Etikett: diskbråck

No comments

5 år tog det men till slut så….

  By

I fem år har jag haft ganska stora problem som jag försökt strunta i eftersom jag på vägen inte fått hjälp någonstans. Jag har kämpat för att få hjälp så det är inte så att jag väntat på att få hjälpen dimpande i knäet. Remiterades till SpineCenter för snart 5 år sedan och där ansågs det inte möjligt att hjälpa mig heller. Jag erbjöds typ någon terapibehandling. Slutade röka då i mars 2015 för jag trodde att jag kanske skulle få en operation och få hjälp.

Sprungit på många undersökningar, MR, neurolog, gastro, Eneg m.flera undersökningar. Ätit smärtstillande, medicin mot nervsmärtor. Balanssvårighter (nästan ramlat bakåt i trappor), känselbortfall och brännande händer och fötter och att inte glömma värken i rygg och nacke. Letade efter hjälp på vägen och fick lite hjälp, nackkrage och fotbäddar. Värmeväst inköpt för friluftsliv men den räddade mig oerhört och jag har under hela tiden arbetat hela tiden förutom när jag bröt och tillfälligt var arbetssökande.

Stopp på tarmfunktion januari 2017, ingen hjälp där heller, gastro ville inte ens gå vidare. Känselbortfall på låren, känns som att jag har en tjock kudde mellan låren. Började leva på Dulcolax för att inte se ut som en gravid elefant. Slutade med Gabapentin och Saroten då dessa kunde påverka tarmfunktion. Det gjorde ingen skillnad på den delen.

Sjukgymnast ordnade remiss till Heckser i Nacka, i anteckningar antydde han att jag nekat till alkoholprobelmatik. På frågan om min alkoholkonsumtion började jag bara skratta eftersom det snarare är brist på bruk av alkohol än missbruk av densamma. Ingen hjälp där heller alltså.

Efter gyn och sedan också både koloskopi och gastroskopi bekräftades att tarmen rörde sig inte. Fick prova en tablett och började med Movikol/ersättningsvarianter. Den tabletten hjälpte inte så jag fick en annan, Resolor och fortsatte med Movikolen. Resoloren i kombination med Movikol 3 ggr om dagen hjälpte artificiellt. Ingen egen funktion av tarm ännu.

Balansen har förbättrats, fick hjälp (allt egenbetalt) med ytterligare fotbäddar med en upphöjning för att tvinga fötterna att röra sig normalt i mina arbetsskor jag står (sittande funkade inte särskilt bra, domnade i benen/fötterna ännu mer och smärta i ländryggen, använder numera kilkudde) och jobbar i.

Under våren 2018 började vänsterarm värka så ända in i h*e så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Då trodde jag att min sjukvårdsförsäkring jag betalade själv för skulle hjälpa mig men där fick jag komma till en kirurg som konstaterade att han inte kunde hjälpa mig utan det fick min husläkare ordna. Han skulle ha skickat mig för en MR och remitterat mig vidare till en nackkirug. Jag har inte längre den försäkringen.

Min underbara husläkare har verkligen gjort allt för att hjälpa mig men läget i sjukvården i dag är svår, remisser skickas i retur och man blir bortvald och oprioriterad.

Till slut kom jag då återigen till SpineCenter och blev bedömd i juni och där konstaterades att jag hade väldiga problem och skulle få träffa en kirurg. Det visade sig vara samma som inte ville hjälpa mig för snart 5 år sedan. Nu kunde hon erbjuda mig steloperation av C5-C6 och C6-C7, ingen sa något om hur skadorna var. Det enda var att jag kunde bli lite hes efter op men det skulle gå över.

Jag såg så framemot att äntligen få hjälp och hade också fått tips på en bra rehabiliterare som jag borda ha haft hjälp av under åren. Väl där började det hända saker, mina tidigare kraftigt brinnande fötter blev helt plötsligt inte helt brinnande. Jag började gråta i ren reaktion till något som faktiskt visar sig att det lever.

Väntan på operations tid satte igång och jag skulle få optid efter semestern. Tiden gick och ingen tid kom så jag tog kontakt med SpineCenter då visade det sig att ingen optid fanns hos denna läkare utan jag skulle få en annan som är neurokirurg.

