är vi nog flera som är efter veckan som gått, många tankar, känslor, funderingar och insikter, sorgligt nog. Självklarheter är inga självklarheter och det är sorgligt det också. Har sovit, sovit och sovit massor. Klippte också håret i går, det var nödvändigt. Förundrad över att jag kan gå, trode kroppen skulle ta helt slut av allt men än så länge är det inte så illa, hoppas det håller sig borta för som det är nu funkar det. Mardrömmar om döden, att KA dör och en massa obehagliga efterspel. Beslut tagna av det också. Måste bara få lite energi så att vi kan ta tag i dessa också. KA är helt slut…