barnen. *kramar om*.

Frukost
har vi ätit och vi skall iväg att försöka få ihop en fungerande arbetsplats och om allt går som vi tänkt så kanske vi är både piggare och mer fulla med ork så att jag får läsa de sidor jag gillar att läsa och också få en gästboksrunda om det faller sig så. I värsta fall kanske den får avvakta till i morgon efter en förhoppningsvis hett efterlängtad sovmorgon (Gökarna väcker oss säkert…) och en god natts sömn. Glöm inte att det är vinteritd i morgon och altså 1 timmas sömn (i bästa fall) mer alternativt en längre dag.

Flytten

är i princip helt klar fast det återstår ett lass som går i eftermiddag. Det som också återstår är att få allt på rätt plats men det är inte så avancerat för herrarna pack och flytt (KA och Eja) har ställt alla pallar lättöverskådligt och lätthanterligt. Slutstädningen kommer att ske första helgen i november eftersom värden inte kunde göra slutbesiktningen förrän den 5/11 men det gör inget för då kan alla våra egna privata saker tas i lugn och ro nästa vecka. Datorerna är inte alls säkert att de kommer igång ens i morgon så jobbmailen får ske hemifrån (morgon och kväll) via webmail så förhoppningsvis är det inga avancerade saker som skall göras.

Virrig
eller ej är väl frågan och jag föredrar ordet trött. Morgonrutiner har vi väl alla lite till mans och ävenså här hemma. De dagar jag inte duschar så finns den fenomenala tvättlappen att tillgå. Jag duschar iaf varannan dag pga min torra hy och varje dusch innehåller även hårtvätt. I går morse duschade jag och och sedan borstade jag ur mitt blöta nytvättade hår men något var fel. Jag hade inte tvättat håret alls och kände mig som en riktig lortgris hela dagen. Det kan bara bero på tilltagande ålder eller är det så enkelt att jag är trött? *skrattar*. Det bidde iaf ny dusch idag för inte tänker jag gå omkring med den känslan i håret inte.

Annars
är läget bra och flytten kommer att bli hur bra som helst trots vissa inskränkningar. Det blir liksom lite spännande också att göra saker på ett litet annorlunda sätt men så är livet, föränderligt och det är upp till oss att göra det bästa av sakerna.

Mañana,
mañana (när jag åter är här alltså) och när det blir vet vi inte för även helgen kommer att gå åt och inte blir det för dammråttejakt här hemma inte utan för att få en fungerande arbetslokal. Vi skrattar iaf mycket åt mångt och både kramas och pussas, så är livet om man vill vill säga. Ha en bra dag till later.

Klockan

12 idag skall det kollas mer ordentligt om det kommer att fungera överhuvudtaget. Det skall bli spännande. Det enda aber som kan vara ett stort hinder är möjligheten att lossa pall. En transportör skall kika och se vad han tror.

Mamma
skall hämtas kring 16 tiden i Bålsta, det blev mycket billigare att åka tåg dit än till Centralen och restiden till Bålsta är betydligt mycket kortare än just Centralen så alla tjänar på det. Har en del att göra innan vi skall iväg till jobbet så det är brådis.

Fyrbenta
familjemedlemmar betyder olika för oss människor. För mig är de som våra barn och har lika mycket rätt till sitt som vi och här hemma delar vi lika även om det oftast är vi som får det obekvämt. Det är tungt att missta sina fyrbenta medlemmar och jag tänker särskilt på våra vänner i söder. Tänd ett ljus från mig/oss till Majsan för jag tänker på er i eftermiddag.

Förändringarnas vindar är inte alltid av ondo även om de kan kännas så ibland.