Blev uppringd av denna kirurg och han frågade om jag hade problem på höger sida, jag bara va!!!! Det är vänster och det bekräftade han att det syns på röntgen. Det stod i min journal att det var höger, därav hans fråga. Han konstaterade att det är inte bra att steloperera friska kotor. Fick återigen komma för en ny bedömning som visade samma resultat.

Fick en tid för träff med min nya kirurg och han erbjöd olika lösningar. Han nämnde också när jag frågade om mina ben kunde bli bättre, att skadan trycker mot eller på ryggmärgen. Jag blev alldeles ställd och förundrad. Det förklarar så mycket. Radiculopati, kan läsa om halsryggen på SpineCenters sida, https://goteborg.spinecenter.se/diagnos-och-behandling/halsryggen/den-degenerativa-halsryggen )och myelopati och det har jag ju haft i 5 år!

Jag valde att slippa steloperation under några år. Jag fick en bakre foraminotomi och laminektomi (jag får operationsanteckningar i brevlådan snart). En del syntes inte på röntgen och jag hade mycket blodkärl som togs bort. Blodkärlsnystan fick jag förklarat för mig.

Nu, dag 17 efter operationen börjar jag känna mig som att ja, det här kan bli bra. Första dagarna efter operationen den 11/11 var jag lite påverkad av långtidsverkande morfinet jag fick (tålde inte snabbverkande så jag fick Naproxen men det funkade inte heller, magen reagerade ännu mer.

När torsdagen kom, dag 4, började jag få vansinniga nervsmärtor (som en trubbig kniv inkörd i vänster axelmuskel ovanifrån och det körde ut i varenda nerv som fanns) och körde med värme. Det ökade på så till slut, söndag dag 7 fick jag åka in till SpineCenter och få kompressen omlagd och där provade sköterskan kyla på såret eftersom det var ganska svullet, jag bara grät. Det dämpade smärtorna enormt så jag kunde åtminstone andas ordentligt.

Hemma under måndagen, dag 8 så började muskelkramper vid skulderbladet och körde ut i armen ut via armbågen och fingrarna konstant och (nästan alla vet hur det känns när man slår i armbågsnerven). Fick muskelavslappnade Paraflex. I kombination med CounterPain från Thailand blev det hanterbart och så fick jag också utskrivet Pregabalin mot nervsmärta (den historien med Apoteket Hjärtas webbeställning som blev helt absurd tar jag en annan gång)

KA har varit helt otrolig under den här tiden. Jag hade inte klarat detta utan honom. Han ställde klockan hela tiden och såg till att jag fick i mig det jag behövde första omtöcknade dagarna och sedan har han stått och stöttat hela vägen. Humöret tappade jag pga av smärtorna men det är nu hanterbart.

Har också märkt att benet hade full känsel men just nu dansar nerverna och musklerna i operationsområdet tango så det går fram och tillbaka med domningar både här och där, i vissa lägen mer än jag någonsin haft . Ser framemot att känna hur det är när allt är läkt och jag är mer återställd. Vissa saker kanske aldrig blir bra men jag har levt med det i 5 år så det går att fortsätta så.

Fått fina blommor, teckningar, bakelser, korsordstidningar, goodiebag, mat, godis och trivsamt pyssel som blir färdigt snart hoppas jag.

Lärt mig att vänskap ofta är en shimär och ganska ensidig och ointressant, skönt att med ålderns rätt kunna välja bort. Jag som i grunden alltid vill alla väl och ger av hela mig på alla vis som verkar behövas och också tas emot och dessutom verkar ha en ömsesidig grund, livet är ett lärande.

7 Comments

Får se vad neurologen säger i morgon då #blogg100 #bloggswe

  By , ,

Efter att ha varit helt utan smärtstillande och Gabapentin i ca 1,5 vecka så har jag fullt utvecklad smärta och är nästan där när jag satt och grät i oktober förra året med den stora skillnaden att jag vet, tror mig iaf veta, vad vissa symptom är.

Kroppen däremot har reagerat så att den är där den var förra året när jag till slut tog mig till läkare, varenda muskel från geniknölarna i bakhuvudet och ner mot svanken gör så satans ont på muskelvis, det är nästan så man inte får ta på mig 🙁 Muskelsmärtan är på g nedåt längs benen men inte alls farligt, iaf inte ännu.

