Helgen som var försvann var bästa helgen på länge

och detta trots att KA var risig och var/är sjukskriven.

Fredag på jobbet avslutades med ”sen” lunch = tidigare hemgång och lunch i Kista med mina gamla arbetskamrater. Det var jätteroligt att träffa dom och trots att jag sovit som en kratta blev jag jätteglad av en komplimang från ena f.d. kollegan jag inte sett på 2 år.

Härligt med glada skratt och att få höra att man ser fräsch ut, det fick igång hela mig så när vi kom hem blev det riktigt fart på mig. Jag kände riktig glädje som jag tidvis upplevt skymtat fram under dom sista åren men denna gång var på riktigt. Hela kroppen log och mycket blev gjort.

Lördagen fortsatte på samma sätt och upp tidigt eftersom vi skall vara ”barnvakt” tom nästa måndag åt Bosse och hennes 2 meyerkompisar, Alfa och Tintin. Fönster putsades, gardiner ströks, lampor kom upp, krokar till badrummet som saknats sedan i höstas osv, osv. Vi har tom fått upp en strömdosa så vi kan ladda den elektriska tandborsten i badrummet.

I går fortsatte det med lite fixerier och musikspelande, dansande och skratt (jag är inte klok men det är så det är) och kanske tycker grannarna inte det var så kul att lyssna hela helgen men så högt var det inte och ingen klagade, inte ens älskade make.

Nöjda var vi iaf och trötta som bara den och avslutet blev inte sämre det heller. Ghanabiljetten är nu betald och våra sparpengar krömp tråkigt nog med samma summa men så är det.

Till helgen skall vi försöka få upp lite tavlor till sovrummet som har stått på golvet väldigt, väldigt länge.

Någonstans mitt i allt som ändå är så känner jag mig mer mig och tycker att det känns väldigt roligt. Jag hade funderat på att sluta med mina hormoner men det vetesjutton om jag vågar göra ännu, kanske skall vänta tills efter Ghana, vill inte rubba min balans.

Spontana skratt är så viktiga och att dom kommer från hjärtat gör dom viktigare.

Social comments

Loading Facebook Comments ...
Loading Disqus Comments ...