Nu är det redan mars

och jaf tycker jag att tiden bara rusat iväg. Vad händer egentligen, hinner jag med det jag vill göra i mitt liv. Svaret på det är ett enkelt NEJ!!!
Man kan nog inte hinna allt om man inte skall ha ett vilsamt liv också. Fritiden är så dyrbar iaf att mer vill jag inte pressa in i det tajta schemat vi ändå lever i. Visst skulle jag kunna tänka mig både det ena och det andra men när skulle det gå att göra och under vilka omständigheter. Skall man komma inspringande till den där extra saken för att sedan stressa iväg hem eller annan stans för att kanske hinna ännu mer, nä det är inget för mig utan då får det vara så här.
Jag har laddat hem ett program som skapar en bokaktig sida eller fler sidor. Tänkte prova att skriva veckobrev i den för då lägger den bara till sidorna vartefter jag skriver där i och man behöver då inte lägga in sidhänvisningar och länkar fram och tillbaks. Länkar är nämligen lätt att glömma när man håller.
Idag hann vi med en hel del, köpte extra minnen till våra datorer (jobbets), nytt batteri till min dator, Tessan köpte ett stereopaket på avbetalning (hoppas hon sköter sig nu då) och så blev det ju lunch idag med, gissa vart—IKEA såklart.
Gissa vem som inte stannade hemma idag då, jo herr envis, Karl-Axel himself fast nog borde han ha gjort det.
Vi fick in mer jobb som skall levereras nästa vecka och ja, det känns fortfarande bra faktiskt med orderingången. Må den fortsätta i samma lugna tempo så kommer vi att ha det bra ekonomiskt och samtidigt vara lite mer pigga och fräscha.
Goda vänner till oss har ”rymt” iväg på en kort skidweekend och jag hoppas innerligt att de får det underbart för det har de verkligen förtjänat. Jag blir nästan avis för jag älskar att åka slalom. Första gången kommer jag fortfarande ihåg. Aldrig någonsin hade jag stått på slalomskidor och så skulle vi åka till Björkliden på klassresa i 9:an, gissa vem som bara slog sig gul och blå för att sedan knappt kunna gå på flera dagar. Helt rätt gissat, det var ju jag. Envis och envis är och var jag så visst gav jag mig inte. Ett minne för livet och som gett mig mersmak. Det har iof tiden i Schweiz också gjort, när jag var på flickinternat, och vi åkte skidor hela dagar från bla. Wengen, Grindelwald, Kleine Scheidegg, Lauberhorn osv. Det var skidbackar det

En dag kvar av

arbetsveckan och förr, när man var anställd, så var det en perfekt dag. Nästan helg och vila men nu är det ofta bara en vanlig dag precis som vilken annan dag som helst i veckan. Dags att sluta verkar det som, jag börjar resonera som en riktig pensionär. Kanske dags för ålderdomshemmet snart, man vet ju aldrig.
Jobben har gått bra hela veckan och det känns som en behaglig takt att arbeta i. Livet blir ju faktiskt inte bättre än man gör det, eller hur är det egentligen?!
Dagen började aningen annorlunda idag. Tessan och Reza skulle åka till Åbo med Silja Europa och vi skulle skjutsa de till terminalen. Båten missades och vi fick givetvis kompensera paret i fråga. En hotellnatt på Ariadne för att ta båten nästa morgon i stället och det tyckte de var både mysigt och helt okej. Vem vill inte få ligga och lata sig på ett fint hotellrum en hel dag? Vi frukosterade tillsammans på Ariadne och det var gott sedan var det dags för JOWES.
En annan sak som kan te sig märklig, det är skönt att vara barnledig även om barnen är vuxna. Tänk vilken ljuvlig tystnad hemmet är. Telefonen är tystare, ingen som spelar annan musik som krockar med det egna önskemålet osv, sov.

En skön morgon,

lite kort men iaf god. Vi dricker alltid en kopp kaffe tillsammans och kan då sitta där och filosofera ihop, Karl-Axel kan vara lite frånvarande men ack så go´. Vild i håret och ett leende det är väl nästan allt man behöver för att få en bra start, eller?!
Med produktionen borde vi hinna med allt men man vet ju aldrig om något strular till sig eller inte. Det skall printas på färdigkuverterade kuvert och då kan det strula en del men det brukar gå att lösa.
Idag eller i morgon måste jag bara hinna med att boka en kryssning. Vi brukar alltid åka iväg kring Karl-Axels födelsedag som iof sig är några dagar kvar till men skall man få det man vill ha så får man inte vara för sent ute. Det skall bli så skönt. Kryssning är typ en ”pensionärkryssning” (tofflor och morgonrock) till Nådendal, Åbo—Finland men bra hytt och två nätter i Nådendal. Vi längtar båda till resan, man simmar ute i en varm pool, läckert faktiskt och gör det man har lust med. En promenad, en god middag med gott vin, en rejäl frukost osv. Vad mer kan man önska sig?!
Det blev bokning i morgon eftersom de just stängt bokningen.
Inga fler konstiga meddelande eller annat har dykt upp heller så det verkar som att de bidar sin tid eller insett att det inte fungerar att fortsätta.
Nu tänker vi snart dra hemåt för klockan börjar bli en del.
God natt och tack för idag får man väl säga.

Ny dag, ny vecka

en ny möjlighet med andra ord.
Idag har vi massor att göra, inplastningar och kuverteringar. Mika var här idag och jobbade, han är faktiskt väldigt duktig. Fick ett bra mail med jobbintresse också. Vi träffades och tjejen kommer i morgon för att jobba. Det är jättebra för hon pluggar och har varierande tider vilket passar oss jättebra eftersom vi har varierande beläggning på jobben.
En del nya jobbförfrågningar kom under dagen, det är alltid roligt med jobb. Tänka vad enkelt livet kan vara ibland, speciellt om allt går som på räls men usch så tråkigt det blir samtidigt. Visst får vi verkligen slita och kämpa och vi kommer heller aldrig att bli rika men vi är tillfreds med vårt företag och vårt liv. Det finns myclet att önska som tex. Jobb under normala tider med normal stress, mer fritid och defintivt mer i plånboken så att man kan göra det man vill. En tanke som slår mig då är ”skulle jag bli en lyckligare person då?” svaret är givet, NEJ. Vi arbetar ihop, lever ihop och ser varandra i princip dygnet runt men samtidigt så är vi så olika så att vi blir inte less utan vi blir mer som en. Låter säkert grekiskt men så är det iaf.
Gökarna ställde inte till något illa (inte mer än vanligt) idag men jag har pussat Mannfred på näbben och det är en stor bedrift, han börjar bli en riktig familjemedlem.
Solen har rymt det är då ett som är säkert, hoppas få se den snart igen.
Hemåt bär det av lite sent men det är ju inget ovanligt i denna församling.