Mina händer bränner och är väldigt onda/ömma, det är tom så att en fingertopp på höger handen svider precis som att jag skulle ha haft en brännblåsa, dom övriga fingertopparna är bara ömma, iaf än så länge. Armbågarna är så trötta och ömma men ingenting har dom där domningarna som var när det var som värst innan jag fick hjälp och mediciner

Mina fotproblem började ju med att jag helt plötsligt hade kuddar under hälarna och det kom ungefär samtidigt med den ömmande punkten vid bh-bandet. Som jag minns det reagerade jag på båda sakerna ungefär samtidigt så sedan mitten på september kom dessa saker.

Mina fötter bränner så ända in i och det är hemskt ont. Man kan likna det lite som att om man gått en hel del dag och handlat och fötterna är helt slut och brännande fast det räcker med att jag har fotsulorna lutande nedåt, dom behöver ibland inte ens luta mot marken :(. Det gör också detta om att jag skall stå och arbeta till ett omöjligt helvete men jag försöker och så säckar jag ihop för varken fötter eller rygg pallar stå och så sänker jag mitt skrivbord och försöker jobba men då börjar hela vänster sida domna från skinkan ner till tårna, jag jobbar på lite och knatar omkring och sedan höjer jag bordet och ibland klarar jag att stå riktigt länge stående.

Nu när jag sitter så pulserar det i delar av fötterna och det känns uppåt från hälarna uppåt en bit på vaderna/smalbenen.

Sedan det märkligaste av allt som jag nu är väldigt fundersam till vad det egentligen är. Den där punkten vid bh-bandet som började som en öm punkt förra året i september men nuförtiden ställer till ett rent helvete varenda satans natt och flera gånger per natt också. Smärtan den genererar sitter i ett bra tag efter att jag klivit upp och duschat och rört mig, det kan hugga bara av att jag andas, det är som knivstick och ibland som att jag har ett hemskt håll efter att ha sprungit mig halvt ihjäl. Det väcker mig flera gånger varje natt och jag måste försiktigt vända mig och göra vad jag kan för att lindra men det är näst intill omöjligt.

Det som blivit nytt, dvs som inte var innan jag började äta smärtstillande och Gabapentin är känselbortfallet i delar av ansiktet. Det är lite som när bedövningen släpper men utan att det pirrar. Det är inte hela tiden, det kommer ibland och ibland sitter det i länge och ibland bara kommer det och så är det borta. Det är på olika ställen i ansiktet, strax ovanför vänstra ögonbrynet, på högra kindbenet neråt mot käken och ibland på vänster sida precis vid underkanten av höger käke.

Oavsett vad så är det många olika saker. Delar beror på diskbråcket i C6-C7 och förträngning i kotorna ovanför C något, orkar inte kollar på pappret. Det som sitter i ryggen beror tydligen inte på det och det gäller visst också mina fötter.

Jag börjar ju få stora problem att få kroppen att hänga med på en hel arbetsdag så får jag snart inte hjälp vet jag inte vad jag gör 🙁 Vet heller inte om tröttheten som drabbat mig och gör det svårt att vara vaken en hel dag har med allt detta att göra eller inte, det har iaf blivit riktigt illa på den fronten senaste veckan 🙁

Vad gäller Pitbull så fortsätter fjäderexplosionen, kika på Gökalbumet, lägger in en liten bild från dagens fotosession 🙂 här

_DSC9088_1

Inlägg 44 av 100 #blogg100

 

No comments

Antiklimax och oro #blogg100 #bloggswe

  By ,

Nervsmärta från helvetet är åter iaf, det tog 2 dygn utan Gabapantin. jag var ju tvungen att veta att nervsmärtorna från helvetet inte bara var en fantasi eller helt plötsligt försvunnit inför morgondagens möte med ryggkirurgen på SpineCenter 10:30. Dom är åter i full kraft. Nervstickningarna satte fart redan i går och även andra skitsaker hade dragit i gång efter inte ens ett dygn utan Gabapentin.

Blir en spännande natt men värmen gör ju sitt för att dämpa det vidrigaste men nog känner jag mig ynklig 🙁

Tänk på mig 10:30 i morgon när jag träffar ryggkirurgen på SpineCenter.

Vad gäller antiklimax så, ja vad säger man? Jag förstår ingenting och känner bara att det är så sorgligt och så ensidigt.

Jodå, liten Pitbull utvecklas och fjädrarna blir fler och fler, kika i albumet

Inlägg 37 av 100  #blogg100

 

One Comment

Det enda jag är är tydligen trött #blogg100

  By , ,

Trött, trött och så förbenat trött är vad jag är hela förbaskade tiden 🙁 Skall prova från och med i morgon att INTE ta Gabapentin på morgonen men ta 2 på kvällen istället. Jag är rädd att få tillbaka det jag hade mellan oktober och januari i nervsmärta för det var/är inte roligt. jag har nervsmärta men vid bh-bandet och det hör ihop med mina domnade hälar eftersom det nu ökar ytan som är domnad vartefter ryggnerven som är bråkig smärtar. Denna nervsmärta är helt annorlunda än det som satte i gång i oktober, denna sticker och ömmar bara, den bränner inte, inte än iaf. Det är, för mig den brännande smärtan som då var värst och som Gabapentinen tagit udden av.

Har slutat med Naproxenen så kanske magen blir bättre. Inte så kul med mage som tom såg gravid ut ett tag och med det alla tillhörande besvär rörande magen. Förhoppningsvis dämpas dom flesta nu, magen har redan minskat i uppblåshet.

Har också fått börja med Cetirizin och Nasonex, har jag tur så bromsas alla förbaskade utslag jag fått på överkroppem som jag hittills dämpat med Betnovat kräm. Förr reagerade mot det mesta och tålde varken dofter eller annat utan att reagera. Hade ofta utslag, fick äta massor med mediciner och ofta smörja med Betnovat kräm. Allt det tog slut för ca 15 år sedan. Sedan i höstas, när nervsmärtorna satte in så blev det en sjudjäkla fart på allergier och hudutslag. Det började i ansiktet på kinderna, där min andningsmask ligger an när jag sover (jag har ju sömnapné) och med klåda under armhålorna som visade sig vara ellergi mot aluminium så nu kan jag bara använda aluminiumfri deodorant 🙁 och inte fan luktar den gott heller. Brukar fuska ibland och dra lite med min parfymfria deo som iaf luktar gott även om det surt straffar sig sedan så kände jag mig iaf lite fräschare ett tag. Förhoppningsvis har jag lyckats bromsa nysningarn och kliandet pga pollensäsongen som är runt hörnet och redan påverkar mig.

Eländes elände och eländes elände 🙂 fast inte alltid och detta är egentligen en sammanfattning om läget. Jag är ganska glad ändå även om jag var väldigt nedstämd av att jag ännu en gång sitter på väntelista när jag trodde att jag skulle få hjälp direkt då det var sagt att jag skulle ringa när jag varit rökfri och då få en tid, inte hamna på en djäkla väntelista 🙁

Jag kommer att försöka övningsköra lite hoj men inte ge mig ut på någon alltför skumpig hojrunda för jag tror det straffar sig riktigt illa tyvärr.

Pytteliten växer och videosnuttar finns här.

Inlägg 17 av 100 #blogg100

No comments

Måndag hela veckan känns det som och Pytteliten #blogg100

  By , ,

Äntligen har ögonen sett dagens ljus och också lite färgat på vingarna så det är fjädrar på väg. Större och större blir den lille. Namn har Pytteliten fått men det får Britta berätta för det är dit Pytteliten skall flytta så småningom.

Jag var ju och lagade en tand förra veckan och något verkar ha blivit mindre rätt för i dag har tanden börjat ila 🙁 Måste ringa Peter.

Fick äntligen återkoppling från sjukgymnasten på SpineCenter men det var inget uppmuntrande samtal. Hon kunde sätta mig på väntelistan till kirurgen för en bedömning så nu sitter jag på en väntelista 🙁 kanske en tid före sommaren.

Inlägg 16 av 100 #blogg100

One Comment

Diskbråck/nervsmärtor är ett dj*a skräp faktiskt #blogg100

  By , ,

Förra året i mitten av september fick jag helt plötsligt som kuddar under hälarna och en öm/mör punkt ungefär där bh-bandet går på oss som använder sådan. Lite obehagligt var det men jag hade ju inte ont men hälarna var inte roligt.

Så kom mitten på oktober och helvetet bröt ut i nacke, axlar, ut mot armarna, hjärtat, andningen, svettningar på nätterna, en punkt i ryggen gjorde att det körde rätt upp i bakhuvudet.

En vecka gick och det blev värre, nästa vecka gick och det blev ännu värre. KA skällde på mig när jag började gråta av att jag hade så ont och brännande. Ringde iaf läkare och dom skickade mig till hjärtakuten. Den dagen hade det också satt igång igång i ländryggen riktigt djävligt och jag sprang och kissade hela tiden och det kändes nästan som njurbäckeninflammation  men ändå inte. Det hittades inga fel och hjärtat var dessutom friskt.

Jag räddades mycket av värme, KA hittade en värmeväst som gick på batteri och det räddade julhelgen och kommande veckor, det tillsammans med antiinflammatoriska starka tabletter, heta duscher och värmemadrass i sängen.

Den resan fortsätter än och ja, röntgen både vanlig och MR. MR konstaterade diskbråck i C6-C7 och degenering och förträngning i C4-C5 samt i ländryggen och det kontumret minns jag inte på rak arm. Nervsmärta är vidrigt, det bränner, strålar, sticker, domnar mm och det önskar jag ingen.

Hittade själv en sjukgymnast som har Mackenzieutbildning, som kan jobba med mig och mina skadade nackdelar och övriga kosntiga symptom i kroppen. Fick inte träna, bara promenader. Går dit varannan vecka. Jo där fick jag också rådet att skaffa fotbäddar och nackkrage samt när fotbäddarna kommit stå och arbeta så det gör jag ff. Funkar inte att sitta, då domnar jag från vänster sida av ländryggen och ner i benen. Så kan jag också domna bara stående men det händer inte lika ofta.

Fick hjälp med fotbäddar av Ortopetekniska på Sophiahemmet och av ortoped tillsagd att inte använda min Schollstofflor då dom ej har klack utan jag skulle använda Crocs, dvs äkta Foppatofflor (som är det fulaste jag vet)

Har varit på Spine Center och där hjälper dom mig inte med op (det fanns något att operera som skulle hjälpa mig) om jag inte är helt rökfri i 2 månader så rökfri är jag nu. Mycket tack vare Champix som gjorde att det faktiskt smakade skit och inte gick att röka. Så trots att jag inte alls var inne på att sluta röka behöver jag hjälp så jag måste men det satt långt inne. Ciggen är ju faktiskt en kompis. Jag skulle återkomma till dom när tiden gått och jag varit rökfri så det gör jag den 20 mars så får vi se vad som händer.

Tabletter i all ära och underbart att faktiskt kunna ha en bättre fungerande vardag med Gabapentin som tar ner/bort nervsmärtan som var vidrig. Jag har fått öka till 2 tabletter om dagen och jag borde egentligen öka ännu för det har dragit igång rejält igen men jag blir så trött, kan inte jobba med fyrtio saker samtidigt längre (kunde jag inte förr heller men ganska många saker samtidigt utan svårigheter) och måste koncentrera mig väldigt, kan tappa tråden om jag blir avbruten men hittar den igen bara jag får återgå till det jag skall göra. Säger fel ord och menar ett annat. Det betyder att jag kan inte öka dosen Gabapentin och fortsätta jobba som jag gör

Jag har hela tiden jobbat, för mig är det viktigt, jag vill ha en fungerande vardag och jag har inte mindre ont hemma men kan tänka mer på det vilket inte gör något bättre. Jag hoppas så att jag får hjälp när jag ringer till SpineCenter den 20, jag vill fungera normalt.

Drömmen om att köra/åka hoj hänger mycket på vad som händer, minsta lilla stött är som satan själv och det gör ju inte saken bättre.

Livet är annars ganska okej men detta tär och både KA och jag är tröttare än tröttast.

Jo, hur lilla pytteliten mår i dag då? Jotack, bara bra men den nyblivne fadern är alldeles för stressad så vi kunde varken filma eller ta kort.

Inlägg 7 av 100 #blogg100